Operatörernas kniviga operationer

Teleoperatörer har i 25 år våndats över vilka de egentligen borde vara. Om de själva kunde välja! Många har valt riskabla operationer för att bli till något annat än bara operatörer. Ofta med ruskiga resultat. Framgångarna har gått till de som istället för komplexa transformationer valt den enklaste av alla strategier – kundfokus.
Operatörernas kniviga operationer - Ledare_kollage_nr20

Det påminner en del om könsdysfori, alltså människor som är missnöjda med sitt biologiska kön. Likheten är en (juridisk eller fysisk) persons önskan att transformeras till något som man från början inte är. Viljan till självutveckling är visserligen en av människans allra finaste egenskaper. Men redan de gamla grekerna lärde oss att “känn dig själv” och “allting med måtta” är andra hörnstenar i ett gott liv.

EXISTENTIELL ÅNGEST

Stora operatörer verkar ofta djupt missnöjda med sin identitet. Men deras upprepade försök att transformera sig till något annat verkar vara ungefär lika svåra som att via kirurgi eller preparat upphäva människans medfödda genetiska förutsättningar. Som vanligt kan mycket härledas till internet och våra mobiltelefoner.

Det var en blandning av panik och bonanza som präglade perioden runt år 2000. Det handlade dels om skiftet från mobiltelefonistandarden GSM (2G) till 3G. Ovanpå det fanns insikten att internet blev bättre via bredband istället för de gamla televerkens kopparnät. En tredje faktor var marknadsstrukturen med en blandning av heta uppstickare av typen AOL, Comviq och Bredbandsbolaget och nyprivatiserade gamla televerk av typen Telia, Sonera och France Telecom. Kombinationen hög stressnivå, lågt självförtroende, stor plånbok och liten impulskontroll ledde så klart till många enormt dåliga beslut. Överinvesteringar i 3G-nät var en global värdeförstörare. Telias miljardrullning under VD Marianne Nivert till skötebarnet Global Carrier var ett litet misstag i jämförelse.

DUMHETER KONVERGERAR

Ett återkommande tema för operatörer är “konvergens”, alltså idén att tjänster och branscher konvergerar och smälter ihop. Världens kanske mest ökända M&A-affär var när mediebolaget Time Warner trodde det fanns synergier i att äga “distributionen” i form av internetförbindelsen till hushållen och därför år 2000 gick ihop med operatören AOL på galna villkor.

En annan återkommande idé om konvergens kallas för “Triple Play”. Idén är att samma operatör via ett bredband ska erbjuda TV, telefoni och internet. På papperet låter det bra. Lägre churn för operatören och kostnadsbesparingar som kan delas med kunderna. Och det är ofta rätt lätt att få kunderna att nappa. Men konstigt nog är det ändå ett faktum att flertalet aktörer som fokuserat hårt på Triple Play tenderar att vara (eller bli?) notoriska underpresterare som ofta också är genuint illa omtyckta av sina kunder. Några klassiska exempel på detta är Telia, Comhem och Allente.

VIKINGAR PÅ VILLOVÄGAR

En annan klassiker är västerländska operatörer som sökte sig till emerging markets, “där tillväxten finns”. Man trodde väl att det fanns psyko-finansiella synergier i att välsigna fattigare länder med västerländskt kapital och knowhow. Det tog en ände med förskräckelse. De flesta minns nog Telia Soneras klavertramp i Centralasien, men även Telenor har gjort fiasko i Asien och kursutvecklingen för Millicom talar också sitt tydliga språk om hur svårt det är att driva operatörsverksamhet med tyngdpunkt på först Asien, sedan Afrika och nu Latinamerika.

BRANSCHGLIDNING PÅ GLID

Ont krut förgås inte så lätt och idén om konvergens återkommer ständigt. Exempelvis i den gamla tappningen som säger att operatörer bör “äga innehåll”. AT&T gjorde inga lärdomar från AOL Time Warners vurpa och gjorde 2016 om dumheten att betala multum för just Time Warner. Telia är ett annat exempel. Telia tog ingen finansiell skada av att köpa små aktieposter i exempelvis Spotify (musik) och Zound (hörlurar) men det var ändå varningssignaler om förvirring på strategiavdelningen. Vurmen för perifera verksamheter ledde också Telia till att 2018 köpa TV4 och andra TV-tillgångar från Bonnier för ett allt för högt pris. Där har Telia förlorat mångfalt mer än man tjänade på sina Spotify-aktier.

Idén om konvergens och branschglidning återkommer också i nya skepnader. Som när brittiska BT nu börjar sälja kylskåp och kaffemaskiner via butiker och e-handel. Det säger en del om hur mycket man avskyr sin kärnverksamhet om man ser det som lockande att ge sig in i vitvarubranschen.

ÖSTERNS STJÄRNOR

Det är i Asien vi hittar de mer intressanta strategiska nymodigheterna bland operatörer.

  • Afv har tidigare beskrivit hur Rakuten, Japans motsvarighet till Amazon, bygger ett eget 5G-nät. Det djärva består i att nätet byggs helt med OpenRAN-teknik och att synergin handlar om att erbjuda prenumerationspaket där hemleveranser à la Amazon Prime ingår, samtidigt som Rakuten får unik kunddata via kundens mobiltelefoner.
  • Afv har också tidigare skrivit om Vietnams statliga operatör Viettel. Vietnameserna utvecklar egna 5G-produkter och tar alltså upp kampen mot Ericsson, Huawei, Nokia med flera. Det verkar för övrigt gå bra för Viettel.
  • Indiska Reliances operatörsbolag Jio är ett annat fascinerande fenomen. Sedan 2016 har Jio gått från noll till 460 miljoner (!) abonnenter. Drivkraften är abonnemang för så lite som 1,5 USD per månad och en telefon med surf för 12 USD.

STORDRIFT ELLER SMÅFÖRETAGANDE?

Det är lätt att tro att operatörsverksamhet handlar om skala. Stora spelare kan slå ut kostnaderna på en större bas och slår ut små spelare. Tabellen intill visar att det inte är hela sanningen. Sorteringen går från störst bolag till minst, mätt efter bolagsvärde.

NORDISKA OPERATÖRER Bolagsvärde, Mrd SEK Totalavkastning, snitt 10 år Tillväxt, snitt 10 år EV/Ebit 2025E
Telenor              266 4% -1% 12,7
Telia              193 0% -1% 15,0
Millicom              109 -4% 11% 7,6
Tele2              102 10% 0% 14,6
Elisa                 97 13% 4% 15,2
Bahnhof                   4 22% 15% 15,2
Bredband2                   2 20% 22% 10,0
Tabellen visar sju nordiska operatörsaktier. Alla siffror från Factset utom EV/Ebit för Bahnhof och Bredband2 som är Afv-estimat.

Mönstret är glasklart. Stora bolag har undermålig tillväxt. Kunderna röstar med fötterna och inget värde skapas heller för ägarna. Istället är det de små bolagen som växer samtidigt som de tjänar pengar åt sina ägare. De två stjärnorna Bahnhof och Bredband2 bjuder på olika lärdomar.

Bredband2 visar att förvärv inte behöver vara värdeförstörande. Bahnhofs VD Jon Karlung visar att organisk tillväxt är möjligt även för standardiserade produkter som bredband och hosting. Nyckeln är att vara kundnära, effektiv och hela tiden vässa sina tjänster. Den strategin är ju den enklaste av alla tänkbara. Och den bästa. Ett annat exempel är Telness, en liten virtuell uppstickare inom mobiltelefoni till företag som sedan 2016 byggts upp av VD Martina Klingvall. AFV är en mycket nöjd kund hos Telness och vi verkar inte vara ensamma att döma av betyget 4,9 av 5 hos Trustpilot.

I ljuset av detta framstår storbolagens dysfori och existentiella ångest som ett självskadebeteende. Genom att inte tro på sin kärnaffär så tappar de fokus på densamma och uppfyller därmed sin egen farhåga. När storbolagen istället går vilse i olika strategiska återvändsgränder, vare sig de heter Centralasien eller TV4, så liknar det mest ett flyktbeteende.
Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.

Här hittar du alla krönikor

Annons från AMF