Valmanifest med dubbelt budskap

Det överraskande inslaget i socialdemokraternas valmanifest, sompresenterades i fredags, var att man föreslår sänkning avdaghemstaxorna till högst 700 kronor i månaden för första barnetoch lägre avgifter för följande barn. I dag ligger dengenomsnittliga avgiften på 1.200 kronor, men höginkomsttagarekan i vissa kommuner få betala mer än 2.000 kronor för förstabarnet.

Avgiftssänkningen är valtaktiskt ett påhittigt förslag, meddubbelt budskap. Mer pengar till barnfamiljerna tycks ju stämmamed partiets inriktning i valrörelsen mot ökad rättvisa ochjämlikhet. Avgiftssänkningen får tillsammans med höjning avbarnbidragen totalt sett en fördelningspolitiskt utjämnandeeffekt eftersom barnfamiljerna, åtminstone i statistiken, harlägre levnadsstandard än genomsnittet, räknat per så kalladkonsumtionsenhet.

MEST TILL HÖGINKOMSTTAGARESamtidigt är det viktigaste motivet att man vill sänkamarginaleffekterna för småbarnsföräldrar. I själva verket blirdet förstås främst höginkomsttagare som får sin avgift sänkt.Men ett sådant resultat är nödvändigt om man vill sänkamarginaleffekten. Så var ju fallet också i den storaskattereformen 1990-1991.

Förslaget tycks därför visa att socialdemokraterna i självaverket vill fortsätta med reformer som, liksomskatteomläggningen, ökar arbetsviljan på bekostnad av en jämninkomstfördelning. Just marginaleffekten av progressivadaghemstaxor, liksom av det inkomstprövade bostadsbidraget, harav ekonomer länge setts som ett skadligt hinder mot ökadsysselsättning och tillväxt.

HELA LÖNEN FÖRSVINNERI en studie från en expertgrupp inom finansdepartementet förknappt ett år sedan (ESO: Lönar sig arbete?) påvisades att detnästan inte alls var lönsamt för många arbetslösa att ta etterbjudet arbete. För makar med två barn var marginaleffekten ivanliga inkomstlägen 90-100 procent. Enbart effekten avbarnomsorgstaxan låg mellan 30 och 50 procent i mångainkomstlägen.Effekten av en låg maximigräns för daghemsavgiftenbör alltså bli att särskilt kvinnor i högre grad kommer att sökasig ut på arbetsmarknaden, kanske också öka arbetstiden ellerförkovra sig för att få ett mer välbetalt arbete. Detta är enreform av den typ som troligen är nödvändig för att man i enuppåtgående konjunktur skall undvika lönedrivande flaskhalsar påarbetsmarknaden. Socialdemokraterna pekar själva mot att detinom några år finns risk för brist på arbetskraft inom just vård,omsorg och skolan, där rekryteringsmöjligheterna kan öka om detnya förslaget blir verklighet.

Nackdelen är att de offentliga utgifterna ökar ytterligare.Enligt socialdemokraterna är avgiftssänkningen billig. Den sägskosta endast 3,5 miljarder. Men om verksamheten nu ökar iomfattning kan det bli dyrare. I dag står egenavgiften bara för15 procent av den totala kostnaden och den andelen sjunker medförslaget till bara 7-8 procent.

Socialdemokraterna föreslår också en höjning av barnbidragetfrån 750 kronor per månad till 950 kronor under den kommandemandatperioden. Detta kostar 5 miljarder kronor. Men i självaverket utgör mer än hälften bara ett återställande av den realanivå på bidraget som partierna var överens om i skattereformen1991. De nya förslagen hindrar inte att den totala offentligautgiftskvoten fortsätter att sjunka kraftigt under de närmasteåren.

DÅLIG INFORMATIONEgentligen är skillnaden mellan socialdemokraternas och deborgerligas förslag ganska liten när det gäller barnfamiljerna.Moderaterna vill till exempel införa ett barnavdrag i denkommunala beskattningen på 10.000 kronor, vilket ger något merän socialdemokraternas höjning av barnbidraget. Moderaterna villockså införa avdragsrätt för barntillsynskostnader och därtillvårdnadsbidrag.

Även om avdrag formellt ger ett lägre skattetryck än bidrag ärdet egentligen fråga om olika tekniker för att stödjabarnfamiljerna. Skillnaden ligger väl mest i attsocialdemokraternas förslag stimulerar till kollektiv barnomsorg.För politiken i stort ger socialdemokraternas valmanifest dåliginformation om vilka förslag man bör vänta sig. Det sägsingenting om hur de ska uppnå kombinationen av fullsysselsättning och låg inflation. Många ekonomer tror inte dettaär möjligt utan reformer av arbetsmarknaden och bidragssystemen.Om arbetsrätten sägs att partiet aldrig kan acceptera att denluckras upp så att laglöshet tillåts breda ut sig på Sverigesarbetsplatser. Detta förefaller inte vara någon särskiltbindande formulering mot förändringar.

OVISST OM SKATTENI manifestet sägs att en socialdemokratisk regering kommer attbjuda in riksdagens partier till överläggningar omskattepolitiken. Syftet bör väl vara att eventuella framtidaskattesänkningar ska få en bred förankring så att spelreglernablir stabila.

Samtidigt är det oklart om socialdemokraterna alls är bereddaatt sänka skatterna. Man kan spåra en ganska stark oro för attsnabb tillväxt under de kommande åren ska leda till överhettningi ekonomin. När socialdemokraterna säger att de nu skaåterbetala statsskulden snabbare än tidigare planerat, vilketockså moderaterna gör i sitt valmanifest, är det en varning föratt finanspolitiken kan bli stramare än tidigare aviserat.Samtidigt säger man att det kan bli utrymme för ytterligareutgiftsökningar om tillväxten blir mycket god så attstatsinkomsterna ökar mera än beräknat. Men detta är ett budskapmed motsatt innebörd.

Socialdemokraterna har trasslat in sina argument om statsskuldenpå ett sätt som kan bereda dem stora bekymmer om de fårfortsätta att regera.

Ju snabbare tillväxten och sysselsättningsökningen blir under dekommande åren, desto mera kommer de offentliga överskotten attväxa, samtidigt som det i så fall blir allt mindre lämpligt attsänka skatterna eller öka utgifterna – åtminstone utan samtidigareformer av arbetsmarknaden.