Skatterna: Att sänka, eller inte sänka

Diskussionen om skatterna har tagit fart och socialdemokraternafår allt svårare att värja sig. De tre borgerligaoppositionspartierna har stärkt sin ställning i debatten ochkanske lyckas i sina försök att föra över diskussionen till attgälla tillväxt och skatter, snarare än vård, omsorg och skola.Enligt väljarundersökningar brukar avgörandet ske i spurten, detvill säga veckorna före valdagen.

TAKTISK MISSSocialdemokraternas taktik har varit att väljarna ska lockastillbaka genom att partiet betonar att det ska satsa på denoffentliga verksamheten, i kontrast till förslagen omskattesänkningar. Men kanske var de något för tidigt ute medPersson-miljarderna, som nu håller på att sjunka undan idebatten. Persson själv tvekar om han ska tillkännageskattesänkningar och riskerar därmed att ge intryck avosäkerhet.Skattesänkningar ställts ofta i motsats till denoffentliga verksamheten, eller välfärden, som blivit ett nästanetablerat uttryck för socialpolitiken. Men så behöver det intevara. Ett skäl till detta är att statens budget väntas visaöverskott redan i år och mycket stora överskott under nästamandatperiod. Ett annat skäl är att skattesänkningar kan bidratill att öka tillväxten och sysselsättningen, vilket egentligenär ett avgörande villkor för att vi i längden skall kunnabehålla en god offentlig service. Detta har inte minstdemonstrerats av de senaste årens budgetnedskärningar i spårenav den ekonomiska krisen. De väntade budgetöverskotten ärbesvärande för regeringspartiets taktiska uppläggning avvalrörelsen. I flera finansplaner har en del av överskottenberäkningstekniskt förts över till hushållssektorn. Detta kanknappast tolkas som annat än skattesänkningar. Även LO:schefekonom P-O Edin säger i en intervju med nyhetsbyrån Direktatt det finns utrymme för skattesänkningar under nästamandatperiod.

ALTERNATIVETSocialdemokraterna har försvarat de senaste årens offentliganedskärningar uteslutande med budgetskäl. Ett alternativ – föratt dämpa inflationsförväntningarna och därmed hålla nereräntorna – hade annars varit att följa Lindbeck-kommissionensrekommendationer, som innebar mer långsiktig och försiktigbudgetsanering tillsammans med strukturella åtgärder för attförbättra lönebildningen.

En sådan politik hade inte fått samma negativa konsekvenser förtillväxt och sysselsättning. Men motståndet från LO har gjortatt regeringen, något paradoxalt, har tvingats bekämpainflationen uteslutande med budgetåtstramning och högarbetslöshet. När nu budgetunderskottet är borta faller ocksåregeringens argument för budgetåtstramning. Från vänstersynpunktborde det finnas utrymme för rejäla utgiftsökningar, menregeringen har nöjt sig med ett, måste man säga, mindretillskott till kommunerna.

INFLATIONSRISKDet är därför tydligt att inte heller socialdemokraterna ärberedda att låta den offentliga sektorn börja öka igen, utanplanerar en successiv neddragning de kommande åren. Det senasteargumentet från Göran Persson, när det inte längre går attanvända budgetsaldot, är att skattesänkningar hotar att sättafart på inflationen. Han säger sig då mena de storaskattesänkningar som moderaterna har föreslagit. Men varför detinte skulle gå att genomföra de mindre skattesänkningar som detre borgerliga partierna gemensamt har föreslagit är svårt attförstå. När Persson hänvisar till inflationsrisken, medan viännu har 12-13 procents total arbetslöshet, ger han självunderbetyg åt svensk ekonomis sätt att fungera.

Samtidigt har riksbanken sänkt räntan med argumentet att detinte finns någon inflationsrisk på upp till två års sikt. Menriksbanken tittar på marknadens förväntningar. Marknaden räknari sin tur med att riksbanken kan hålla inflationen nere även omdet i så fall blir på bekostnad av sysselsättningen.

INGET VALOm inflationsrisken minskas genom politiska åtgärder efter valet,vilket måste ske oberoende av regering, finns otvivelaktigt ettutrymme för skattesänkningar. Alternativet till reformer avarbetsmarknaden och sänkta skatter framstår annars som högreräntor och bestående hög arbetslöshet. Sverige väntas i år fåett budgetöverskott på 30 miljarder och år 2001 ett överskott påöver 70 miljarder kronor. Även om beräkningarna är osäkra kanman utgå ifrån att det vid en rent budgetmässig beräkning ärmöjligt med rejäla skattesänkningar. Av en skattesänkning gårdessutom det mesta tillbaka till den offentliga sektorn. EnligtOECD:s kalkyler förbättras den offentliga budgeten i Sverige med70 procent av en tillväxtökning. Även om hushållens sparandetroligen ökar något om skatterna sänks kan man räkna med att merän 60 procent av en skattesänkning går tillbaka i form avbudgetförbättring för staten och kommunerna.

Att sänka skatterna med 50 miljarder kostar alltså i praktikenbara 20 miljarder (under förutsättning att inte inflationen tarfart). Då skulle budgeten fortsätta att visa rejäla överskott.