Pirater med flaggan i topp

Piratförlaget är ett riktigt fint litet företag. Omsättningen ligger på över 100 miljoner kronor i genomsnitt, de senaste åren. Senaste delårsrapporten, för perioden maj-december 2005, visar en omsättning på 50 miljoner kronor och en vinst på bara 1,1. Men de tidigare åren har resultatet legat mellan 20 och 40 miljoner. I år lär både omsättning och resultat hamna långt högre, med nya böcker från både Liza Marklunds och Jan Guillou – den sistnämnda finns i handeln i veckan.

Det började med Bonniers, det gör ofta det i bokbranschen, fast denna gång på ett lite annorlunda sätt. Jan Stenbeck var irriterad på familjen och gav kvällspressjournalisten Sigge Sigfridsson uppdraget att skriva en bok om dem och inte utelämna något – oäkta barn, kvinnoaffärer och andra jobbiga uppgifter som tidigare förtigits.

Han skred till verket och gjorde jobbet så bra att folk ur Bonnierfamiljen började ringa hem till Jan Stenbecks fru på Long Island. Jan Stenbeck fick kalla fötter, och Sigge Sigfridsson fick ge ut boken själv istället, (som enda bok någonsin) på Wiking & Jonsson förlag.

Boken blev startskottet till det som idag är ett av Sveriges mest framgångsrika förlag, historien berättades i Resumé 2004. Efter Bonnierboken skrev Sigge Sigfridsson själv igen och gav ut en bok om hur Aftonbladet kördeförbi Expressen, Chicken Race. Parallellt hade han gett ut Lasse Anrells bok ”Sportgrodor”. Lasse Anrell hade kommit på fördelningen av intäkter: 50-50 efter avdrag för tryck och omkostnader.

När sedan Sigfridssons goda vän från kvällspresstiden, Liza Marklund, kom med sin första deckare, Sprängaren, föll allt på plats. 1998 blev den första boken på det nya förlaget, då under namnet Ordupplaget, delägt av författaren och förläggaren.

Intäkterna delades a la Anrell. Efter en halvtrög start, blev boken till slut en total bästsäljare. Avgörande var inte minst det nära samarbetet med Pocketgrossisten, företaget bakom bland annat Pocketshopbutikerna. En annan framgångsfaktor bakom Liza Marklund var de avtal som förlaget slöt med bensinmackskedjorna.

– Vi slöt avtal med Statoil och Shell. Vi försåg dem med ställ och gav dem full returrätt. Och de fick boken snorbilligt. Men vi fick 1800 nya säljställen, sa Sigge Sigfridsson till Resumé.

Hösten 1999 ringer Jan Guillou och vill lämna sitt förlag Norstedts. Sigfridsson beskrev det i SvD 2001:

– Svante Weyler på Norstedts skrev en ilsken artikeln och kallade mig för piratförläggare. Det tyckte jag och Guillou var så roligt att vi tog det som namn på ett nytt förlag.

Bara ett år senare sålde Sigge Sigfridsson sin andel i Piratförlaget till de övriga ägarna som är de samma som idag: Liza Marklund, Jan Guillou och hans sambo Ann-Marie Skarp – tillika vd för förlaget idag.

Flera andra bästsäljarförföttare har under åren publicerat sig på Piratförlaget, som Björn Hellberg, och Marianne Fredriksson. Den sistnämnda lämnade förlaget under viss turbulens i våras, med hänvisning till att hon inte riktigt kände sig hemma där. Kärnan i Piratförlagets idé, som också blivit kritiserad av den övriga branschen, är ju att de inte uppfyller något ”kulturellt ansvar” genom att fördela en del av sina pengar till ”bättre”, mer svårsäljbar litteratur.

Sigge Sigfridsson själv driver idag sitt ”lilla” förlag Ordupplaget, med ungefär samma upplägg och med flera författare som tidigare legat på Piratförlaget. Ordupplaget omsatte 10 miljoner kronor under det senaste räkenskapsåret.

Anders Billing