Lyftslottet

En liten metallplatta med fyra eller fem unika siffror – det var en av världens bästa investeringar de första åren av det här seklet.

Plattan gav innehavaren rätt att köra taxibil (oftast att låta någon annan köra taxibil) och i städer som San Francisco, New York och Chicago mångdubblades värdet på den rätten mellan 2004 och 2013. I Philadelphia steg priserna under den här tiden med nästan 700 procent .

I hela USA värderades taxirätterna till sammanlagt 21 miljarder dollar 2013. 

Ni vet vad som hände sedan. Smarta telefoner, bättre internet, riskkapital, Uber, Lyft, yada yada.

Rätterna blev alltmer värdelösa. En Philadelphiamedaljong som på toppen av marknaden såldes för en halv miljon dollar gick plötsligt att få för 10 000 dollar. 

Men kanske är den där toppvärderingen från 2013 fortfarande intressant. För om hela det amerikanska taximonopolet för inte så länge sedan värderades till 21 miljarder dollar, hur rimligt var det då att Lyft värderades till 26,6 miljarder dollar i slutet av sin första handelsdag på börsen?

Inte så rimligt, om man frågar de blankare som redan under den andra börsdagen i måndags hade köpt upp 38 procent av de handlade aktierna.

De som tror på Lyft pekar gärna på det duopol som växer fram. Tillsammans kontrollerar Uber och Lyft 98 procent av den amerikanska taxiappmarknaden och Lyft har vuxit snabbast på slutet. På två år har marknadsandelen i USA gått från runt 20 procent till runt 40 procent. 

Det har inte varit billigt. Förra året lade Lyft 800 miljoner dollar på marknadsföring, kampanjer och andra incitament för att få fler att välja den rosa appen framför den svarta appen i telefonen.

Och det är klart: för det är väl så man bygger ett monopolistiskt techföretag nuförtiden? Man köttar in pengar och resurser i sitt lilla hörn av internet, låter ingen jävel komma över bron och med hjälp av nätverkseffekter blir det där hörnet så småningom värt mer och mer. Och ju större man blir, desto svårare är det för konkurrenter att komma in på marknaden.

Men är Lyft och Uber verkligen potentiella techmonopolister?

Författaren Scott Galloway, som skrivit boken ”The Four: The Hidden DNA of Amazon, Apple, Facebook, and Google” levererade ett rungande nej på den frågan på sin blogg inför börsdebuten.

För till skillnad från Google, vars sökalgoritmer blir lite bättre varje gång någon använder företagets tjänster, eller Facebook, vars Instagram ökar i meningsfullhet för varje ny användare, är Uber och Lyft mer som coola versioner av Fedex än det nya Amazon. 

Det är ett intressant sätt att se på de omtalade taxiföretagen. De bygger skalfördelar, visst, och för varje ny resenär kan Lyft och Uber optimera rutter och säkert hitta på saker som vi inte tänkt på än. De är på många sätt fantastiska företag, men än så länge är det här kött och potatis-verksamheter som befinner sig i den fysiska världen – inte den digitala. Och den fysiska världen har begränsningar som den digitala inte behöver leva med.

Än så länge alltså. För det finns en framtid där ute med självkörande bilar, och om man tror på att den kommer snabbt är både Uber och Lyft intressanta investeringar. Det är trots allt få företag som skulle kunna avskeda 99,7 procent av sin arbetskraft så småningom; Lyft sysselsätter ungefär 1,4 miljoner förare men har bara 4000 övriga anställda. 

Men om man tror så mycket på robotiseringens kraft är kanske McDonalds eller något annat arbetsintensivt företag en säkrare satsning? Det är ju inga nya lagar som behöver skrivas för att ersätta kassörer med pekskärmar.   

I väntan på framtiden är det taxivärdering – inte techvärdering – som gäller för Lyft.