Modeoffer i motlut

“Empty room… empty space.” Sanna Nielsens schlagerhit var knappast genomtänkt som bakgrundsmusik vid registreringen till modeföretaget RNB:s stämma. Eller så var den det. För det var just obefolkade ytor, närmare bestämt butikslokaler, som tvingade aktieägarna till huvudkontoret på Regeringsgatan i Stockholm en solig förmiddag i slutet av augusti. Den prövade skaran har sett aktien falla 80 procent på ett drygt år. Och nu skulle de rösta om att tillföra bolaget 350 miljoner kronor i en nyemission. De aktieägare som inte vill pumpa in mer pengar riskerar att bli utspädda med 50 procent. Emissionskursen är satt till 6 kronor, mindre än hälften av aktuell kurs, i syfte att locka aktieägarna att skicka nya pengar efter gamla.

Empty room, empty space, som sagt. Konferensrummet på NK, där stämman hölls, var också rätt folktomt när ordförande Claes Hansson öppnade mötet. Femton personer hade samlats, uppskattningsvis hälften storägare. Bland dem fanns Lilian Fossum, finanschef på Axel Johnson som efter några års frånvaro återkommit som RNB:s största ägare.

Efter femton minuter, då emissionen just skulle klubbas, gled bolagets tredje största ägare Jan Carlzon in, insvept i ett moln av after shave.

Han har varit Mikael Solbergs mentor och affärspartner i närmare 20 år, sedan den dag Carlzon ringde för sin dotters räkning. Han ville att Mikael Solberg skulle godkänna en tveksam överlåtelse av en lägenhet till dottern i en hyresfastighet på Söder i Stockholm som Solberg ägde. Men nu är det Solberg som behöver hjälp. Efter att ha blivit närmast unisont hyllad för RNB:s framgångar under de senaste åren, slåss han nu för bolagets överlevnad.

Mikael Solberg är född i Karlstad och den första byggstenen i hans fastighetsimperium var en tom fabrikslokal utanför Arboga. Den köpte han i slutet av 1980-talet och bara några år senare var han fastighetskung med ett 40-tal hyresfastigheter i Stockholm. För Veckans Affärer har han berättat att banken tvingade honom att placera lånen i utländsk valuta. När kronan släpptes fri 1992 förlorade han i stort sett allt. Det var den första, men inte sista, gången Mikael Solberg skulle springa ordentligt på pumpen ekonomiskt.

– Hans karriär är full av ups and downs, säger en som känner honom.

Det första riktiga samarbetet med SAS-Janne var när Solberg fick Carlzons sargade krog Hamburger Börs på fötter. Tillsammans startade de senare riskkapitalbolaget Ledstiernan, som under it-yrans vildaste dagar värderades till 22 miljarder kronor. I dag är värdet 340 miljoner kronor. Mikael Solberg äger fortfarande 1,8 procent av kapitalet men är inte aktiv där.

Numer är det RNB som gäller. Även det startade som ett samarbete med Jan Carlzon. Tillsammans med McDonalds-kungen Paul Lederhausen köpte de 1996 den då changerade barnklädkedjan Polarn O Pyret, POP. Bolaget hade tappat marknadsandelar och lönsamhet. Det tog flera år innan företaget hittade tillbaka till sin kärna: trikåkläder, företrädesvis randiga, och ytterplagg av hög kvalitet för nordiskt ruskväder.

Några år senare gick POP samman med herrmodekonglomeratet Portwear. RNB var fött och börsintroducerades med synnerligen dålig tajming 2001.

POP var inte Solbergs första moderesa. Som tonåring jobbade han under ett utbytesår i USA på en fabrik som tillverkade bombarjackor. Han tog hem några jackor och Levis-jeans. Det blev starten på en butik i Karlstad (“Lasso – med priser som fångar”) men också en grossiströrelse med snabb tillväxt. Han sålde 1987, 25 år gammal, för 15 miljoner kronor. Pengarna blev grundplåt till fastighetsimperiet.

Redan innan jeansen hade han dock hunnit med en karriär som försäljare av begagnade men uppfräschade mopeder i ett garage invid faders bilhandel och varit importör av vindsurfingbrädor och skidor från Tyskland. Däremot får det betecknas som skrönor att han dessutom skulle ha handlat med hästar och varit handelsresande i hötorgskonst i Värmland. Men de säger något om bilden av Mikael Solberg: en serieentreprenör med förmåga att sälja nästan vad som helst. Den bilden kan också ha bidragit till att Mikael Solberg, trots jeansframgångarna i ungdomen, har kritiserats för bristande branschkunskap.

– Solberg kan varken textil eller mode, då blir det väldigt svårt. Han ställde ofta väldigt märkliga frågor. “Vad gör vi när ränderna tar slut?” Jag tappade förtroendet för honom, säger en före detta anställd.

– Att köra mode är inte som att sälja bilar. Du måste ha kunskap. Annars blir det som när du pratar med en rörmokare eller elektriker, du blir väldigt lätt bortkollrad, säger en kollega från modeindustrin.

Mikael Solberg har också, för Värmlands Folkblad, erkänt att han inte är modefreak.

– Mode är inget som driver mig. Jag drivs av affärsutveckling.

Och visst har han utvecklat RNB. Och visst har det har gått upp – och ned. Intresset vid börsintroduktionen var minst sagt svalt, introduktionskursen fick sänkas och ändå föll aktien kraftigt redan under första veckan på börsen.

Det första räkenskapsåret visade firman förlust. Portwear, som drev butiker på NK och hade köpt kedjorna Saks, Blombergs och Solo, hade problem. RNB:s vd byttes ut tre månader efter introduktionen. Ny vd blev vice vd Christel Kinning som omedelbart fick sätta i gång ett åtgärdsprogram.

Två år senare, i juni 2003, var det dags igen: den här gången tog ordförande Solberg över själv. Det blev nya åtgärds- och besparingsprogram. Det sägs om Mikael Solberg att han är försiktig med pengar, på gränsen till snål. Både med sina egna pengar och med aktieägarnas. De anställda reser billigt och bor på budgethotell, vilket i och för sig inte är ovanligt i branschen. Hennes & Mauritz inköpare förväntas packa lätt när de reser, enligt branschskvallret, så att de kan ta trunkar med kollektionsprover med hem i bagaget, utan extra transportkostnader. Fast på RNB räckte det inte med gnet.

– Mikael Solberg har visioner. Han har kapaciteten att tänka utanför lådan. NK är kanske det bästa exemplet, där han låtit leverantörerna av varor ta en mycket större risk. Det har höjt kvaliteten i affärerna, leverantörerna har blivit mer angelägna om att varorna ska vara mer attraktiva, säger en investerare med inblick i bolaget.

Den så kallade partnermodellen innebär att leverantörerna, varumärkesägarna, tar ett större ansvar för lagerhanteringen och vilka varor de skickar till RNB-butikerna.

– Tidigare var det så att när vi lade vår beställning, sju åtta månader innan varan kom till butik, så lyftes ansvaret bort från leverantören. Det tyckte vi var fel. H&M, som i mina ögon är världsbäst på detaljhandel, har förstått att man måste ligga närmare kunden. Enda sättet att nå det var att göra leverantörerna mer delaktiga, säger Mikael Solberg i dag till Affärsvärlden.

När RNB började med två avdelningar på NK 2003 var leverantörerna motvilliga. Men det visade sig att försäljningen ökade lavinartat. De två butikerna, Filippa K och Tiger, skickade upp omsättningen med över 70 procent. Det var goda tider och även butikerna runt omkring lyfte sina volymer. Men med ensiffriga procentsatser. I dag är närmare 70 procent av RNB:s modeleverantörer på NK anslutna enligt partnermodellen. På det norska varuhuset Steen & Ström är anslutningen också hög medan den är lägre på danska Illum.

Hur mycket utanför boxen som just den här tanken egentligen var råder det dock delade meningar om.

– Det här att man delar ansvaret med leverantörerna, som RNB gör en sådan stor sak av, det är inte unikt. Det finns i olika former på väldigt många varuhus. Det betyder inte att det som RNB gör är dåligt. Men det har gjorts förr, säger en källa i modeindustrin.

Det tog hur som helst inte lång tid innan RNB kom på rätt köl, med hjälp av en lägre dollar och konjunktur. Städgubben kunde visa svarta siffror redan andra kvartalet efter det att han tillträtt. Han lovordades, både externt och internt. På aktiemarknaden skenade värderingen av RNB. När Mikael Solberg satte sig i vd-stolen 2003 var bolaget värt mindre än 100 miljoner kronor. Fyra år senare var värdet 5,5 miljarder kronor.

Och till skillnad från ledningarna på flera andra krisande modebolag levererade Mikael Solberg. Han hade genomfört en av de mest lyckade vändningarna av ett svenskt börsbolag i modern tid. Köpet av JC i maj 2006, som värderade JC till 2,2 miljarder kronor och gav vd Torsten Jansson 4 procent i RNB, fick ovationer. I maj 2007 hade aktien stigit 3 000 procent på fyra år, men där bröts raketens bana.

– Mikael har en väldigt trevlig stil och är enormt omtyckt i organisationen. Möjligen bidrog det till att det gick snett, att han var omtyckt i sådan hög utsträckning att ingen ifrågasatte honom, säger en före detta ägare.

Mikael Solberg ger intryck av att vara en rak och enkel människa.

– Han är “go och glad kexchoklad”. Det är inga raseriutbrott. Men det betyder inte att han inte kan vara elak, säger en före detta anställd.

Möjligen har den snälla framtoningen en del med den väl bevarande värmländskan att göra.

– Ibland får jag intrycket av att han gömmer sin list bakom värmländskan. Han spelar nästan lite dum, eller i alla fall distanserad, säger en konkurrent.

I Solbergs nätverk finns ett par män, som liksom han själv, har fått se sina glorior falna. Män med tredagarsstubb och rondör som inte framstår som direkt kramgoa.

– Han och kompisen Pelle Törnberg känns lite som tvillingsjälar. Han verkar ju gilla machotyper som Pelle och Torsten Jansson, säger en källa.

På stämman i augusti var dock Mikael Solberg slätrakad. Och hade halsfluss.

– Jag är förkyld, så jag hälsar inte på någon, sade han när han trädde in i lokalen.

En omtänksam och trevlig man, blev intrycket. Men också märkbart pressad. Han hade svårt att hålla fötterna stilla, där han satt bredvid ordföranden Claes Hansson vid det oljade ekbordet.

– Han är inte så dålig att han inte kan svara på frågor, försäkrade Hansson när Mikael Solberg, med blanka ögon, harklade sig.

Men det blev ingen anstormning från stridslystna aktieägare. Gunnar Ek från Aktiespararna ställde ett tiotal frågor, de flesta om ovidkommande detaljer i bolagsordning och kallelsen. Men även den intressantaste. Den som hade sysselsatt aktiemarknaden ända sedan RNB den 18 juni meddelade att en emission stod för dörren: Varför i herrans namn behöver RNB ta in nya pengar? Är det verkligen så illa ställt?

Eller som en analytiker formulerar det:

– Det är väldigt besynnerligt. De säger sig ha en positiv syn på nästa år, och räknar med att få ordning på JC och sina övriga problem. Företaget tjänar ändå pengar, även om det är betydligt mindre pengar än tidigare.

– Man får snarare en känsla av att de förbereder sig för ordentligt sämre tider, säger analytikern.

Mikael Solberg motiverar emissionen med att bolaget behöver stärka finanserna.

Niomånadersrapporten, till och med maj, visade att nettolåneskulden stigit till 976 miljoner kronor jämfört med 728 miljoner när räkenskapsåret inleddes. De likvida medlen var nere på 136 miljoner kronor, mot över 300 miljoner i början av året. Soliditeten var dock 47,2 procent, klart över koncernens mål som är 30 procent.

– JC:s utveckling har gett en onödigt stor skuldsättning. Dessutom finns oro för konjunkturläget. Vi vill ha en god finansiell ställning om konjunkturen fortsätter att vara besvärlig, säger Mikael Solberg.

Konjunktursignalerna är väldigt motsägelsefulla, tycker han. NK, som borde vara mest konjunkturkänsligt, har utvecklats positivt månad för månad. Inte alla de 43 avdelningar på NK som RNB sköter går bra, men sett till helheten är siffrorna fina.

– Vi ser inga tendenser till konjunkturnedgång när vi tittar på NK. De som drabbats är JC, Steen & Ström och Illum. Därför är vi oroliga för att det kommer att drabba gemene man mer den här gången. Tidigare sättningar har varit ganska mycket storstadsfenomen, säger han och hänvisar till fastighetskraschen och it-bubblan.

Dessutom finns det en risk att RNB, om emissionen inte görs, inte längre uppfyller villkoren från kreditgivarna, covenanterna som det heter på finanssvengelska.

– Det är en viktig anledning, kanske huvudanledningen. Vi känner en oro över bankernas situation. Vi ser att bankerna i USA och England blivit mycket tuffare. Även våra banker kan bli tuffare. Vi har inte brutit mot covenanterna ännu, men fortsätter det så här närmar vi oss gränsen. Får vi inte en vändning av JC riskerar vi att bryta mot dem, säger han.

– Tillsammans med vår egen oro för konjunkturen gör det att vi vill skapa oss utrymme. Det är svårare att komma fem i tolv och be om pengar än att komma klockan elva, förklarar han.

Det heter också att styrelsen vill skapa förutsättningar för framtida offensiva åtgärder. Men att Mikael Solberg ska ge sig ut på nya shoppingräder, likt när han köpte ut JC från börsen 2006, verkar aktieägarna inte behöva oroa sig för. Det finns inga sådana planer, försäkrar han. Nu ligger fokus på att vända det som gått fel i företaget.

En stor del av problemen ligger just i förvärvet av JC. För att nå synergier behövdes samordning med RNB:s verksamheter. Men flytten av JC:s huvudkontor från Mölnlycke utanför Göteborg till Stockholm blev det som utlöste RNB:s nuvarande kris. Det var mycket som gick snett. För det första valde nästan 80 procent av de anställda att inte följa med till Stockholm. Det har spekulerats om att det möjligen också var tanken med flytten, JC hade haft en minskande marknadsandel en längre tid och RNB:s mål var att delvis förändra kedjans utbud.

För det andra visade det sig att stora delar av JC:s höstkollektion var osäljbar. Jeansen var det ingen större fara med. Med resten av kollektionen var för dyr och extrem.

– Nyutexaminerade Beckmanselever tog fram väldigt avancerade produkter. De ansåg att JC:s kärnprodukter var tråkiga, säger en modebedömare.

Att kollektion hade floppat fick aktiemarknaden veta först i samband med vinstvarningen den 16 januari i år. RNB hade rapporterat månadsvis försäljning till aktiemarknaden under hela hösten. I oktober sade Mikael Solberg till Nyhetsbyrån Direkt att han var “extremt nöjd” med försäljningen i september.

Men sedan ska Mikael Solberg ha blivit helt tagen på sängen av de dåliga siffrorna.

– Han blev extremt besviken på ledningen i JC som utan att ha signalerat något helt plötsligt inte levererade, säger en medarbetare.

JC:s vd Cecilia Tufvesson Marlow fick sparken. Åter tog Mikael Solberg själv taktpinnen. Han var tydlig med att det var fel koncept inom JC som orsakat de svaga siffrorna för RNB.

– Vi gjorde två flyttar, kan man säga. JC:s och Brothers & Sisters. För Brothers & Sisters gick det bra. Det berodde på hur respektive dotterbolags-vd managerade flytten, säger Mikael Solberg i dag.

En branschkollega tycker att RNB-vd:n genom åren varit för öppen med sin kritik mot de chefer som fått gå.

– Det visade på dålig koll när man lyfte upp hela JC till Stockholm. Man rycker inte upp en planta med rötterna på det viset. Det måste ju ha varit en fråga för vd och styrelse. Jag tycker att han har hängt ut sina dotterbolags-vd:ar lite väl hårt, det är inget som skapar förtroende. Men han var väl tvungen att skydda sig själv, säger källan.

Och Solbergs goda rykte på aktiemarknaden solkades. Till det bidrog även debaclet kring noteringen av Polarn O Pyret. I oktober 2007 kom förslaget om en utdelning. En dryg månad senare togs det tillbaka sedan stora ägare knorrat.

Missen med JC:s höstkollektion skulle dock vara en engångsföreteelse, enligt den första informationen.

– Nu är våren här och förhoppningsvis har vi korrigerat det som var fel, sade Mikael Solberg till Nyhetsbyrån Direkt i januari.

Men inte heller vårkollektionen gick att sälja. Under räkenskapsårets andra kvartal (december-februari) skrev RNB ned lagret av vårvaror med 55 miljoner kronor. Totalt har kollektionsmissen hittills kostat 130 miljoner kronor.

– Där hade du en del av vår besvikelse, de flyttade hela tiden fram det här när kollektionsmissen skulle vara historia. Först skulle den inte påverka vårkollektionen alls, sedan lite grand och sedan blev det ganska mycket. Nu säger de att det inte ska påverka höstkollektionen. Men vad ska vi tro? säger en före detta aktieägare.

Enligt Solberg är det där delvis ett missförstånd. När han insåg att höstkläderna blev kvar på galgarna var vårkläderna redan inköpta. Man försökte annullera order och göra ändringar, men det visade sig svårt.

– När problemen dök upp kanske vi inte förstod vidden av dem vid den första anblicken. Jag förstår att aktieägarna har mist förtroendet. För min del gäller att det nu att jobba på och rätta till det här, säger Mikael Solberg.

Men det är mer än JC som behöver rättas till. Etableringen på varuhuset Illum i Köpenhamn blev feltajmad. Samma sak gäller utökningen av verksamheten på Steen & Ström i Oslo. Resultateffekt för nyöppnade ytor: minus 22 miljoner kronor.

Nu är RNB långt ifrån ensamt om att ha misslyckats med att sälja kläder i Danmark. Danskarna är omvittnat svårflirtade, särskilt när det gäller de högre prissegmenten.

– Illum har haft trafikproblem, kunderna kom inte. Konjunkturen har varit ett större problem i Danmark än här, säger Mikael Solberg.

Norska Steen & Ström har de senaste åren revitaliserats för att bättra på sitt inte alltför tjusiga varumärke. Det plan, nummer fyra, där RNB har satsat på sportmode har legat sent i ombyggnaden.

– Det var en bra idé, men den har än så länge inte fallit bra ut. Kunder har inte varit vana vid att leta efter det här sortimentet på den våningen. Vi var medvetna om att det skulle ta tid, men det har kostat lite mer än vi tänkt oss, säger Mikael Solberg.

Om RNB drar sig ur ytor på Steen & Ström och Illum lär det innebära nya kostnader, något som aktieägarna inte direkt längtar efter. Ett annat icke-önskvärt besked vore en nedskrivning av goodwillposten, som i den senaste rapporten angavs till 1 356 miljoner kronor.

– Det är ytterligare en osäkerhetsfaktor, goodwillavskrivningar skulle uppfattas som mycket negativt. Det värsta scenariot vore en sämre konjunktur i kombination med ytterligare avskrivningar. Då är RNB en död aktie, säger en analytiker.

Det finns en oro på marknaden för hur väl NK kommer att klara sig om konjunkturförsvagningen blir långvarig. Även kring Polarn O Pyret, vars framgångsrika ränder och ytterplagg kopieras flitigt av lågpriskedjorna, finns det frågetecken. Är kvaliteten så pass bra att den förtjänar premiestämpeln? Bolaget har också nyligen bytt vd. Henrik Fischer, som rekryterades från Gant i början av 2008, har redan lämnat bolaget.

Men den kanske viktigaste frågan av alla är ändå: Finns det verkligen utrymme på den extremt tuffa klädmarknaden för JC?

Att det råder överetablering på klädmarknaden är experter som Affärsvärlden talat med ense om. Men också att JC har förutsättningar att lyckas om kedjan ges rätt möjligheter.

– Det har skett en explosion av butiker i varenda sektor i detaljhandeln de senaste tre åren. Vi ser nu de första offren skördas, Nitty Gritty och Yuppiebutikerna har lagt ned. Vi kan räkna med att det blir fler. Men JC är ett starkt varumärke, säger en analytiker.

JC bör inte bedömas med Stockholmsglasögon, påpekar en branschexpert.

– I Stockholm kanske inte JC framstår som den coola butiken direkt. Men i Falun och Mariestad har JC enorm möjlighet att vara det tuffa alternativet, där har de verkligen ett existensberättigande, säger källan.

Det som krävs är ett tydligt koncept med en tydlig marknadsföring.

– Mindre spret, märkliga färger och konstiga mönster. Mera jeans, coola hoods och sweatisar med tryck, som en modeexpert uttrycker det.

JC:s inköpare borde titta på amerikanska jeansmärket Abercrombie & Fitch tipsar hon. Inte så mycket på avancerat, hyperdesignat mode. Och inte på kedjor som Kapp-Ahl och Lindex.

Solberg har under de senaste veckorna varit inne i JC-butiker sju åtta gånger för att se hur kunderna reagerar.

– Det börjar se bättre ut, J-store är den del som utvecklas allra bäst just nu. Det är lite olika i olika butiker. Men sortimentet ser väldigt bra ut, kvaliteten är bra och vi får bra feedback från personalen. Det känns bra, säger han.

Vi får se. Fast Sanna Nielsens schlagerhit fortsätter: “I think we were right but we did it wrong…”

______________________________________________________________________

Gillar golf och konst

Född: 1962 i Karlstad.

Bor: Saltsjöbaden utanför Stockholm, hus på Mallorca (i närheten av Gantgrundaren Staffan Wittmarks hus).

Familj: Hustru Lena som är konstnär och fyra barn mellan 4 och 24 år.

Utbildning: Ekonomiskt gymnasium och oavslutade universitetsstudier i ekonomi (Karlstad).

Fritidsintressen: Konst, golf och att vara på sjön.

_______________________________________________________________________

Vägen till 342 miljoner

Teckningskurs: 6 kronor.

Teckningstid: 2-18 september.

Tillför: 342 miljoner kronor. Men emissionen kostar 11 miljoner att göra. Av kostnaderna är 5,9 miljoner ersättning till garanterna. Därmed får RNB 331 miljoner varav hälften ska användas till att minska skuldsättningen och hälften till att stärka likviditeten.

Garanter: Emissionen är helt garanterad, bland annat av storägare som Axbrand, Mikael Solberg och Jan Carlzon samt personer i RNB:s styrelse och ledning. SEB är garant för 183 miljoner kronor av emissionen.

Utspädning: Aktieägare som inte deltar i emissionen blir utspädda med 50 procent men kan kompensera sig genom att sälja teckningsrätter.