Släpp medarbetarna fria!

Göran Adlén skriver sedan början av 2000-talet en årlig trendrapport med fokus på bland annat nya företeelser på arbetsmarknaden. Årets upplaga är inspirerande läsning för en del människor – och skräckinjagande för andra. Vinnarna är de arbetstagare som är sugna på att ha flera järn i elden, kanske genom att kombinera en välbetald och kvalificerad anställning med ett eget företagande. Vinnarna på arbetsgivarsidan är de företag som är flexibla nog att attrahera de här driftiga och ofta välutbildade personerna.

Förlorarna är de människor som inte har möjlighet att skapa sin egen ”arbetsmix”, som inte kan välja och vraka bland olika försörjningskällor utan är låsta vid ett visst yrke, kanske till och med (som kan vara fallet på mindre orter) ett visst företag. De företag som inte förmår släppa på sitt kontrollbehov kommer att få svårt att locka de bästa till sig.

Göran Adlén bygger sin trendspaning på att nya arbetstagare ställer nya krav på de företag som de ska ge sin tid, arbetskraft och tankeförmåga. Det kommer att få effekter även för dem som redan är etablerade på arbetsmarknaden.

– Det kommer att bli en krock mellan det gamla sättet att styra företag, där chefen dikterar villkoren och gänget som är på väg in på arbetsmarknaden nu, 80-talisterna. De som är vana vid att styra sina liv själva och inte ser chefen som den självklara auktoriteten och dessutom vill ha roligt på jobbet, säger Göran Adlén.

Men har inte ungdomar i alla tider sagt att de vill ha roligt? Och att de inte kommer att göra som sina föräldrar?

– Det är vanligt att anta det. En företagsledare sa till mig: ”Det här ordnar sig när de blir äldre, då kommer de att ordna in sig i ledet.” Men det tror inte jag, säger Göran Adlén.

Han radar upp några orsaker till att han tror att den nya generationens krav inte kommer växa bort. En orsak är att många unga är uppvuxna med utbrändheten och har sett sina föräldrar och lärare gå in i väggen. En annan orsak är upplevelseindustrin. När allt ska vara roligt och helst utvecklande smittar det av sig på attityden till det egna jobbet. ”Hur är det på mitt jobb egentligen. Är det kul? Ger det mig kickar?”

– Vårt samhälle bygger på upplevelser, men på arbetsplatserna står det stilla. Man har kickoffer, de är som en övergående fylla. Det är lika tråkigt när man kommer tillbaka till kontoret.

Dessutom har näringslivets toppar plötsligt börjat ha kul. Det inspirerar andra.

– Wallenbergarna och Gyllenhammarsläkten har aldrig visat att de haft kul. Kanske har de haft jätteroligt, men det är inget som jag hört. Det är stor skillnad mot dagens hjältar, som We-entreprenörerna som har vansinnigt skoj under resans gång.

Men är det ändå inte så att många kommer att bli besvikna om de tror att jobbet ska vara jättekul hela tiden?

– Jo, många kommer att bli jättebesvikna, säger Göran Adlén.

För det är väl inte alla som har möjlighet att forma sina arbetsliv själva och bli så kallade dutteliduttarbetare?

– Nej, det har de inte. Det är ytterst ojämlikt. Det här gäller dem som har fria yrken, knappast den som jobbar inom processindustrin. Det är till exempel lätt att kombinera ett jobb som frilansskribent med att vara bartender.

Göran Adlén är själv just en sådan dutteliduittarbetare, som föreläsare, konsult och författare.

– Jag är i allra högsta grad en dutteliduttarbetare. Det är precis så här jag vill jobba också.

Kanske är det just bara etablerade mediearbetare som kan hoppa obehindrat mellan olika jobb och mixa ihop sin egen blandning. Nej, det håller inte Göran Adlén med om.

– Folk kommer att bryta sina stereotypa arbetsliv genom att jobba i mikroföretag, kanske som bygger lite på idealism, som ekologisk odling.

– En annan person kan jobba som frisör på förmiddagen och som hovmästare på kvällen. Då får han eller hon den frihet som många av det ökade antalet dutteliduttarbetare kräver.