Välkommen, du har tillgång till Premium-materialet via ett samarbete med Telia Zone!

Silicon Valley mot Wall Street

2018-11-14 22:00

Öst är öst och väst är väst. Kulturkriget fortsätter.

På många sätt var det en typisk liten Appleincident som ägde rum häromveckan.

Världens högst värderade företag hade nyss offentliggjort sina siffror för det fjärde kvartalet, och vd:n Tim Cook och finanschefen Luca Maestri talade inför analytiker.

Rapporten var ungefär som väntat: Apples omsättning hade vuxit med 20 procent till 62,9 miljarder dollar och vinsten hade stigit med 32 procent till 14,1 miljarder dollar.

Aktien backade några procentenheter i efterhandeln, men överlag var dagen hyfsat odramatisk.

Ända tills Luca Maestri började tala.

– Vårt mål är att göra fantastiska produkter och tjänster som berikar människors liv, började han.

Sedan berättade han att Apple – från och med nu – skulle hemlighålla hur många Iphone, Ipad och Mac-datorer företaget sålde.

Helt oviktigt, menade han och tillade att det finns bättre mått på företagets hälsa.

Det blev en chock för analytikerna. Ända sedan Iphonen lanserades 2007 och på många sätt förändrade världen, har antalet sålda Iphone varit en pulsmätare för Apple.

Nu var den borta.

Borta var också hundratals miljarder kronor i börsvärde. Efter tillkännagivandet trillade Apple genast ner under den magiska gränsen på en biljon dollar.

Alltså, kom igen nu, verkade Tim Cook säga.

– Det är som om du går till mataffären, rullar fram din vagn och kassörskan frågar ”Hur många saker har du där?”.

Det är ju inte det viktiga, försökte Cook inskärpa.

Det viktiga är ju vad sakerna kostar totalt.

Förklaringen gick inte hem.

”The business of America is business”, är ett citat som ofta tillskrivs den amerikanske presidenten Calvin Coolidge. Det var i själva verket lite omständligare formulerat, men meningen citeras ofta just så, som en beskrivning av det amerikanska folkets själ. Men vilken ”business” är egentligen en värdig sysselsättning för amerikanen? Det är på något sätt den frågan som döljer sig bakom det underliga – och stundtals infekterade – förhållandet mellan Silicon Valley och Wall Street.

I augusti var det Tesla-vd:n Elon Musk som tröttnade på alla ”tråkiga” frågor om bruttomarginaler hit och dit och i stället uppmuntrade en ung bloggare att ställa fler och fler frågor om tekniken bakom Teslas bilar. Även Amazongrundaren Jeff Bezos har haft sina duster med finansvärlden. I flera år fattade ingen på Wall Street vad Bezos höll på med, och när Lehman-analytikern Ravi Suria förutspådde att Seattleskapelsen var nära konkurs – och fick aktiekursen att dyka med 19 procent – försökte Bezos få honom sparkad.

Silicon Valley mot Wall Street. Västkusten mot östkusten.

Det är högst oklart om techtitanerna har läst Thorstein Veblens skrifter. Men den inflytelserike sociologen och ekonomen såg den här konflikten för över ett sekel sedan.

I sin Theory of Business Enterprise från 1904 skiljer norsk-amerikanen Veblen på business och industry. Business handlar om att skapa vinster. Industry handlar om att tillverka riktiga saker.

Det ekonomiska systemet, menade Veblen, var fullt av parasiter som utnyttjade skaparkraften hos andra människor.

Är analytiker och investerare parasiter? Maskar i äpplet? Folk som vill komma åt de kreativa människornas pengar för att fortsätta skyffla runt dem i världsekonomin i all meningslöshet? Utan hänsyn till de fantastiska saker som Apple, Tesla, Google och Amazon bygger?

Det är nog precis så de känner.

Ett tecken på motviljan mot finansvärlden är den enorma pengahögsom Apple har samlat på sig. I skrivande stund har företaget en kassa på 237 miljarder dollar.

Pengahamstrandet har flera orsaker, men när den kände hedgefondförvaltaren David Einhorn för några år sedan tog en stor position i Apple hävdade han att beteendet hade kulturella förklaringar. För det handlade ju inte bara om Apple. Även Google och Microsoft hade byggt upp enorma förmögenheter.

– Teknikföretag älskar kontanter, konstaterade han.

Det var som om den kaliforniska hippiefilosofin eller nybyggarandan hade spridit sig ända in i företagens finansavdelningar. Västkustborna odlade sina egna tomater, körde elbilar och stod inte i skuld till någon.

Einhorns intresse för Apple handlade om den där megastora kassan. Den borde kunna delas ut till aktieägarna, sa han.

Den borde kunna delas ut till honom.

Han liknade Apple-ledningen vid en gammal snål tant som genomlevt depressionen och därför nervöst räknade varje cent.

Tim Cook gillade inte Einhorns beteende. Han kallade propåerna för en ”silly sideshow” och styrelsen försökte smyga in en komplicerad skrivning i stadgarna som skulle göra det svårare för Einhorn att få igenom sin agenda.

Men nu, fem år senare, är det som om både Cook och Einhorn fått rätt. Apple delar ut pengar och köper tillbaka aktier. Börsvärdet har stigit. Samtidigt sitter företaget fortfarande på en abnormt stor kassa.

Apples framgångar har gjort konflikten irrelevant.

Det är väl så Tim Cook och Luca Maestri tänker sig att historien om de uteblivna Iphonesiffrorna ska sluta också. Att tillväxten för Apples tjänsteverksamhet – och kanske någon ny pryl – ska sudda ut den stagnerande Iphone-försäljningen ur Wall Street-människornas medvetanden.

Men egentligen bryr de sig nog inte om vad finansnissarna tycker.

Öst är öst och väst är väst. Även i USA.

Johan Anderberg

Mest läst

Premiumnyheter

Aktuellt inom