Ryssland: Företagen – Den stora möjligheten

Nina Sjemetova är upprörd. Hon är vice VD på Rostelecom,Rysslands Telia. Orsaken är att hon inte får ut ett syndikeratlån på 100 miljoner dollar som avtalades för ett halvår sedan.Banken vägrar betala ut det nu. Och inte nog med det: bankenkräver också tillbaka det överbryggningslån som Rostelecom fickunder tiden. Och det genast! Det verkar inte hjälpa att erbjudasäkerheter i form av Rostelecoms högst likvida tillgångar. Honär också bitter, och överdriver kanske sin lägesbeskrivning litegrann: Det är smärtsamt att säga att vår ansträngning varitförgäves. Vi är tillbaka på 1991 års nivå. Det finns ingenklarhet om var vi kommer att stå om en månad, klagade NinaSjemetova inför en grupp investerare på en konferens ordnad avinvestmentbanken Brunswick Warburg i Moskva nyligen. Det ärkrisledning som gäller nu i Rostelecom. Bolaget har just tagitbeslut om att spara kostnader, skära ned på investeringarna (med25 procent) och att frysa utvecklingsprojekt.

Även telekombolaget Vimpelcom har övergått till krisledning. Detinnebär helt nya betalningsregler: företaget fakturerar nu idollar – eller relativa enheter, som man kallar det – menkunderna får betala i rubel till dagskurs. Betalningstiden ärnedskuren från 20 till 12 dagar netto. Leverantörer betalas iförskott som ett slags hedge mot rubelns kraftiga svängningar.Vimpelcom har också infört en daglig kontroll av kassaflödet.All framåtriktad verksamhet verkar ha upprört eller ställts påsparlåga. Det är ingen idé att tala om expansionsplaner nu,säger telekombolaget Vimpelcoms vice VD för internationellarelationer Valerij Goldin.

De flesta företag känner naturligtvis av krisen, och rapporterarminskande vinster eller förlust. Det finns fyra källor tilldetta:Minskande försäljning på hemmamarknaden.

Svårigheter att få betalt när banksystemet kollapsat; man kaninte betala hur mycket som helst kontant.

Förluster på räntebärande statsobligationer (GKO:s); mångaföretag hade placerat likvida medel i så kallade GKO som givitexceptionellt god avkastning.

Företagen har haft sina pengar i banker som gått omkull. Det ären lång vargavinter som stundar. Många företags intäkter kommeratt minska ännu mer om den nya regeringen inför priskontrollerpå el, olja, gas, telefonsamtal, tågresor och basala matvaror(som en del regioner redan gjort). Naturliga monopol som Gazprom,UES (Rysslands Vattenfall) och Rostelecom har på senare årblivit allt tuffare med att stänga av kunder som inte betalar.Den utvecklingen kan komma att bromsas eller reverseras.

UTSLAGNINGFör de många företag som ännu inte kommit så långt som tillbörsen kan krisen bli det som slutligen stjälper dem. Det ärinte troligt att staten kan hålla alla konkursmässiga företagunder armarna någon längre tid med tanke på det statsfinansiellaläget. I bästa fall kan krisen tvinga fram den utslagning avdödsdömda företag som är nödvändig och en rekonstruktion av delivskraftiga.

Sedan i mars i år finns en ganska bra konkurslag, som nu för upp400 konkursfall i månaden till domstol. Det är en ökande takt,jämfört med tidigare, och chefen för den statligakonkurskommitén Grigorij Tal är nöjd. Han ser sig själv som enmikroekonomins kirurg som går in och rekonstruerar företag somhar en chans att överleva.

Grigorij Tal har nu två problem. Det ena är att begreppetkonkurs är politiserat i Ryssland. Konkurser ses som en slutligfördömelseakt som utfärdas av en bödel. Folk förstår inte attkonkurser är det bästa sättet att rekonstruera ineffektivaföretag. Det problemet hanterar han genom att försöka smyga medsin hantering, så att politiker som kommunistledaren Ziuganovinte ska exploatera dem. Och så berättar han en historia om hurZiuganov flög till ett regionalt företag som han fick höra hadeförsatts i konkurs. Dessbättre kom han försent för att kunnautnyttja situationen. Företaget hade just börjat komma på fötterigen och arbetarna släppte inte in kommunistledaren. Om Ziuganovhade fått informationen tidigare, hade han kunnat stopparekonstruktionen, menar Grigorij Tal.

Konkurschefens andra problem är att staten nu ska sätta igångkonkurser på ett massivt sätt i sin desperata jakt på pengar, idet här fallet skattefordringar. Det skulle bli ett misslyckandeför den civiliserade mekanismen för konkurser som vimikroekonomer representerar. Vi tycker inte att konkurslagen skaanvändas för att driva in medel till staten. Syftet ska vara attmöta skuldkrav bättre och att åstadkomma en turn-around.

Nationaliseringar?

Det talas mycket om nationaliseringar i Moskva i dessa dagar, ivarje fall bland investerare. Men dessa får inte mycket beläggför sin rädsla när de frågar. Så här svarar till exempel Gazprom–direktören Leonid Griaznov: Man kan visserligen köpa aktier iföretagen billigt nu. Men regeringen har ändå inte råd.Situationer med undantagstillstånd vill jag inte diskutera. Närinvesterarna Brunswick Warburgs konferens fick det politiska ochfinansiella läget klart för sig blev de bedrövade – alla utomEdward Bozaan. Han förvaltar Global Stabilization and RecoveryFund – där bland andra finansmannen George Soros finns med blandandelsägarna.

Edward Bozaan tillämpar den enkla kapitalistiska principen attköpa när det är billigt (och sälja när det är dyrt). Därför gickhan in i Indonesien i våras då marknaden hade tappat 92 procent.Ryssland är nu nere på samma nivå, och det ser fortsatt ruggigtut. Då börjar det bli dags att köpa, men bara företag som harriktiga priser och kunder som är villiga att betala dessa priser.Till den kategorin hör bland andra Vimpelcom och bryggerietBaltika.

Hur kunde det gå så illa?

Så här beskriver politikern Grigorij Javlinskij ironiskt 1990–talets reformprocess: Det fanns en logik i utvecklingen. Bakomlåg ett klart koncept, med stabil valutapolitik och låginflation som huvudingredienser. Vidare skulle Boris Jeltsinsitta vid makten, och i övrigt skulle den osynliga handen fixaresten. 1997 hade man uppnått allt detta. Ett problem var dockatt det inte blev någon ekonomisk tillväxt, slutar Javlinskijmed ett underförstått vad var det jag sa?.

Den sparkade centralbankschefen Sergej Dubinin, som fått mycketkritik för sitt agerande under krisen, väljer att betona deyttre faktorerna: De första tecknen på kris dök upp hösten 1997,i form av sjunkande oljepris. Under 1998 vändes så mycket emotoss.Betalningsbalansen gick mot ett underskott på 5-7 mrd dollarpå grund av minskande intäkter från olje- och gasexporten. Detreflekterades i valutakursen.

Även inhemska svagheter i den finansiella sektorn kom till ytan,framför allt budgetsystemet och skatteindrivningen. Under åren1995-1998 såg vi bara fallande skatteintäkter, och vi fick enallt mer obalanserad budget. Allt detta tvingade fram vårtbeslut om rekonstruktion av lån. Vi förutsåg inte hur allvarligtdet kunde bli.

Reformekonomen Andrej Illarionov har tidvis varit rådgivare åtregeringen, och är numera chef för ett institut för ekonomiskanalys. Hans analys av 1990-talets ekonomiska utveckling ihemlandet siktar in sig på det växande gapet mellan inkomsteroch utgifter i budgeten: Budgetgapet fylldes först av inflation,sen av inhemska lån, och sist av utländska lån.