Handel när Trump får bestämma

Donald Trump tillkännagav nyligen att USA säger upp kärnutvecklingsavtalet med Iran, och det innebär att USA återinför de hårda handelssanktionerna. Avtalet har signerats av fem andra länder. De säger inte upp avtalet. Samtidigt är det med dem som Iran framför allt bedriver handel. Handeln mellan Iran och USA är relativt försumbar. Därför kunde man tro att Trumps besked skulle ha en relativt liten effekt på såväl Iran som på kärnutvecklingsavtalet.

Så är dock inte fallet. När USA säger att blockaden ska återinföras så avser man framför allt att strypa den europeiska handeln med Iran genom att låta sanktionerna omfatta alla företag som bedriver handel med landet. USA kan nämligen straffa dessa företag genom att inte ge dem tillträde till den amerikanska marknaden. Än värre är hotet att företagen förbjuds att göra transaktioner i dollar. En affär som omfattar länder med två valutor går vanligen till så att det betalande företaget köper dollar med sitt lands valuta. Dessa dollar kan sedan växlas in mot det köpande företagets valuta. Rent tekniskt går denna transaktion igenom det amerikanska banksystemet.

Att bli avstängd från denna transaktionsmöjlighet är naturligtvis en katastrof för ett exportföretag. Det är detta amerikanska maktmedel som gjorde att ett företag som Telia utan knot betalade miljardböter, utdömda av amerikanska myndigheter för Telias påstådda mutaffärer i Uzbekistan.

Dollarn ger sålunda den amerikanska staten enorma maktmedel. Extra svårsmält, för andra stater, blir det när en ”dealmaker” som Trump får sista ordet när det gäller amerikanska sanktioner riktade mot enskilda företag. Ett exempel fick vi nyligen då det kinesiska elektronikföretaget ZTE drabbades av sanktioner utlysta av Pentagon. Det kinesiska företaget hade upprepade gånger brutit mot amerikanska regler gällande den nationella säkerheten. Två veckor efter att sanktionerna utfärdats hävdes de av president Trump. De skapade nämligen, enligt Trump, alltför stora negativa effekter på den kinesiska sysselsättningen.

Till den officiella bilden hör att lyftandet av denna sanktion kan ses som en del i de kinesiska handels­överläggningarna som just nu pågår. Till den inofficiella bilden hör, att ett par dagar innan Trump gav sitt besked tillkännagav ett statsägt kinesiskt företag att man kommer att göra investeringar på 500 miljoner dollar i anslutning till ett planerat Trump-hotell med golfbana i Indonesien (New York Times 14/5).

I ett kortare perspektiv kommer nog de europeiska företagen att se sig tvungna att efterkomma den av Trump påbjudna blockaden av handel med Iran. Två andra aktiviteter kommer också att triggas av den amerikanska politiken.

För det första kommer en del europeiska företag söka vägar att gynna Trumps affärsverksamheter världen över, för att få en förhandlingsingång till presidenten som kan ge undantag från sanktionerna. För det andra kommer framför allt Kina och Europa att sträva efter att ta sig ur dollargreppet genom att utveckla de egna valutorna, som internationellt betalningsmedel. Detta är redan på gång när det gäller remnibin. När det gäller euroländerna så har Trumps politik gett dem ett mycket starkt incitament att stärka eurons ställning som internationellt betalningsmedel.

Docent i nationalekonomi och tidigare chef för IFN, chefsekonom för SAF, Industriförbundet och Handelsbanken.

Inget stöd från Grillo

I anslutning till krönikans slutkläm, måsta medges att förutsättningarna för EU att möta den amerikanska utmaningen kunde vara bättre. Exempelvis kommer de båda nyblivna italienska regeringspartierna knappast att vara något stöd i processen.