Klämd mellan Putin och Trump

Aluminiumsmältverket Kubal har fem massiva skorstenar som tornar upp sig längs E4:an strax söder om Sundsvall. Vid fabrikens grind brukar lastbilar lämna anodkol och alumina och lasta aluminiumgöt. De första bilarna dyker upp redan tidigt på morgonen, sedan kommer de i strid ström hela dagen. Fast onsdagen den 11 april stod flera lastbilar på rad utanför grindarna och väntade. Det var en ovanlig syn, och personalen förstod snabbt att någonting var fel. Men att de befann sig mitt i en global storkonflikt mellan USA och Ryssland, att hela den bransch de verkade i var satt i gungning och att fabriken skulle bli nedläggningshotad ett par dagar senare, hade de ingen aning om.

***

Några dagar tidigare, den 6 april, hade det amerikanska finansdepartementet meddelat att USA utökar sina sanktioner mot Ryssland med motiveringen att den ryska regeringen ”i oproportionerligt hög grad gynnar oligarker och politisk elit”. Amerikanerna är bland annat kritiska mot Rysslands agerande på Krimhalvön, i östra Ukraina och i krigets Syrien och hävdar att oligarker med nära koppling till Kreml måste ta ansvar för det.

Sanktionerna riktades mot 17 ryska statstjänstemän, sju ryska oligarker och bolag som de äger eller kontrollerar. En av oligarkerna på listan är Oleg Deripaska. Han har byggt sin förmögenhet i metallsektorn och är ägare till gruv- och metallföretaget En+ Group. Det bolaget äger nästan hälften av Rusal, en världsomspännande aluminiumkoncern och världens näst största aluminiumproducent, som i sin tur är ägare till Kubal – smältverket med 470 anställda i ett industriområde utanför Sundsvall.

***

Med strandade lastbilar utanför tegelfabriken samlade snart Kubals relativt nytillträdde vd, spanjoren Javier Navia, de fackliga representanterna. Han förklarade att USA:s sanktioner mot den ryska oligarken Oleg Deripaska snabbt hade slagit mot dem, berättar Roger Lindell, anställd vid Kubal.

Ett stort problem var att kunderna inte visste om de hade rätt att handla med bolaget.

– Det var som att vi hade blivit smittade. Det var otroligt många turer. Får vi de råvaror vi behöver för produktionen? Får vi betala? Får vi ta betalt? säger han.

Roger Lindell tillhör fackförbundet IF Metall och skulle lite längre fram komma att spela en viktig roll i den framtida kommunikationen mellan Sverige och USA.

Men nu handlade det fortfarande om att få kontroll på läget. Smältverket i Kubal var nämligen inte det enda bolag som kände av sanktionerna. På bara några dagar hade hela världsmarknaden påverkats. Det kan tyckas märkligt med tanke på att sanktionerna bara gällde ett par dussin personer och deras bolag. Men aluminiummarknaden är inte som vilken marknad som helst.

***

Stora delar av råvarumarknaden kontrolleras i dag av ett mindre antal enskilda individer. Det beror på att statligt ägda råvarujättar i Sovjetunionen togs över av privatpersoner efter imperiets fall i slutet av 1991. Oleg Deripaska var en av dem. Han hade verkat i branschen i hela sitt liv och hade rätt politiska kontakter när det gällde. Som kuriosa kan nämnas att han är gift med Polina Yumasjeva, dotter till en anställd i den forne presidenten Boris Jeltsins administration.

Före avregleringen verkade de ryska råvarubolagen främst på den inhemska marknaden. Efter hand köpte företag som Rusal på sig strategiska bolag i hela värdekedjan och över hela världen. På så vis fick Oleg Deripaska ökad makt över den globala alumini­umindustrin.

Ungefär hälften av världens aluminiumproduktion sker i Kina och där finns också världens största aluminiumbolag, Chinalco. Men Rusal, noterat på börsen i Hongkong, är det största utanför Kina och står för mellan 20 och 30 procent av Europas totala aluminiumbehov. Det gör att USA:s sanktioner får stor effekt på den europeiska marknaden.

Rusal äger hela förädlingskedjan av aluminium, från bauxitfyndigheter på Jamaica till smältverk utanför Sundsvall. Rusal äger även aluminatillverkningen i Aughinish på Irland som står för en tredjedel av aluminabehovet i Europa, enligt European Aluminium Association.

Dessutom samäger Rusal verksamhet med andra bolag. De äger exempelvis 20 procent av raffinaderiverksamheten Queensland Alumina Ltd i Australien tillsammans med det London-listade gruvföretaget Rio Tinto.

I Sverige drabbas först och främst Gränges samt profiltillverkarna Hydro Extrusion (Norsk Hydro) och Profilgruppen direkt av uteblivna leveranser från Kubal, enligt Lars-Inge Arwidson, vd för branschorganisationen Svenskt Aluminium.

– Och detta slår snabbt nedströms. Om inte svensk industri får leveranser från Kubal så drabbar det omedelbart företag som Ikea, Volvo Trucks, Volvo Cars, Scania och Ikea. Hela den svenska aluminiumindustrin sysselsätter dessutom mer än 3 000 personer direkt och drygt 30 000 personer indirekt.

En sak som gör sanktionen mot Rusal så effektiv har just med förädlingskedjan att göra. Råvaran bauxit är ett mineral som finns på ytan av jordskorpan och som skyfflas upp ur marken runt ekvatorn. Bauxiten skickas vidare till ett raffinaderi, som det i Queensland eller Aughinish, vilket sedan skickar det till ett smältverk, som Kubal. I vissa fall äger Rusal hela kedjan, ibland en eller två av processerna. Det innebär att Rusal har ett finger med i spelet lite varstans. Men den stora förklaringen till att sanktionerna fick så snabb effekt hade varken med oligarker eller presidenter att göra.

***

En av Kubals stora kunder på den svenska marknaden är Gränges (som en gång i tiden ägde Kubal). Gränges köper aluminiumgöt, gjuten aluminium där varje block väger omkring åtta ton. Det valsas sedan ner så att det blir mindre än en millimeter tjockt. Dessa aluminiumband används för bland annat motorkylare inom fordonsindustrin. Kubal står för 20 procent av Gränges götbehov på den europeiska marknaden, vilket innebär aluminium för cirka 600 miljoner kronor om året. När Gränges vd Johan Menckel fick reda på att Oleg Deripaska stod på USA:s utökade sanktionslista reagerade han direkt. Men det som fick honom att reagera var något annat än man vid en första tanke kan tro. Det handlade nämligen om bankerna.

– Vi vet sedan tidigare att när sådant händer är rädslan stor i det västerländska banksystemet. Bankerna tar det säkra före det osäkra och stoppar hellre en transaktion, säger han.

USA:s sanktioner innebär i praktiken att amerikanerna förbjuder att det görs aluminiumtransaktioner med sanktionsbolagen i dollar. Ett bolag som Gränges, som är svenskt, har egentligen rätt att handla med Kubal, men eftersom även deras avtal är gjorda i dollar drar bankerna öronen åt sig.

De drar i handbromsen direkt, annars riskerar de att utestängas från den amerikanska finansmarknaden. Gränges tog genast kontakt med både Kubal och Rusal. Hur skulle de göra när de inte fick betala i dollar? Gränges tog också in expertis från amerikanska jurister för att säkerställa att de inte bröt mot några sanktioner.

– Men bankerna blev overcompliant. Det var framför allt bankerna på Kubals sida som ströp kontona och vi är ganska beroende av Kubal som leverantör i Europa. När Kubal inte kunde få betalt från oss ville de inte heller leverera, säger Johan Menckel.

Han lierade sig med vd:n för en annan av Kubals kunder, Norsk Hydro. Tillsammans satte de tryck på bankerna. Det gällde framför allt att övertyga Kubals bank om alternativa betalningslösningar.

Det var inte helt lätt. Den bank som bryter mot regelverk har mycket att förlora.

***

Sverige behöver inte följa de sanktioner som USA utfärdar mot enskilda bolag eller företagsledare, men konsekvenserna blir så ändå eftersom bankerna gör som amerikanerna säger. Annars riskerar de att råka ut för kraftfulla åtgärder från amerikanskt håll.

Det finns också exempel på banker som har åkt på rejäla böter. Den franska storbanken BNP Paribas förlikades exempelvis med amerikanska myndigheter i maj 2015 efter att banken hade brutit mot USA:s sanktioner riktade mot Kuba, Iran och Sudan. Förlikningsnotan för banken landade på hela 8,9 miljarder dollar, vilket skickade tydliga signaler till andra finansiella institut världen över.

– Om du inte går med på förlikning med de amerikanska myndigheterna finns risk att man hamnar i en långdragen rättsprocess, och blir man dömd kan banktillståndet på den amerikanska marknaden ryka, säger Carolina Dackö, advokat på Mannheimer Swartling.

– Hållhaken på banken är kraftig: antingen går ni med på det eller så riskerar man att utestängas från den amerikanska marknaden. Detta är någonting som bankerna måste förhålla sig till. Och det finns olika sätt att göra det på, både för bankerna och för deras kunder, säger hon.

Enligt henne är det fullkomligt förståeligt att bankerna upphör med allt samröre när ett bolag dyker upp på sanktionslistorna i deras system.

– Det är inte så att det görs en avvägning, eller att det förs en diskussion på banken, utan ett berört bolag eller en person blir automatiskt svartlistad i bankernas system.

Effekten på bankerna förstärks ytterligare av att amerikanerna utökat regelverket kring sina sanktioner. I augusti förra året kom nya regler med viss extra-territoriell tillämpning vad gäller Ryssland, den så kallade Caatsa-regleringen. Där står kortfattat att den som gör omfattande transaktioner med en sanktionslistad person eller deras bolag själv kan hamna på amerikanska sanktionslistor. Det kan leda till handelsförbud i hela USA.

Det faktum att aluminium handlas i dollar gör sanktionerna extremt effektiva. Det ger en exponentiell spridningseffekt. Det hela förstärks av att aluminiummarknaden består av verksamheter som är tätt sammanflätade med varandra.

***

Att sanktionerna fungerar är tydligt. De slår hårt mot Deripaska och hans aluminiumimperium. Rusal-aktien har fallit handlöst på Hongkong-börsen (se graf). Men sanktionerna är ett trubbigt vapen, eftersom de även drabbar andra länder, företag och en hel industri.

Annat var det med de sanktioner som infördes mot Iran 2012–2015, sanktioner som inte bara USA, utan även FN och EU, stod bakom. Ändå slog de inte lika hårt.

– I det fallet kom Kina delvis till Irans undsättning genom att de fortsatte köpa olja av Iran. I fallet med aluminium är Kina däremot självförsörjande. Det finns ingen annan stormakt som kan sätta sig emot sanktionerna som riktas mot Deripaska, säger Martin Jansson, råvarustrateg på Handelsbanken.

Enligt Martin Jansson är det inte troligt att Kina lägger sig i och börjar sälja aluminium till företag i Europa i nuläget, då Kina har fullt upp med ett eget tullhandelskrig med Donald Trump. Kina tjänar inget på att stöta sig ytterligare med USA.

– Hade deras relation med USA varit normal kunde situationen ha sett annorlunda ut, säger Martin Jansson.

Som det är nu drabbas europeiska bolag, som Gränges, av de amerikanska sanktionerna.

– Putin kan använda den europeiska marknaden som hävstång i diskussionerna med Trump.

Att de slår så brett kan spela Putin i händerna.

– Sanktionerna som de är nu kommer nämligen att göra mest skada i Europa, inte i Ryssland, eftersom Putin inte kommer tillåta att 66 000 Rusal-anställda inte får ut sin lön, säger Martin Jansson.

Sanktionerna har lett till rekordstora rörelser i aluminiumpriset. Priset steg med nästan 30 procent på Londons metallbörs, LME, när sanktionerna infördes och peakade den 19 april på 2 587 dollar per ton. Priset gick ner något den 24 april på uppgiften om att Deripaska kan tänka sig att minska sitt innehav i En+ Group. I skrivande stund har Oleg Deripaska inte meddelat om detta även skulle innebära minskat ägande i Rusal. Frågan är om minskat ägande räcker för att häva de amerikanska sanktionerna.

Det tidigare ultimatum som sattes av det amerikanska finansdepartementet om att Deripaska skulle sälja av majoritetsägandet i Rusal via En+ Group flyttades i förra veckan fram en månad till den 6 juni 2018.

– Att man har satt ett datum som ligger lite längre fram tyder på att USA har mjuknat efter att effekterna av deras utökade sanktioner fick så stora effekter på den europeiska marknaden, säger Martin Jansson.

***

På Kubal stod verksamheten mer eller mindre still. Utan bankgarantier hade den oligarkägda fabriken inte tillgång till elbörsen Nord Pool, och för ett bolag som årligen behöver motsvarande 4 procent av Sveriges totala energiproduktion för att producera sina drygt 130 000 ton aluminium gick det inte längre att bedriva verksamhet. På kort sikt har Kubal löst situationen genom att nätägaren Eon har klivit in och levererat så kallad anvisningsel. Den är mycket dyrare, men gör att produktionen kan fortgå.

På Kubal insåg personalen att något behövde göras om fabriken skulle överleva. Därför tog Roger Lindell kontakt med den lokala fackklubben som i sin tur kontaktade Aleksandar Zuza på IF Metalls förbundskontor.

– Inte ens ryska banker ville ha med oss att göra, vi var helt utelämnade. Vi behövde regeringens hjälp och eftersom det var en politisk kris tänkte vi på metallklubben. Vi måste försöka prata med våra politiker, för är det någonting en politiker kan så är det att prata med andra politiker, säger Roger Lindell

Aleksandar Zuza använde sina kontakter på regeringskansliet. Näringsminister Mikael Damberg var i det läget ännu ovetandes om att en amerikansk sanktion mot Ryssland höll på att strypa en svensk verksamhet, och att nästan 500 anställda riskerade att förlora jobbet.

– Vi hade inte det på radarn. Men de [fackklubben på Kubal] markerade tydligt att om vi inte hittar en lösning så riskerade det att få stora konsekvenser för bolaget, kanske till och med stängning av verksamheten. Och stänger man är kostnaden för att starta upp fabriken igen astronomiska, säger Mikael Damberg.

Samtalet ledde till att man på näringsdepartementet arbetade intensivt med såväl finansdepartementet som utrikesdepartementet. På kort tid behövde den svenska regeringen hitta en konstruktiv lösning.

– Vi ville skaffa oss kunskap om hur sanktionerna såg ut och vad syftet med dem var. Vi hade ju koll på att själva sanktionerna hade ägt rum men inte på att de kunde få de här konsekvenserna, säger Mikael Damberg.

Den 20 april skickade Oscar Stenström, statssekreterare hos EU- och handelsminister Ann Linde, ett långt tydligt brev till John Smith, chef för den amerikanska myndigheten, Foreign Assets Control (OFAC). Han begärde svar på ett antal frågor och klargjorde hur akut situationen var för Kubal. Bolaget behövde ett tydliggörande så att dess bankgarantier kunde tydliggöras före den 25 april. Mellan raderna stod det att syftet med sanktionerna knappast kunde vara att stänga ner verksamheter i Sverige. Målet måste rimligen vara att komma åt en rysk person på sanktionslistan.

Amerikanska myndigheter skickade sedan ut en pressrelease där de förklarade att det inte var meningen att sanktionen skulle drabba ”hårt arbetande människor” i Sverige eller andra länder. Från USA:s sida förlängde de också övergångstiden som de hade gett till det ryska moderbolaget att möta de amerikanska sanktionerna – från juni fram till den 23 oktober 2018.

Även om det var ett delvis positivt besked kvarstod en del frågetecken. Regeringen skickade ett nytt brev, tackade den amerikanska myndigheten, och klargjorde att man tolkat det som att verksamheten på Kubal skulle kunna bedrivas som vanligt fram till slutet av oktober.

Det ledde till en återhämtning för Kubal. I skrivande stund är det dock oklart vad som händer efter den 23 oktober, eftersom det fortfarande ligger skarpa sanktionskrav från amerikanska myndigheter på den ryska aluminiummagnaten Oleg Deripaska.

– Det är viktigt att det ryska moderbolaget möter de amerikanska sanktionskraven. Men det här har gett oss tid att lösa situationen i Sverige. Det är nog klokt för det ryska bolaget att fundera på hur man vill lägga upp verksamheten framöver, säger Mikael Damberg.

På frågan vad han själv, som näringsminister, har lärt sig av den här typen av handelspolitik som riktar in sig mot enskilda företagsledare svarar han:

– Det här är inte handelspolitik som vi är vana vid. Detta är sanktionspolitik, och det är ovanligt att internationella sanktioner drabbar svensk verksamhet direkt.

Det viktigaste, säger Damberg, är att regeringen snabbt får information om att en sådan händelseutveckling är på gång.

– Nu tog det ett tag innan vi fick ögonen på bollen.

***

Oleg Deripaska har öppnat för att minska sitt inflytande i Rusal genom att släppa på kontrollen över moderbolaget En+  Group till under 50 procent. Det är ett uttalande som amerikanska myndigheter inte har kommenterat. Men USA:s finansdepartement har tidigare sagt att sanktionerna mot Rusal lättas upp om Oleg Deripaska ger upp sitt ägande i bolaget.

Även om sanktionerna skulle hävas i slutet av oktober finns det lärdomar att dra från det som hände i Iran 2015.

– När Iran-sanktionerna lyftes från europeiskt håll sa man till bankerna att nu kan ni börja handla. Men de var rädda, vilket ledde till en tröghet när sanktionerna lättades upp, säger Carolina Dackö på Mannheimer Swartling.

Ingen bank ville vara först ut med att släppa på sanktionerna vilket påverkade den handeln med landet.

– Bankerna verkar i en förtroendebransch. Det är viktigt att vara fin, ingen bank vill vara en fulbank. Bankernas trögrörlighet, som man såg i Iran, kan man förvänta sig även här, om sanktionerna slår till den 23 oktober, säger Martin Jansson på Handelsbanken.

Vad gäller framtiden tror han att Putin löser ut Oleg Deripaska från En+  Group. Därefter tvingas Deripaska släppa Rusal helt och då kommer USA att häva sanktionerna mot Rusal. Men de kommer att finnas kvar mot Deripaska.

Johan Menckel på Gränges har lärt sig en hel del från april 2018.

– Det här var helt klart en chock och om man tittar på de globala systemen vi har i dag är det så finkalibrerat. Mer än halva Europa är beroende av Rusal och det är lite läskigt att den här formen av politiska beslut kan slå ut hela värdekedjor.

På Kubal finns nu ett andrum från de amerikanska sanktionerna. Men vad som händer efter det är ovisst.

– Hela situationen är märklig. De här snabba kasten, och hur USA:s ledning kan slänga ur sig något som är så illa genomtänkt så hastigt och som påverkar oss och även andra fabriker runt om i världen, säger Roger Lindell på Kubal.

En annan historia

De utökade sanktionerna ska inte blandas ihop med de av USA aviserade importtullarna på aluminium och stål. Det är 10 procent på aluminium och 25 procent på stål. Beslutet om att permanenta tullarna har skjutits upp till 1 juni 2018.

Vid sidan av dessa tullar har USA utfärdat sanktioner mot flera ryska oligarker där aluminiummagnaten Oleg Deripaska är en av de utvalda.