Sprinchorn: Gröna omställningen kan dra lärdom från IT-bubblan

Teori om teknikutveckling delar ibland in världen i två lager – infrastrukturlagret och applikationslagret. Infrastrukturlagret är basen, själva plattformen på vilken alla applikationer vilar – eller arbetar om man så vill. Effektiviteten ligger i att man slipper inkludera en massa funktioner i varje applikation, funktioner som många applikationer istället kan dela. På ett liknande sätt kan man betrakta historien och därigenom hitta nycklar inför framtiden.

IT-bubblan

För 25 år sedan byggdes en stor bubbla upp kring internet, den teknik som spåddes att förändra världen i grunden. Gamla som nya företag plöjde ned enorma summor, tusentals miljarder kronor, i att gräva ned fiber i marken och bygga ut trådlösa nätverk (med tillkommande kostnader för spektrum). Bredband till alla överallt.

Efterfrågan fanns latent, men det gick för långsamt att få avkastning på investeringarna. Då bolagen i stor utsträckning använt lånade pengar gick många av dem i konkurs. Bolag som levt gott på att leverera utrustning till utbyggnaden, till exempel Cisco och Ericsson, fick se sina aktiekurser kollapsa.

Applikationer utan infrastruktur

Samtidigt byggdes prematurt ett applikationslager av e-handlare. Mest känt är kanske hur boo.com år 1999 lanserade sin online-butik där man världen över skulle kunna köpa märkeskläder. Grundarna tog in enormt mycket pengar från namnkunniga investerare. De visste mycket om hur man skapar varumärke och hur man säljer kläder.

Ändå gick hela planen i stöpet. Varför? Tjänsten, som skulle fungerat utmärkt idag, var helt omöjlig att använda med dåtidens dåliga bandbredd. Infrastrukturlager först, applikationer sedan.

Techjättarnas framväxt

Överbelånade bredbandsbyggare må ha gått i konkurs, men infrastrukturen blev kvar. På deras skelett byggdes fantastiska affärsmodeller som till exempel Amazon, Google och Facebook. De är nu några av världens mest värdefulla företag och varumärken. Samma företag bygger, tillsammans med Microsoft, nutidens infrastruktur i form av datacenter.

I dessa datacenter utvecklas och tränas för närvarande de modeller inom artificiell intelligens som tros kunna revolutionera hur vi lever, lär, leker och arbetar. ”Tågrälsen för internet”, infrastrukturlagret, värderas i dessa fyra bolag tillsammans till över hundra tusen miljarder kronor.

AI och framtiden

Vi väntar fortfarande på meningsfull utveckling i applikationslagret. Kanske ChatGPT kan hjälpa oss formulera hur det bör se ut? Entusiasmen inför framtiden är stor, vilket eldat på investeringarna i infrastrukturen.

En viktig skillnad mot internetboomen för 25 år sedan är att teknikjättarna inte investerar med lånade pengar, utan från välfyllda kassor som ständigt fylls på från deras höglönsamma verksamheter. Skulle avkastningen från investeringarna lämna övrigt att önska kommer vi inte att se några konkurser.

Staten har en roll

Låt oss se på Sverige genom linsen infrastruktur/applikation. På detta sätt kan vi bedöma några fenomen i samtiden och kanske även hitta riktlinjer för vad en liten stat borde göra. Samt, kanske ännu viktigare: vad man absolut inte bör göra. Ofta framhålls hem-PC – skatteincitament för spridning av hemdatorer – och nationell bredbandsutbyggnad som goda exempel från 1990-talet.

Det är bara att hålla med. Dessa var statliga investeringar i infrastruktur och i en befolkning med digital kompetens som kunde bygga spännande applikationer. Innovativa affärsmodeller, nya företag som kunde sprida sig över världen.

Northvolt, Stegra och Hybrit

Med samma perspektiv kan vi analysera projekten som planerats i den gröna omställningens namn i Norrland. Gemensamt för Northvolt, Stegra och Hybrit är att de alla tre är applikationer. Att en stat ska stödja applikationsprojekt är i grunden tveksamt, av flera skäl.

För det första är entreprenörer och företag med skin in the game normalt bättre på att väga investeringsbeslut mot varandra än politiker.

Därtill riskerar statligt stöd till ett projekt att tränga ut andra, såväl privata satsningar som potentiellt andra lovvärda politiska projekt. Företag med statligt stöd i ryggen riskerar också att ta onödigt stora risker (så kallad moral hazard).

Infrastruktur behövs

Ska staten ge stöd åt någonting ska det vara infrastruktur – en gemensam nyttighet som alla kan använda och skapa applikationer ovanpå. Den infrastruktur de norrländska projekten måste vila på är tillgång till elektricitet. Planerbar kraft.

Dessa tre projekt beräknades kräva totalt 70–135 terawattimmar per år. Den högre siffran är lika mycket el som används årligen i Sverige totalt. Oavsett verksamhet måste det finnas ett infrastrukturlager innan man bygger applikationer. Man spänner hästen framför vagnen, inte tvärtom.

Kärnkraft behövs

Med detta menas att bygga ut planerbar kraft först, inte bara i norr utan framför allt söderut för att öka överföringsförmågan. Den enda rimliga chansen att dubbla landets kapacitet för elektricitetsgenerering är att aggressivt bygga ut kärnkraften.

Alla källor kan givetvis bidra, men kärnkraften är central. Bäst vore att närmast flöda över den svenska marknaden med elektricitet till rimliga priser. Sedan kan privata intressen, helt utan statliga stöd, utveckla affärsmodeller i applikationslagret.

Det kommer att ta tid att bygga den kärnkraft som behövs, men det kommer att vara värt besväret. Även om vi ska vara tålmodiga finns ingen anledning att vänta i onödan. Välstånd har alltid gått att mäta i MW och så kommer det fortsätta att vara. Liv är energi och energi är liv. Under tiden kan de projekt – applikationer – som ryms inom nuvarande struktur gärna testas i liten skala. För helt privata pengar.

Erik Sprinchorn är fondförvaltare med ansvar för fonden TIN Ny Teknik. 

Läs mer:

Klagosången om Northvolt är för ensidig