Varför sponsra makten?

“Den som äger guldet bestämmer”. Så kan det låta på ägarsidan när ett bolag behöver mer pengar. Speciellt om det behövs nytt kapital för bolagets överlevnad och inte för att bolaget ska växa. Varför ska ägarna av B-aktier betala lika mycket i en nyemission som ägarna av A-aktier men fortfarande ha mindre makt? Den frågan ställs på sin spets om det behövs mer kapital för att överleva och storägarna inte har råd. Debatten kan mycket väl komma i gång ordentligt om ifall röststarka aktier ska finnas eller inte.

För debatten har svalnat något sedan det stod klart att EU inte motsätter sig röstskillnader. Men vad är egentligen syftet med röststarka aktier? Tanken är att A-aktier ska locka långsiktiga och starkt engagerade ägare till börsbolagen. Och om en enskild entreprenör funderar på att sälja sitt livsverk hjälper röststarka aktier till för att han/hon ska våga ta steget till börsen. Det förväntas att ägarna till A-aktier ska vara mer ansvarsfulla och långsiktiga än övriga aktieägare. Men hur väl har det fungerat i praktiken?

Ett exempel då det inte fungerade var Investors försäljning av Scaniaaktierna. Aktiemarknadsnämnden gav Volkswagen dispens från budplikt vid ytterligare köp av aktier i Scania. Volkswagen kunde därmed betala ett högt pris för Investors och Wallenbergstiftelsernas aktieposter utan att erbjuda andra aktieägare samma bud. Efter affären sjönk Scaniaaktien kraftigt på börsen till övriga aktieägares ilska. Med tanke på alla undantag har regelverket kring budpliktsreglerna liknat en schweizerost. År 2006 gjordes en EU-anpassning av den svenska budplikten och gränsen sänktes från 40 procent till 30 procent. Detta innebär att den som uppnår ett aktieinnehav som representerar 30 procent av rösterna måste lämna erbjudande om förvärv av resten. Nu ser Näringslivets Börskommitté över reglerna och vill komplettera med ytterligare en gräns på 50 procent. Men undantag från budplikten kommer att finnas kvar även i fortsättningen. Och det är just undantagen som ställer till det, vilket blev tydligt i Scania-affären.

I budsituationer kan olika rösträtt även slå snett när det gäller vilken premie som erbjuds. Om det läggs ett bud kan storägarna pressa fram lite extra för att acceptera budet. Ytterligare en förmån som bara de röststarka ägarna kan glädjas åt.

Sandvik är ett av få storbolag som slopat rösträttskillnaderna helt. Sandvik gick över till ett aktieslag år 2000 i syftet att förbättra likviditeten i aktien och höja värderingen. Electrolux resonerade på liknande sätt då bolagsordningen ändrades så att ägare av A-aktier på begäran skulle ha möjlighet att konvertera sina A-aktier till B-aktier i förhållandet 1:1.

Syftet var att ge ägare av A-aktier möjlighet att förbättra likviditeten i sina aktieinnehav eftersom handeln med A-aktier är förhållandevis liten. Hos några börsbolag har röstskillnaderna minskat något medan hos andra, exempelvis Hufvudstaden, har inget hänt. A-aktien innebär en röst och C-aktien 100 röster. Ett motargument som ofta förs fram av de röststarka ägarna är att det är fritt fram för alla att köpa A-aktier. Men problemet är att det kanske inte finns några till salu eftersom ägandet av A-aktier ska vara långsiktigt.

Makt och ansvar innebär att ställa upp med kapital när det behövs. Inför Trelleborgs nyemission i våras gick storägaren Dunkerstiftelserna ut och kommenterade att nuvarande ägarstruktur inte är huggen i sten, utan om ägarförändringar skulle gynna Trelleborg kommer inte storägaren att stå i vägen. När ett bolag sätts under press och ägarna behöver punga ut med mer pengar kan lösningen bli att släppa på makten för att locka andra mer likvida aktieägare. Den dörren har Dunkerstiftelserna gläntat på om det skulle visa sig att det behövs ytterligare kapital.

Volvo är ett annat exempel där en av storägarna, Capital Group, bara äger B-aktier. Renault och Handelsbanksfären sitter på det största inflytandet. Renault har det kämpigt och Industrivärden har en del andra portföljbolag att ta hand om. Det vore inte förvånande om Capital Group skulle ställa krav på likabehandling av aktieslagen om Volvo skulle behöva mer kapital. Räkna med en del livliga diskussioner framöver och inte minst på vårens bolagsstämmor. “Money speaks”.