Oligopolets diskreta charm

De fyra svenska storbankerna – Swedbank, Handelsbanken, Nordea och SEB – stod i fjol för cirka 70 procent av in- och utlåningen på den svenska marknaden. De fyra är ständigt påpassade, både i egenskap av börsnoterade bolag och som centrala samhällsaktörer. Storbankernas kusiner – försäkringsbolagen – lever där­emot en betydligt mer undanskymd tillvaro.

Det gäller inte minst sakförsäkringsbolagen. Det är en marknad som om möjligt är ännu mer koncentrerad än bankmarknaden, men som intresserar få utanför branschen. Sakförsäkringsbolagen är dessutom ytterst lönsamma. Under det senaste decenniet har det varit en strålande business. Marknaden växer stadigt i takt med att svenskarna köper fler bilar, hus och privata vårdförsäkringar – och marginalerna förbättras stadigt.

Tillsammans tog de fyra dominanterna in sammanlagt 56 miljarder kronor i premier under fjolåret. Det visar Affärsvärldens genomgång av bokslutsrapporter och årsredovisningar från sakförsäkringsbolagen själva, dess ägare och branschföreningen Svensk Försäkring.

Att få en samlad bild av resultatet på sista raden är svårare. Ingen av de fyra aktörerna är börsnoterad i Sverige och det saknas en enhetlig redovisning. Investerare som söker exponering mot sektorn måste söka sig utanför Sveriges gränser till våra nordiska grannländer.

Sommaren 2007 lade norska DNB Nor ett framgångsrikt bud på Salus Ansvar, som lämnade Stockholmsbörsen som sista försäkringsbolag. Men det sista riktigt stora försäkringsbolaget försvann från Stockholmsbörsen redan år 1994, då Trygg-­Hansa förvärvades av bankkoncernen SEB. Några år senare köpte Köpenhamnsnoterade ­Codan Trygg-koncernens sakförsäkringsbolag. Och år 2007 köptes Codan i sin tur av den brittiska multinationella försäkringsgruppen RSA. Så Trygg-Hansa är noterat, men som ett dotterbolag till ett dotterbolag till ett brittiskt börsbolag.

Trygg-Hansa är för övrigt formellt på väg bort som självständigt svenskt försäkringsbolag. Finansinspektionen har gett tillstånd att fusionera Trygg-Hansa och Codan. Sammanslagningen träder i kraft den 31 mars och efter det blir Trygg-Hansa en filial till Codan Forsikring.

Även If är indirekt noterat. För tio år sedan sålde Skandia och norska Storebrand sina andelar i If till finländska Sampo. Affären värderade If till 24 miljarder kronor. Att Sampo gjorde en kanonaffär råder det inget tvivel om. Bara under de senaste fem åren har If-koncernen redovisat ett nettoresultat på 28 miljarder kronor.

Folksam, däremot, är kooperativt och har en stark koppling till rörelsen, de bolag och intresseorganisationer som står Socialdemokraterna nära. Vd Jens Henriksson är tidigare socialdemokratisk politiker, bland annat som statssekreterare på finansdepartementet, men har sedan dess hunnit med att vara både IMF-direktör och chef för Stockholmsbörsen.

Folksam har betydligt lägre lönsamhet i själva försäkringsrörelsen än If och Trygg-Hansa. Det försäkringstekniska resultatet, som det heter på fackspråk, består av inbetalda premier minus utbetalningar och driftskostnader. Förra året tjänade Folksam 1 krona på varje hundralapp i premier. Det är ändå en förbättring jämfört med år 2012 då Folksam förlorade pengar på sin sakförsäkringsaffär. Jämförelsevis ligger If Sveriges senast publicerade totalkostnad på 88 procent. If tjänar alltså 12 kronor på varje hundralapp i premier.

Folksams vd Jens Henriksson pekar på att koncernen tar marknadsandelar på sakförsäkringar och han menar att bolaget faktiskt inte ska gå med någon större vinst eftersom man bara behöver engagera sig för en intressentgrupp: kunderna.

–Trygg-Hansa har mycket lägre totalkostnad, för de är tvungna att skicka pengar till sitt moderbolag, som har problem i sin irländska verksamhet, och If måste skicka pengar till Sampo, så att de kan köpa fler Nordea-aktier. Det behöver inte vi. Vårt överskott går tillbaka till kunderna.

Trygg-Hansa delade år 2013 ut 2,7 miljarder kronor till sin ägare, utdelningen för fjolåret är ännu inte kommunicerad. If-koncernen, som även inkluderar sakförsäkringsbolag i Norge, Danmark och flera andra baltiska länder, delade ut 5,5 miljarder kronor till ägaren Sampo i fjol och 4,3 miljarder kronor år 2013.

Till skillnad mot livbolagen, som ska betala ut sina åtaganden under decennier in i framtiden, är utbetalningshorisonten kortare för sakbolagen. Om en kund kraschar bilen drabbas försäkrings­bolaget inom några veckor, max månader. Detta avspeglas i portföljerna, som ligger tunga i likvida räntepapper och obligationer. Att börsen stigit kraftigt har mindre ­betydelse, då aktier står för en liten del.

Knut Arne Alsaker, CFO på If, gör ingen hemlighet av att bolaget tar ut mer i vinst från själva försäkringsverksamheten när kapitalförvaltningen går sämre.

– Vi måste tjäna pengar och när vi har ett ränteläge som i dag är det genom en lägre totalkostnadsprocent. Det fungerar som en motvikt till lägre avkastning inom kapitalförvaltningen. Sen när ränteläget stiger igen, vänder det åt andra hållet, säger han.

Länsförsäkringar, LF, den i särklass största koncernen, är också ett kooperativ, men före­drar själva ordet ömsesidigt. Koncernen består av 23 fristående lokala bolag och har sina rötter i bonderörelsen. LF-bolagen har också en generellt sett större marknadsandel på landsbygden än i städerna, även om det kan variera kraftigt från region till region.

Precis som Folksam hade Länsförsäkringars sakverksamhet bara för några år sedan en totalkostnadsprocent som låg över 100, det vill säga intäkterna var lägre än utgifterna. I fjol låg totalkostnadsprocenten på 93. Koncernen tjänade alltså sju kronor på varje hundralapp i premier. Det gav ett resultat på 2,3 miljarder kronor i själva försäkringsverksamheten, alltså det försäkringstekniska resultatet. Samtidigt tar LF-gruppen marknadsandelar.

Fanny Wallér, kommunikationsdirektör på Länsförsäkringar, återkommer gång på gång till att gruppen består av 23 fristående lokala bolag, vilket hon menar är själva framgångsfaktorn.

– Skadereglering och kundkontakt sker lokalt och kunderna känner att de blir schysst behandlade.

De lokala Länsförsäkringsbolagen sätter själva priserna, sköter sin egen kapitalförvaltning och är helt självständiga.

– Sedan har vi valt att lägga några saker gemensamt för att det är effektivare, som produktutveckling, it och banken. Vi har också ett gemensamt återförsäkringsskydd.

Största ökningen var inom motorförsäkring (Länsförsäkringar försäkrar mer än fyra av tio svenska fordon), villahemförsäkring och djurförsäkring (sex av tio djur försäkras via LF:s Agria).

Överhuvudtaget har de svenska sakförsäkringsbolagen haft en lång rad år av förbättrat resultat i själva verksamheten. Annat var det under 1990-talet, då var sakförsäkringar en bransch som få ville ta i. Ett år, 1999, var skadeutbetalningarna för hela branschen högre än premieintäkterna. För varje hundralapp i premier som betalades in betalades 110 kronor ut i skadeersättning – och då skulle kostnaderna för att driva själva bolaget läggas ovanpå. Pengarna tjänades i kapitalförvaltningen. Det var alltså i den miljön som Sampo kunde fyndköpa If.

I dag är det tvärt om. Skadeutbetalningssnittet ligger på runt 70 procent, enligt statistik från Svensk Försäkring. På femton år har alltså utbetalningarna minskat med 40 kronor per hundralapp i premier, samtidigt som driftskostnaderna bara ökat marginellt. Bra för ägarna, kanske mindre bra för kunderna. Totaltkostnaden, alltså inklusive driften, ligger i snitt på runt 90 procent. Sakförsäkringbolagen har alltså 10 procents marginal på kärnverksamheten.

Ett bolag som sticker ut är Trygg-Hansa, vars senaste offentliga uppgifter på total­kostnadsprocent från halvårsskiftet 2014 kraftigt försämrats. Från 81 procent till 96 procent.

– Det finns en enkel förklaring. Eftersom diskonteringsräntan har sjunkit har vi tvingats göra större avsättningar till reserver för att säkerställa framtida utbetalningar till våra kunder, säger Trygg-Hansas landschef Johan Agerman.

Trygg-Hansa har också en högre andel av sjuk- och olycksfallsförsäkringar än sina konkurrenter, vilket förklarar varför diskonteringsräntan får ett större genomslag.

Att det är goda tider för försäkringsbranschen syns inte minst på börsutvecklingen för de noterade nordiska försäkringsbolagen. De största, danska Tryg, norska Gjensidige liksom Ifs ägare, det finländska finanskonglomeratet Sampo, har alla slagit börsindex med råge på både tre och fem år. Samtidigt börjar bolagens svällande kassor söka nya investeringar. Häromveckan var exempelvis Folksam – Sak och Liv – en av fyra köpare då Fortums svenska elnät såldes för 60 ­miljarder kronor. Folksams andel var 17,5 procent.