Visst finns det nyheter som inte rapporteras

Nyhetsvärdering är ingen vetenskap, utan är nästan alltid en maggropskänsla, som i bästa fall hör hemma i buken på en påläst, erfaren och opartisk redaktör. Det finns fördelar med metoden, och så vitt jag vet har det fungerat på det viset i större delen av världen sedan de första moderna tidningarna växte fram i London under tidigt 1800-tal.

Nackdelen är att en del stora och viktiga nyheter aldrig rapporteras. Inte för att de censureras, utan för att de glöms bort, är för komplexa, saknar dramatiska klick­vänliga händelseförlopp eller för att de inblandade saknar vilja eller förmåga att väcka uppmärksamhet. Volvo personbilars problem under Fords ägarskap och riskkapitalägda skolkoncerners framväxt är två i stort sett orapporterade nyheter av detta slag jag själv haft turen att snubbla över genom åren.

Ett annat bra exempel finns på sidan 14 i det här numret, där Per Lindvall skriver om hur det samlade bytesbalans­överskottet sedan mitten av 1990-talet – i runda slängar 4 000 miljarder kronor – är spårlöst försvunnet. Inget vet vart detta gigantiska kapital tagit vägen, och vad värre är: Ingen tycks bry sig. Svaret är sannolikt en kombination av dåliga investeringar, brister i statistiken och gömmor i skatteparadis. Bra är det inte, oavsett.

På redaktionen underhåller vi ett Excelark som med kvantitativ metod försöker hålla koll på vilka bolag som är underrapporterade i Affärsvärlden (eller som vi skriver för mycket om). Exakt hur arket är upplagt och fungerar är vår affärshemlighet, men det tjänar oss väl, så mycket kan jag säga.

Apropå försvunna värden

Telia har tappat en tredjedel av börsvärdet sedan förra våren. Även med återköpsprogram och utdelningar inräknat är det back 10 procent för dem som gick in i introduktionen år 2000. Jonas Elofssons köpanalys på sidan 34 ger hopp om att få igen några kronor i alla fall.