Prognosmakare garderar

Flera av de svenska prognosmakarna har levererat nya bedömningar för den internationella och svenska ekonomin efter de olycksaliga septemberdagarna som kom att ändra förutsättningarna radikalt. Den snabba internationella återhämtningen som många tidigare förutspåddes har skjutits ungefär ett år längre fram i tiden. Nu väntas allmänt att det dröjer till slutet av 2002 innan en ljusare utveckling kan skönjas. Och som för att undvika nya fatala missbedömningar väljer dessutom flera av ekonomerna att gardera sig genom att presentera alternativa scenarier.

Dystert scenario

Affärsvärlden har tidigare kritiserat ekonomernas syn på Sverige. Den har, kort sagt, varit alltför dyster. Nu har en olycklig utveckling i vår omvärld gjort att bedömningarna i många stycken ser ut att infrias.

Att bankerna tidigare har varit alltför dystra bevisas bland annat av att flera prognos-makare efter den 11 september skruvat ner världsmarknadstillväxten betydligt, samtidigt som de inte har låtit dessa förändringar slå igenom på Sverige. Det här är kanske tydligast hos Nordea där måndagens färska BNP-prognos för 2001 ligger kvar på den tidigare förutspådda nivån, 1,5 procents tillväxt. Ändå gör banken relativt kraftiga nedjusteringar för utvecklingen i USA, Japan och euroområdet.

Det finns fortfarande en hel del frågetecken kring hur exempelvis bankerna väljer att presentera de svenska tillväxtförutsättningarna. Kanske belyses detta tydligast genom ett antal exempel från prognosskörden.

Nordea väljer att lägga stor vikt vid den privata konsumtionen, som enligt bankens syn kommer att utvecklas synnerligen svagt trots kraftigt stigande inkomster. För att kalkylen ska gå ihop så måste de svenska hushållen gå från slösa till spara i en utsträckning som tidigare endast setts i samband med krisen i början av 1990-talet.

Det är knappast en relevant jämförelse. Nu är förutsättningarna radikalt annorlunda så det är inte speciellt förvånande att Nordea undviker att dra paralleller med detta skeende. Affärsvärlden bedömer att konsumtionen kommer att stiga snabbare än i Nordeas prognos.

SEB hade oturen att presentera sin prognos den 11 september men har ändå fått stort medialt utrymme för det grundläggande temat i presentationen, nämligen att det var stor fara för att regeringens utgiftstak skulle spricka när konjunkturen viker nedåt.

Självpåtagen begränsning

Visst är det en fara för Sverige om utgiftstaket skulle spricka. Men det ska heller inte glömmas att utgiftstaket är en självpåtagen begränsning. Ingen prognosmakare har någon annan bedömning än att Sveriges budget-överskott kommer att vara betydande trots en svagare konjunktur. Dessutom rycker Sverige allt närmare en uppgradering av sitt kreditbetyg hos Standard and Poor’s till den högsta kategorin AAA.

Slutligen så gör Föreningssparbanken en sysselsättningsprognos som indikerar ett kraftigt fall i sysselsättningen under det närmaste året. Antal sysselsatta ska minska med i genomsnitt drygt 20 000 under nästa år. Visst är det möjligt, men bara om bankens förutsägelser för svensk ekonomi slår in och sysselsättningen börjar sjunka markant redan under de närmaste månaderna. Just nu förefaller det osannolikt, för fortfarande ligger sysselsättningen kvar på höga nivåer.

Den svenska ekonomkårens syn på Sverige börjar numera ändå få mer realistiska proportioner. Men fortfarande saknas viktiga bitar i ekonomernas konjunkturpussel.

Varför ska egentligen sparandet öka så kraftigt? Varför ger den svaga kronan så liten effekt på exporten? Varför biter sig arbetslösheten kvar på låga nivåer trots allt tal om kris?

Innan detta förklaras bör dagens konjunkturprofetior fortfarande tas med en stor nypa salt.