Spelrevolutionen

Få verksamheter har internationaliserats så snabbt under 1990–talet som media och underhållning. Fria etermedier ochpenningdriven idrott är numera självklarheter i Sverige. Men ispelbranschen har det hänt relativt litet. Om man bortser fråntekniska förbättringar som onlinespel så köper svenska folkettipskuponger, chansar på lotter och satsar på hästar ungefär påsamma sätt nu som tidigare decennier.

Nu håller det här på att ändras. I januari presenteradefinansdepartementet ett förslag till hur internationella kasinonskall etableras i Sverige. Det blir antagligen fritt fram ocksåför hundkapplöpningar.

GRÄNSLÖST SPELANDEBakgrunden är att spelandet blivit en kapitalintensivstorindustri, där dessutom gränserna mellan olika produkter ochnationella marknader blir alltmer illusoriska.

Svenskarna spelar för totalt 26 miljarder kronor per år (1996års siffror). Det motsvarar cirka 1.500 kronor per person och år,och placerar svenskarna på tredje plats bland världensstorspelare. Tvärtemot vad många tror har spelandet inte ökatunder 1990-talets lågkonjunkturår. Dess andel av hushållensdisponibla inkomst, 2,5 procent, har i stort varit konstant desenaste decennierna. Däremot har spelandets karaktär förändrats.Lotto och andra spel som styrs av slumpen har ökat på bekostnadav spelformer där kunskaper ökar chanserna att vinna, som tipsoch hästsport. Staten har haft sin hand över spelandet i sekler.Redan 1771 inrättades Kungliga Nummerlotteriet. Monarker ochregeringar har- med all rätt – sett spelandet som ett svåröverträffat sätt attackumulera kapital till statskassan. I modern tid har detframförts andra motiv för statligt ägande av spelföretag, somatt motverka spelberoende och hålla branschen ren frånpenningtvätt och annan ekonomisk brottslighet.

Den tekniska utvecklingen är en viktig drivkraft bakomavregleringen. Under 1990-talet har datorerna slagit igenom påallvar. Idag har ett litet antal amerikanska företag etableratett världsomspännande oligopol inom programvara, terminaler ochkommunikationssystem för lotterier, kasinon och andra spel. MegTivéus, VD för statliga Svenska Spel, konstaterar attlanseringen av kasinon i Sverige innebär att man måste importerakompetens och system från utlandet. Självklart kommer vi intesjälva att stå vid roulettborden.

LOTTERILEDARENDet största företaget heter GTech. Bolaget (med Svenska Spel somkund) grundades av finansmannen Guy Snowden och matematikernVictor Markowicz. Det har 5.500 anställda. GTech dominerarlotterimarknaden i världen tack vare sina elektroniska systemoch en genomdriven affärsstrategi som inte bara går ut på attsälja handelssystemen utan också på att ta driftansvar förlotterierna ifråga. Bolaget sköter 28 delstatslotterier i USAoch 50 lotterier i andra länder. Det finns också bolag som Gaim–Ko, som kan uppföra kasinon på totalentreprenad inklusivespelbordsdesign, maskiner, utbildning och övervakning (viktigt ien verksamhet som omsätter så mycket kontanter i små valörer). ISverige har vi SBI-noterade Cherryföretagen, som tjänade tolvmiljoner kronor i fjol och har ett börsvärde på ansenliga 200miljoner.

VÄSTERBOTTEN ALLT NÄRMARE LAS VEGASFram till nu har den globala spelmarknaden varit starktfragmenterad, det vill säga dess olika delar har haft fåberöringspunkter med varandra. Den pensionär i Västerbotten somköper sina två bingolotter i veckan har haft föga gemensamt medde väletablerade proffs som suttit kring spelborden i Las Vegaseller Monte Carlo. Nu börjar dock världarna knytas samman.Kasinona, som numera oftast ägs av börsnoterade bolag, harblivit en massmarknad där volymtänkande är en självklarhet. Påsamma sätt har den genomsnittlige svenske spelkunden i allthögre grad börjat köpa tjänster med förvånansvärt högtteknikinnehåll. Samtidigt öppnar internet helt nya möjligheterför spelande som är helt fritt från tillsyn och beskattning. Närspelandet ändrar karaktär måste lagstiftningen hänga med, inteminst för att undvika att det illegala spelet ökar i omfattning.Därav regeringens förslag nyligen om etablering av fyrainternationella kasinon och utredning av förutsättningarna förhundkapplöpningar. Finansminister Erik Åsbrink hoppas attkasinona skall skapa nya arbetstillfällen, ge ökadeskatteintäkter och motverka illegalt spelande.

En del nya jobb kan det kanske bli (mer om det längre fram). Menviktigaste motivet för staten är att slå vakt om de miljardersom genereras till statskassan och till den ideella sektorn.Lotterier är exceptionellt lönsamma för arrangören. I regel gårbara hälften av intäkterna tillbaka till spelarna i form avvinster. Och det är inte bara staten som kammar hem slantar.Även folkrörelserna – alltifrån idrottsföreningar till politiskapartier – gör jackpot på verksamheten. Den ideella sektornsvarar för så mycket som en femtedel av hela den svenskaspelmarknaden. Om inte detta penningflöde fanns, på cirka femmiljarder kronor årligen, skulle staten och kommunerna få täckabortfallet i åtskilliga fall.

Många byggnader och stora projekt har genom åren finansieratsjust genom lotterier. Penninglotteriet tillkom 1897 för attbetala den stora Stockholmsutställningen och det kom sedan attfinansiera Nordiska Muséet, Stockholms-OS 1912 och några av SvenHedins expeditioner.

SPELANDET SOM LAST OCH FÖRTRYCKDet offentliga penningberoendet har gjort att spelbranschenalltid varit kontroversiell politiskt. Vänsterpolitiker har settstatligt sanktionerad spelverksamhet som en metod att utplundraunderklassen, medan frisinnade krafter velat förbjudaföreteelsen med samma motiveringar som man använt för förbud motandra laster. I Storbritannien blossade det upp storgräl häromåret om regeringens sätt att sköta det nationella lotteriet. Dendåvarande konservativa regeringen anklagades för att låtadirektörerna vid lotterikoncernen Camelot berika sig. I USA hardet varit heta politiska duster kring etableringar avflodbåtskasinon. I Washington satsar lobbyorganet AmericanGaming Association stort på att övertala politikerna attytterligare avreglera branschen, som sysselsätter nära 500.000personer.

Spelföretagen har lyckats förvånansvärt väl med att tvätta bortsin traditionellt solkiga stämpel. En mängd statistik påståsvisa hur viktigt spelandet är för sysselsättningen, framför alltinom hotell- och restaurangnäringarna. I Missisippi svararbranschen för hela tre procent av delstatens samtliga jobb.Ökenhålan Las Vegas har blivit en storstad på bara någradecennier. Det är mot den här bakgrunden som kommunalpolitiker iBorgholm och Visby uppvaktat regeringskansliet i Stockholm införde kommande kasinoetableringarna.

Och visst kan sådana anläggningar vitalisera näringslivet på deorter där kasinona byggs. Regeringen har dock, klokt nog, gjortklart att några regionalpolitiska hänsyn inte skall tas vidtillståndsgivningen. Om syftet är att locka en och annanutländsk spelare måste det antagligen till centrala lägensannolikt i Stockholmsområdet eller Öresundsregionen. Men förden internationelle storspelaren finns det gott om braalternativ i länder där klimatet är mildare och skattelagarnamer generösa än i vårt land. Därför är det svårt att tro påsärskilt stora multiplikatoreffekter från den svenskaavregleringen.

SPELETS BETYDELSE FÖR HANDELNDäremot är den infrastruktur som idag finns på spelmarknaden avstor betydelse för svenskt näringsliv. Det gäller detaljhandeln,och närmare bestämt alla kiosker och tobakshandlare som finnsruntom i landet. Dessa svarar för över hälften av Svenska Spelsomsättning. Resten förmedlas av varuhus, bensinmackar ochlivsmedelsaffärer. Av bolagets 7.600 ombud har 3.900 utrustningför onlinespel. Handeln tjänar dels pengar på provisionerna frånspelarrangören; dels på de köp som spelkunden gör när denne ändåär inne i butiken (en kvällstidning och en chokladkaka läggsofta upp på disken när spelinsatsen skall betalas). Spel haralltid fascinerat mänskligheten. Tutanchamon tog med sig ettspelbräde in i gravkammaren, kejsar Marcus Aurelius reste aldrigutan sin personlige croupier och Ludvig XV lät tillverka ensilverpläterad kortlek. I USA är branschen en given del avunderhållningsindustrin. Dess andel av konsumtionen är större änden för bio och CD-skivor tillsammans, men ändå svarar speletinte för mer än ungefär tio procent av den totala marknaden försport och underhållning.

Enligt en studie som konsultfirman Arthur Andersen gjort påuppdrag av American Gaming Association har kasinoetableringarnahaft en positiv nettoeffekt, det vill säga spelandet har inteskett på bekostnad av andra underhållningsformer. Det finnsemellertid också uppgifter som pekar i andra riktningen.Exempelvis minskade antalet restauranger i badorten AtlanticCity nära New York med 40 procent under 1980-talet efter att detblev fritt fram för kasinoetableringar 1978.

Hur som helst är underhållning alltså huvudmotivet för spelarna.Och tur är det, ty den riskavvägda avkastningen är inte mycketatt hurra för jämfört med till exempel börsen.

Sverige trea

Spelutgifter 1996.

Försäljning perPlacering Land invånare, kronor1 Singapore 36842 Spanien 17373 Sverige 15554 Norge 15145 Gibraltar 15146 Island 14807 Finland 14068 USA 12789 Danmark 120310 Cypern 1190Källa: Svenska Spel

Drivkrafterna bakom spelandet

Spel förenar två starka drivkrafter hos människan: önskan attinvestera och önskan att konsumera.

Varför satsar människor runtom i världen 1.000 miljarder kronorårligen på lotterier? Varför väljer de inte andra spelformer,som tips och hästar, där kunskaper kan avgöra framgången?Lotterier är en exceptionellt dålig affär för spelaren. Mindreän hälften av omsättningen går tillbaka till spelarna. Blackjackoch roulette är något mer förmånligt (55 procent tillfallerspelarna) liksom trav och galopp (65 procent). Ändå finns alltsåbättre sätt att få underhållning, kan man tycka.

Ekonomen Harold Vogel, författare till boken EntertainmentIndustry Economics, har ett koncist svar på den frågan. Spelförenar två starka drivkrafter hos människan, nämligen önskanatt investera och att konsumera. Folk spelar inte bara förförströelse; de investerar också i den lilla chans till vinstsom trots allt finns.

Ett mer vetenskapligt formulerat svar får vi av NobelpristagarenKenneth Arrow. I en uppsats om risktagande konstaterade han attdet statistiskt sett inte är rimligt att vinna tillbaka mer äninsatsen, eftersom spelarrangören konstruerar oddsen så attdetta inte går. Arrow jämför med hur vi resonerar när vi tecknarhemförsäkring, trots att den statistiska sannolikheten för atthuset skall brinna ned är så liten. På samma sätt accepterarspelaren den höga sannolikheten för att göra en mindre förlust(spelinsatsen) i utbyte mot underhållningsvärdet och möjlighetenatt göra en storvinst.

Ytterligare en aspekt finns i spelteorin, vars upphovsman varden tysk-amerikanske fysikern John von Neumann.

Spelteorin innebär att spelaren inte bara fattar sina beslut ienrum, ovetande av vad andra tar sig för, utan att två ellerflera människor försöker maximera sina fördelar väl medvetna omvad de andra håller på med.

Slumpen lockar mest

De 20 populäraste spelformerna 1996. Försäljning i mkr.

Bingolotto 3109V75 3017Lotto 2628Dagens Dubbel 2169Vinnare/Plats/Kombination 2103Bingo med varu- eller penningvinster 2007Triss-lotter 1948V5 1685Stryktipset 1182Oddset 1087Joker 759Måltipset 740Restaurangkasino 702Folkrörelserna övrigt 626Keno 427Penninglotter 373Triss-Bingo 366Tia 311Tipsbingo 264Viking Lotto 240Källa: Svenska Spel

Penninganvändningens sociologi

Spelandet är en klassfråga. Det är också beskattningen avspelandet, hävdar kritikerna.

Enligt statliga Svenska Spel är spelandet jämnt fördelat översamhällsklasserna. Men att det skulle vara så är en illusion.Välbeställda kanske köper lika många bingolotter som mindrebemedlade om man ser till deras andel av befolkningen. Mensjälvfallet är det så att låginkomsttagare använder en störredel av sin nettoinkomst för spelande än rika gör. I USA är tillexempel 59 procent av kasinobesökarna människor i arbetaryrkenen stor överrepresentation eftersom tjänstemän är i majoritet ibefolkningen.

Så här har det alltid varit och så lär det förbli. Fenomenet harväckt ursinne hos många debattörer på v��nsterkanten.Principiellt sett har de rätt. Om fattiga spenderar störreandelar av sina pengar på spel som uppmuntras eller anordnas avstaten eller andra offentliga organ kan man se detta som enregressiv skatt, det vill säga en skatt som belastar småfolketmycket hårdare än de rika.

Men en amerikansk debattör, Kim Phillips, har tillfört en ny ochdeprimerande aspekt till diskussionen om spelandets socialadimensioner. Han menar att det faktiskt är vettigt avlåginkomsttagare att avsätta en del av sina magra medel förspel.Statistiskt sett har låginkomsttagaren nästan inga utsikteratt ta hem en jackpot på lotteri. Men å andra sidan, argumenterarPhillips, så har han eller hon inte särskilt mycket störrechanser att förbättra sina villkor genom arbete heller. Hanmenar att lotterier därför är en rationell investeringsform förden som inte ser några möjligheter att förändra sin situation avegen kraft.

Phillips pekar på att pengar betyder en sak för välbeställda ochnågot annat för låginkomsttagare. Den fattiges pengar kommerinte till vettig användning. De placeras inte. Inget kapitalackumuleras. För de flesta är pengar helt enkelt ett sätt attskaffa mat, kläder, bostad och litet TV-tittande vid sidan om.Pengarna spenderas, ges bort, stjäls eller försvinner. PENNINGANVÄNDNINGENS SOCIOLOGISpelande är en klassfråga. Det är också beskattningen avspelandet, hävdar kritierna.

Enligt statliga Svenska Spel är spelandet jämnt fördelat översamhällsklasserna. Men att det skulle vara så är en illusion.Välbeställda kanske köper lika många bingolotter som mindrebemedlade om man ser till deras andel av befolkningen. Mensjälvfallet är det så att låginkomsttagare använder en störredel av sin nettoinkomst för spelande än rika gör. I USA är tillexempel 59 procent av kasinobesökarna människor i arbetaryrkenen stor överrepresentation eftersom tjänstemän är i majoritet ibefolkningen.

Så här har det alltid varit och så lär det förbli. Fenomenet harväckt ursinne hos många debattörer på vänsterkanten.Principiellt sett har de rätt. Om fattiga spenderar störreandelar av sina pengar på spel som uppmuntras eller anordnas avstaten eller andra offentliga organ kan man se detta som enregressiv skatt, det vill säga en skatt som belastar småfolketmycket hårdare än de rika.

Men en amerikansk debattör, Kim Phillips, har tillfört en ny ochdeprimerande aspekt till diskussionen om spelandets socialadimensioner. Han menar att det faktiskt är vettigt avlåginkomsttagare att avsätta en del av sina magra medel för spel.

Statistiskt sett har låginkomsttagaren nästan inga utsikter attta hem en jackpot på lotteri. Men å andra sidan, argumenterarPhillips, så har han eller hon inte särskilt mycket störrechanser att förbättra sina villkor genom arbete heller. Hanmenar att lotterier därför är en rationell investeringsform förden som inte ser några möjligheter att förändra sin situation avegen kraft.

Phillips pekar på att pengar betyder en sak för välbeställda ochnågot annat för låginkomsttagare. Den fattiges pengar kommerinte till vettig användning. De placeras inte. Inget kapitalackumuleras. För de flesta är pengar helt enkelt ett sätt attskaffa mat, kläder, bostad och litet TV-tittande vid sidan om.Pengarna spenderas, ges bort, stjäls eller försvinner.