Volvo tjänar på att delas upp

Lastbilsjätten Volvo borde ta efter det slimmade Electrolux. Stycka bolaget och skifta ut delarna till aktieägarna. Det synliggör dolda värden.

Leif Johansson gick från ett konglomerat till ett annat då han lämnade Electrolux för att bli vd i Volvo 1997. Och redan efter par år på tronen gjorde han något ganska oväntat: personvagnarna såldes till Ford. Något som måste kännas klockrent i dessa dagar.

Tyvärr var detta inte början på vad som kunde ha blivit en renodling av Volvo, utan det har mest handlat om förvärv sedan dess. Electrolux gick däremot från att vara ett hopkok av både kökstillverkare och motorsågar till att bli en renodlad tillverkare av hushållsmaskiner.

Volvo är en av världens största tillverkare av lastbilar. Men i Volvo finns som bekant inte bara lastbilar. Bolaget beskriver sig självt som en av världens ledande leverantörer av kommersiella transportlösningar. Ett annat sätt att uttrycka det är att koncernen, förutom lastbilarna, omfattar bussar, komponenter till flygplansmotorer, båtmotorer, anläggningstillgångar och kundfinansiering.

Lite smått och gott med andra ord, och det är väl bara bussarna som kommer riktigt nära kärnverksamheten: lastbilarna. Då det är knepigt att få synergier mellan lätta och tunga lastbilar är det svårt att se vilka synergier som finns mellan komponenter i flygplansmotorer och lastbilar.

Problemet med konglomerat är att det inte alltid är bolagets bästa som kommer i första hand utan koncernens. I affärsområdet anläggningsmaskiner ingår allt från dumprar till asfaltläggare. Visst finns det synergier på motorsidan, men frågan är om anläggningsmaskinerna är så pass integrerade i Volvo att de inte går knoppa av. Användningen av lastbilsmotorer i anläggningsmaskiner börjar nämligen ifrågasättas i branschen.

Anläggningsmaskinerna bidrar med nästan 20 procent av omsättningen och drygt 10 procent av rörelseresultatet. Den här delen av Volvo är så pass betydelsefull att den säkert får tillräckligt med uppmärksamhet i koncernen. Däremot är risken hög för att affärsområdena Aero och Volvo Penta inte ens kommer upp i diskussionerna på styrelsemötena då deras betydelse är marginell.

Flygplansdelen står för endast ett par procent av omsättningen och rörelseresultatet, medan båtmotorerna står för 4 procent av omsättningen och 6 procent av rörelseresultatet. I en jämförelse med lastbilarna, som drar in nästan 80 procent av resultatet och nästan 70 procent av omsättningen, blir det ännu tydligare hur små områdena egentligen är.

Bussarna är också en liten spelare i koncernen och står för 6 procent av omsättningen och gick med förlust förra året. Men här finns ändå ett nära släktskap mellan bussar och lastbilar och samordningsfördelar att hämta.

Flygdelen, båtmotorerna och anläggningsmaskinerna borde få leva vidare som separata bolag och delas ut till aktieägarna. Ett helt annat tryck på förändringar kan sättas på bolagen när de är separata och har olika styrelser. Getinge är ett lysande exempel på hur en undangömd verksamhet hos Electrolux började blomstra när den blev ett eget bolag.

Möjligheter eller hot om uppköp ökar när verksamheterna står på egna ben vilket skapar ett extra tryck på bolagen. Det finns säkert ett antal spekulanter till både flygdelen och anläggningsmaskinerna när det ekonomiska klimatet väl förbättras.

General Electric, en av Volvos kunder inom Aero, skulle säkert kunna vara intresserat av flygdelen och Caterpillar av anläggningsmaskinerna. Men inte just nu då dessa två har det ännu svettigare än Volvo.

Det är inte bara de mindre affärsområdena som skulle må bra av en avknoppning, utan även den kvarvarande kärnverksamheten. Mer kraft kan läggas på att arbeta vidare med integrationen av förvärv som Nissan Diesel och indiska Eischer.

Något som talar emot att skifta ut delarna till aktieägarna är att det kan försämra Volvos kreditvärdighet. Men enligt ledningen har bolaget inga finansiella svårigheter, och stämmer det finns det ju inga sådana hinder för en utdelning redan nu. Det är lättare att genomföra förändringar under press. Tipset blir annars att göra avknoppningarna från Volvo så fort ekonomin vänder.

Problemet är att storägaren Industrivärden tycks gilla konglomerat. SCA är en annan favorit i portföljen. Initiativet till en utdelning kommer nog inte att komma från det hållet, trots att åtgärden är aktieägarvänlig. Detta handlar om att synliggöra de mindre delarna hos lastbilsjätten Volvo och inte om att plocka av bolaget dess tillgångar. Det skulle hela Volvo vinna på, inklusive ägarna. Om jag som aktieägare bara vill äga lastbilar och inte båtmotorer – låt mig göra det. Så kan jag välja att sälja de andra aktierna. Som det är i dag finns inget val.

nullnullnullnull

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.
Annons från Nordic Bridge Fund