Tronar på minnen
När klappade Ericsson ihop? Frågan är svår att svara på och beror som så ofta på vilket perspektiv man väljer.
Ur ett aktieägarperspektiv toppade Ericsson i mars år 2000. Bolaget värderades då till 1 800 miljarder, drygt 13 gånger mer än i dag, justerat för emissioner och splitar.
Uppgången berodde till stor del på spekulation i kölvattnet av it- och telekombubblan, men inte bara. Det var också resultatet av en vinsttillväxt som kulminerade just år 2000, då rörelseresultatet uppgick till 31 miljarder kronor. Året efter blev rörelseförlusten lika stor. Aktien föll ihop och bottnade ur hösten 2002 och har sedan dess aldrig blivit ett spekulationsobjekt på samma vis igen. Då var Ericsson Stockholmsbörsens överlägset största bolag i marknadsvärde räknat. I dag är telekomkoncernen på plats tio i börslistan.
För de anställda har utvecklingen följt en liknande berg-ochdalbana. Före krisen kring sekelskiftet hade Ericsson som mest 107 000 anställda. Tre år senare hade antalet halverats och lite till. Mer än 50 000 människor som tidigare arbetade för Ericsson hade hittat nya arbetsuppgifter, fått ny arbetsgivare genom att verksamheter bytt ägare eller blivit arbetslösa.
Men till skillnad från aktiekursen har siffran över antalet anställda hämtat sig. Under andra kvartalet 2016 var antalet anställda i koncernen tillbaka på all-time-high: 117 000 människor. Men det är alltså globalt. Återigen, det handlar om vilket perspektiv man har. Nu står den svenska delen för försvinnande 14 procent av arbetskraften.
Utvecklingen över antalet anställda i Sverige är nämligen en helt annan historia. År 1998, alltså för snart tjugo år sedan, toppade Ericssons antal anställda i Sverige. Då hade koncernen 44 600 anställda i landet, vilket innebar 43 procent av totalen. De riktigt stora svenska nedskärningarna skedde de första åren på 2000-talet, sedan dess har antalet anställda i landet varit sjunkande, men utan samma dramatiska förlopp. Tills nu då.
De exakta nettoeffekterna för svensk del av det senaste besparingspaketet, som presenterades i förra veckan, är svåra att överblicka. Totalt 3 000 tjänster försvinner plus att 900 konsulter ska lämna samtidigt som 1 000 ingenjörer ska anställas. Räknar vi på enklast tänkbara vis betyder det att bolaget får 2 000 färre anställda i Sverige när allt är klart.
I slutet av andra kvartalet 2016 hade Ericsson drygt 16 000 anställda i landet. Det borde bli runt 14 000 när varslen är genomförde enligt nuvarande plan och betyder att Ericsson är tillbaka på samma nivå i Sverige som år 1989. Då var Björn Svedberg vd, Axe-växeln den i särklass viktigaste produkten och statliga trådtelefonimonopolister stod för ungefär hälften av omsättningen.
Det är ingen överdrift att säga att Ericssons betydelse som bred arbetsgivare inom industrin minskat kraftigt och lär minska ytterligare.
– När det gäller vår produktion kommer den att centraliseras till Nanjing i Kina samt Tallinn. För produktionsanställda betyder det här omfattande neddragningar i Sverige, säger tf vd Jan Frykhammar till Ny Teknik.
Att Ericsson i dag har så många anställda utomlands är till stor del en effekt av att koncernen växt genom förvärv: en strategi som inleddes genom vd Carl-Henric Svanbergs köp av brittiska Marconi för 17 miljarder kronor år 2005 och som fortfarande pågår. Så sent som i våras köptes mjukvaruutvecklaren och samarbetspartnern Ericpol med verksamheter i Polen och Ukraina.
På ett område är Ericsson fortfarande mycket viktigt för Sverige: som motor för forskning inom spjutspetsteknik och plantskola för nya talanger. Visserligen tvingas uppemot 1 000 personer inom forskningen nu att sluta, men koncernen planerar samtidigt att anställa lika många till. Det är en del i teknikskiftet, enligt vd Jan Frykhammar.
Nu befinner sig Ericsson åter i en av sina återkommande svackor. Det är dock inte lika allvarligt som under krisen år 2002 – inte ännu i alla fall. Då riskerade koncernen att gå i konkurs. Så ser det inte ut i dag. Men om krisen då var konjunkturell är den nuvarande strukturell. Då upphörde tillfälligt investeringarna i telekomutrustning, i dag pressas Ericsson av konkurrens främst från kinesiska bolag som Huawei och saknar dessutom en framtidsstrategi som övertygar (och en permanent vd).
En liten tröst i sammanhanget är att om utvecklingen försämras så drabbas i alla fall inte Sverige lika hårt.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
