Utvisad ur templet

Den 25 mars 2015 tog dansken Frank Vang-Jensen över som vd i Handelsbanken. Vid en snabb blick såg inget ut att kunna gå fel, killen var ju chef för den svenska kontorsrörelsen. Vang-Jensen om någon måste därmed känna till de lagar som styr Sveriges egensinnigaste storbank. Eller det skulle man ju kunna tro i alla fall. Men han hade bara varit Sverigechef i knappt ett år och uppenbarligen inte lärt sig läxan under de 16 år han innan dess arbetat för banken, bland annat som landschef för Danmark. Kanske trodde han på myten om raka danska chefer som vågar peka med hela handen på ett sätt som haklösa koncensussökande sillmjölkar till svenskar bara vågar fantisera om. Något gick väldigt fel oavsett.

Företrädaren Pär Boman lämnade mer elle­r mindre mot sin vilja posten när han i fjol befordrades till styrelseordförande. Det var i sin tur en direkt effekt av den så kallade SCA-affären, där Industrivärdens ordförande Sverker Martin-Löf tvingades ut och Handelsbankens ordförande Anders Nyrén – tillfälligt, skulle det visa sig – utsågs till hans efterträdare. Det verkar ha gått lite för fort när Bomans vd-efterträdare skulle utses.

Katolska kyrkans organisation, dogmer och frånvaro av aristo­kratier sägs vara en av modellerna för Partiet i George Orwells dystopi 1984. Hade han levt i dag så hade Orwell lika gärna kunnat använda sig av Handelsbanken som förebild.

– Handelsbanken är inte som andra banker: inga bonusar, decentralisering och sparsamhet är dygder liksom långsiktighet. Chefer rekryteras nästan enbart internt och förväntas vara kulturbärare.

– Vinstandelsstiftelsen Oktogonen är helig.

– Det lokala kontoret är fundamentet och kontorschefen är kung. Samtliga dryga 400 kontorschefer listas i årsredovisningen.

Frank Vang-Jensen missade på alla tre punkter. Han ville centralisera och lyfte fram corporate finance och ville som alla ­andra bli större på private banking. Det kanske inte låter så blodigt, men Handels­banken sätter en ära i att göra tvärt om mot alla andra.

I våras meddelade banken att ”50–60” av de svenska kontoren skulle läggas ned, och reserverade 700 miljoner kronor för sakens skull.

Och sist, men inte minst. Precis som ­under tredje kvartalet i fjol har Handelsbanken de första två kvartalen i år valt bort att ­avsätta pengar till vinstandelsstiftelsen Okto­gonen. Handelsbanken har sedan 1973 under alla år utom två avsatt en del av ­vinsten till resultatandelssystemet. År 2016 riskerar att bli det tredje, om inte nya vd:n och styrelsen beslutar att toppa upp.

Oktogonen är inte vilken vinstandels­stiftelse som helst. Toppcheferna får ingen rörlig lön, istället för bonusar får de, som alla andra – oavsett befattning och arbetsuppgift – lika stor andel i Oktogonen, förutsatt att de arbetat lika länge i banken. Summan varierar med tiden, men ligger på ett antal miljoner, som utbetalas tidigast när den anställde fyllt 60. Dessutom är Okto­gonen största ägare i Handelsbanken.

De kvartalsvisa reserveringarna är preliminära, och den slutgiltiga avsättningen kan beräknas först när resultat och lönsamhet för samtliga konkurrenter för året är kända, det vill säga under första kvartalet nästa år.

Så skedde efter att Vang-Jensen som nämnt det tredje kvartalet i fjol skippade att avsätta pengar till Oktogonen med hänvisning till förslaget till nya kapitaltäckningskrav.

I bokslutsrapporten tre månader senare konstaterades att räntabiliteten – som alltid – var högre än konkurrenternas och därmed: ”full avsättning till Oktogonen” för helåret 2015, vilket innebar 858 miljoner kronor.

Om det blir samma procedur även i år återstår att se. Men det hindrar inte symbolvärdet i att under tre av de fem kvartal som Vang-Jensen varit direktør for det hele så har alltså Oktogonen blivit utan medel. Symbolvärdet går inte att överskatta.

Ordförande Pär Bomans sågning av den vd han själv rekryterat, och torde känna väl efter att ha arbetat ihop i ledningen i ett ­decennium, lär gå till historien.

– Alla chefer i Handelsbanken – och i synnerhet kontorscheferna – ska ha en mycket hög grad av självbestämmande. Att vara högste chef i banken kräver därför ett speciellt ledarskap – betydligt mer komplext än traditionellt management. Man kan således vara en utmärkt ledare och chef – som Frank Vang-Jensen har varit – men ändå inte fullt ut motsvara de krav som ställs på en koncernchef i Handelsbanken, säger Pär Boman i pressmeddelandet.

Från Vang-Jensen själv har inte hörts ett ljud sedan han fick sparken.

Om den gamle vd:n uppenbarligen inte ­varit tillräckligt lyhörd, tycks den nye vd:n Anders Bouvin vara bokstavstroende. Han har bara arbetat på Handelsbanken sedan han tog examen i Lund för drygt trettio år sedan.

– Efter tre år började jag förstå vad Handelsbanken är, och värdena i banken … Jag hade tur! Jag hamnade i en organisation med värden som är absolut kompatibla med mina egna. Det var den stora uppenbarelsen: att Handelsbanken egentligen är jag, sa han till Londontidningen Square Mile för ett år sedan.

Risken för en ny kulturkrock tycks minimal.