TEMA: ENERGI – KRAFTBOLAGEN Varning för stötar

Ökad konkurrens och hårdare myndighetskrav gör att värdet påkraftbolagen kan minska. I år har det också gjorts betydligtfärre förvärv i kraftsektorn än i fjol.

Villkoren för kraftbolagen håller på att ändras. Inom denkonkurrensutsatta elhandeln kommer priserna att pressas ännu mer,särskilt om oljebolagen använder sina resurser till enstorsatsning på småkunderna. Inom den monopolskyddadenätverksamheten ser det också kärvt ut. Nätmyndigheten vid Nutekhar blivit tuffare, vilket håller nere intäkterna. De första tvååren med en avreglerad marknad har satt sina spår.Rörelsemarginalerna är genomgående något sämre än föreavregleringen. Vinstnivån har dock ändå hållits uppe. Lägreräntor har förbättrat finansnettot och i några fall harreavinster hjälpt till. I fjol gjorde torkan att några råkadeilla ut, främst vattenkraftbaserade Graninge, vars vinsthalverades på grund av den dyra ersättningskraften. I år finnsinte detta problem. Väderleksmässigt har 1997 hittills varit ettnormalår.

Trögrörligheten hos kunderna och de kvarvarande delarna avmonopolet har gjort att kraftbolagen ändå har klaratavregleringen ganska bra hittills. Alltfler kunder lär dock blibenägna att byta leverantör framöver, särskilt som vi länge harhaft ganska låga elpriser på spotmarknaden. Det går att skaffabillig kraft över den nordiska elbörsen i dag. Det har till ochmed nyligen bildats en börs på internet som är öppen för mindreaktörer (Svenska Kraftbörsen).

1998 kan därför bli ett år med mer kännbara prissänkningar ochförlorade marknadsandelar. Återstår att se vad kraftbolagen kangöra på kostnadssidan. Skall vinsterna hållas uppe måste nogrationaliseringarna drivas hårdare än tidigare. Vi lär också fåse en fortsatt expansion till andra marknader. Men det har avpolitiska skäl blivit allt svårare att förvärva kraftbolag, bådei Finland och Norge, vilket inte minst Vattenfall har fåtterfara.

Mot denna bakgrund framstår inte placeringar i kraftaktier somlockande. Det är svårt att se några betydande vinstlyft 1998–1999 som kan motivera en uppvärdering. I år har Sydkraft gåttungefär som index. Graninge och Gullspång har nästan inte rörtsig alls, trots markanta vinstförbättringar.

Det enda som kan ändra bilden och få upp kurserna ��r en nykarusell med ägarskiften, det vill säga en repris på det somhände i fjol. Då formerades ett par stora nordiska kraftblock,som i år har cementerats med några följdaffärer.

Under några vårmånader i fjol ändrades ägarbilden radikalt inågra storbolag. Branschen har aldrig upplevt något liknande.Finska IVO blev storägare i Gullspång, liksom Graninge ochVattenfall. Franska EDF tog kommandot i Graninge. NorskaStatkraft gick in i Sydkraft, som i sin tur blev ny ägare iGraninge tillsammans med tyska Preussen Elektra. På sommarenköptes sedan Skandinaviska Elverk av Gullspång. Och 1996avslutades med en stor kommunal utförsäljning, då Sydkraft togöver Örebro Energi. Det blev totalt affärer för nästan 30miljarder kronor.

I år kommer vi inte upp till ens hälften av det beloppet, ominte året avslutas med några jätteaffärer, vilket inte är såtroligt.Ett par stora köp gjordes i början av året. Sydkraftgick in i Hamburgs elverk (HEW), som i sin tur förvärvade aktieri Sydkraft. Korsägandet har fördjupats ytterligare genom attSydkraft senare under året har köpt på sig ännu mer aktier i HEW,där man nu äger 20 procent. Sydkraft har finansierat sig genomatt sälja av aktier i tyska Veba, moderbolag till PreussenElektra, som är storägare i Sydkraft. Köpen ändrar inte såmycket i sak. Sydkraft blir ännu hårdare kopplat till tyskaägarintressen, som nu äger mer än de sydsvenska kommunerna. Likaodramatisk var den andra stora affären i år, som kretsar kringGullspång. Vattenfall och Graninge gjorde upp med IVO om attsälja sina Gullspångaktier mot betalning i pengar ochkraftverkskapacitet. Det var en ganska väntad upplösning, somgör att IVO får ett ännu stadigare grepp om Gullspång. Därutöverhar det gjorts ett par nätbolagsaffärer. Störst är Vattenfallsköp av privatägda Forskraft i Åtvidaberg för cirka 500 miljonerkronor. Graninge har tagit över Enköpings Elnät, SkellefteåKraft har förvärvat Lycksele Energiverk och Gullspång har köptLjusnarsbergs Energi, Tiveds Energi och Katrineholm Energi (49procent). Men sedan juni månad har det inte gjorts någon störrekraftaffär.Vad kan vi då vänta oss framöver?

Några kommuner har beslutat att sälja sina elverk, helt ellerdelvis. Det största objektet är Täby, som lär bli en affär ihalvmiljardklassen. Kommunen tänker sälja både nät och elhandel,fast till två olika köpare. Nacka och Landskrona vill behållanäten och bara avyttra elhandelsdelen, vilket gör dessa affärerbetydligt mindre. Det är näten som är mest värda. I övrigt finnsinte några större aktuella utförsäljningar på gång. Potentiellaobjekt i flermiljardklassen, som energibolagen i Stockholm,Göteborg och Uppsala, är inte till salu med nuvarande politiskamajoritet. Eftersom bolagen finns i kommunala koncerner fungerarde i praktiken som finansiärer av annan kommunal verksamhet, viaskattefria koncernbidrag. Denna konstruktion, som ärsamhällsekonomiskt tvivelaktig, gör att elabonnenterna riskeraratt få betala för höga elpriser. Storstädernas energibolag kanbli utkonkurrerade av nya små elhandelsbolag, som främst satsarpå att ta kunder i de folkrika regionerna. De kommunala bolagenhar redan tappat, både bland företagskunder och hushåll.

Störst verkar problemet vara för Göteborg Energi, som har bettatt få ett tydligare ägardirektiv av sin ägare. Bolaget är låsttill Göteborg, känner sin kommersiella handlingsfrihet beskurenoch kan inte agera så fritt som konkurrenterna.

Vi agerar inte, utan reagerar, som en högre tjänsteman uttryckersig. Ett alternativ är att skaffa andra ägare som kan tariskerna i elhandelsrörelsen och bara heläga nätet. Att säljanätet är mest känsligt för politikerna.

Göteborg Energi har varit involverat i två planeradestrukturaffärer, som båda stoppades. Dels ville Vattenfall köpaverksamheten före avregleringen, dels skulle Oslo Energi gå insom delägare mot att Göteborg fick andelar i norsk vattenkraft.Stockholm Energi verkar ha en mer kommersiell inriktning,särskilt efter bildandet av drift- och servicebolaget BirkaKraft, delägt med IVO. Ungefär halva personalstyrkan harflyttats över till Birka Kraft, som får hela Norden somarbetsområde. Betydande effektivitetsvinster har gjorts. IUppsala och Linköping har energibolagen valt att samarbeta medgrannkommunerna. Förmodligen får vi ser mer av horisontellintegration där grannkommuner lägger ihop nät och/ellerelhandelsrörelser i stället för att sälja ut. Det vankas ocksåstatliga bidrag till energiomställning, i samband medstängningen av Barsebäck, som kan ha gjort kommunerna merangelägna att behålla sina energirörelser.

Intresset från köparsidan har också minskat. Att köpa ettkommunalt elverk är inte lika lockande som tidigare, särskiltinte efter länsrättens beslut om företaget Mittnäts taxesättning(se särskild artikel). Frågan är därför om inte priserna på dekommunala nätbolagen nådde sin topp i somras när Graninge köpteEnköpings Elnät och betalade ett av de högsta pris som givitsför en distributör, 19.000 kr per abonnent. Möjligen kan Täby fåmotsvarande pris, eftersom nätet är i bra skick och lägetattraktivt.

Vad gäller de stora kraftproducenterna är ägandet låst. I någrafall är situationen ohållbar på sikt. Det gäller särskiltGullspång, där IVO har 75 procent av aktierna och därtill enoption att köpa näst störste ägarens post, Lidköpings kommun (14procent). Det är bara tio procent av aktierna som är föremål förhandel, vilket märks på den låga aktieomsättningen. ÄvenSydkraft och Graninge tillhör de minst omsatta aktierna påbörsen, men där är möjligheterna till ägarförändringar större.Det naturliga vore att IVO lade ett bud på resten avGullspångaktierna. Statliga IVO kunde sedan återkomma till densvenska börsen om finska politiker bestämmer sig för attprivatisera bolaget, vilket har diskuterats. En börsnotering ibåde Finland och Sverige vore i så fall naturlig. Då skulleintresserade placerare i Sverige få en mer likvid aktie änGullspång. I Finland verkar dock en privatisering av IVO inte hasamma aktualitet som tidigare. I stället utredsförutsättningarna att slå samman IVO med det finska oljebolagetNeste, som är börsnoterat men som har staten som stor ägare. Hurden framtida strukturen skall se ut är ännu inte klart. Beskedskall komma vid årsskiftet.

Att slå samman ett kraftföretag med ett oljebolag diskuterasinte bara i Finland. I Norge finns förespråkare för enmotsvarande megafusion mellan Statkraft och Statoil. Detsamgåendet verkar dock mer osäkert än det finska.

En branschglidning har varit på gång en tid. Det finns oljebolagsom har varit aktiva på elmarknaden så länge den varitavreglerad, exempelvis Norsk Hydro, som bland annat har köptelhandelsföretag i Sverige. På senare tid har fler oljebolagvisat intresse att utnyttja sina kundkontakter till att sälja eldirekt till kund, som OK, Shell och Statoil.

Det är inte bara i marknadsledet de möts. Det finns ocksåkopplingar inom produktionen, nämligen när det gäller naturgas.Elkraft kommer i framtiden främst att genereras i naturgaseldadegaskombikraftverk. I Norge, Finland och Danmark finns storautbyggnadsplaner för gaskraft.

I Sverige är det oklart vilken roll naturgasen kommer att spela.Vattenfall har i alla fall i år släppt in fler ägare i sittnaturgasbolag, bland annat Statoil och Neste, för att eventuelltkunna expandera verksamheten. De utbyggnadsplaner som finns påkraftområdet i Sverige är helt baserade på biobränsle, menkapacitetstillskottet blir litet. Därför lär Sverige i framtidenfå importera alltmer energi, särskilt om kärnkraftverket iBarsebäck skall stängas. Då blir det kanske fler gasledningar ilandet.

Även i USA finns exempel på företag, där alla energiformersamlas. Ett sådant är Enron, marknadsledande både på naturgasoch el efter en rad förvärv i USA, som också sysslar medoljehandel och annan råvaruhandel. Enron har etablerat sig iEuropa, med kontor i London och Oslo, och är aktör på dennordiska elbörsen.

FÅ STORAFFÄRER I ÅRStörre kraftaffärer 1997, mkr.

Objekt Köpare SummaObjekt Köpare SummaSydkraft HEW 5100HEW Sydkraft 4400Gullspång IVO 3000Forskraft Vattenfall 500Enköpings Elnät Graninge 225Lycksele Energiverk Skellefteå Kraft 220Katrineholm Energi (49 %) Gullspång 170Ljusnarsbergs Energi Gullspång 120Not: Sydkrafts köp av Örebro Energi (2,3 miljarder kr) blevformellt klart i år men gjordes upp i december 1996.

Sämre marginal

Rörelsemarginal för de större kraft-bolagen, första halvåret,procent.

Företag 1995 1996 1997Företag 1995 1996 1997Vattenfall 33,5 30,4 32,3Sydkraft 29,9 24,9 29,3Gullspång 23,2 16,7 21,5Stockholm Energi 28,5 28,6 24,2Graninge 35,7 29,6 32,8Två kraftkarlar

TVÅ PERSONER har sytt ihop de flesta kraftaffärer: BjörnCarlsson på Nordbanken och Anders Levander på Swedbank.Kraftaffärer brukar kopplas ihop med Björn Carlsson påNordbanken. Han blev kraftguru på 1980-talet, då sale-leaseaffärerna dök upp, en form av realräntelån med kraften somsäkerhet. Ofta var uppläggen mycket komplicerade.

Många industriföretag med mycket vattenkraft sålde dem tillförsäkringsbolag och pensionsfonder: Asea, Avesta, Boliden, Modo,Nobel, SCA, Stora, Uddeholm med flera. Alla dessa affärermäklades och syddes ihop av Björn Carlsson. Det lär har rört sigom 45 kraftaffärer för 85 miljarder kr.

De senaste åren har ett nytt namn dykt upp: Anders Levander påSwedbank, ägt av Föreningssparbanken. Han och hans medarbetarehar mäklat de flesta kraftaffärer som gått över börsen 1996-1997.Sett till värdet på affärerna har Swedbank svarat för drygt 60procent, Nordbanken för 15 procent.

Björn Carlsson gjorde visserligen den affär som fick igångköpoch säljkarusellen i mars i fjol, när AGA sålde sinaGullspångaktier till IVO. Men sedan tog Swedbank de flestaaffärer som följde, inklusive de största: Statkrafts och HEW:sköp av Sydkraftaktier. En förklaring till Swedbanks framskjutnaroll kan vara det faktum att så många av storaffärerna kretsatkring just Sydkraft vars VD Göran Ahlström länge varitstyrelseledamot i Sparbanken och nu är andre vice ordförande inya Föreningssparbanken, alltså Swedbanks ägare. I Sydkraftsstyrelse sitter också sedan flera år Sören Andersson, vice VD ibanken.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.
Annons från AMF