Krönika Svensk politik
Thunholm: Politiken är död, länge leve politiken
Rubriken som kommer efter nästa kolon, får breda ut sig på en hel sida i inledningen av Generationsrapporten 2024, som Ungdomsbarometern ger ut: ”En tydlig förändring är att unga skiftar fokus och överger de stora frågorna till förmån för det som spelar roll här och nu”.
Jag tänker att det är så här det ser ut när politik dör. Och jag gillar det.
Jag ska förklara vad jag menar, men först behöver jag fylla på med lite mer data från samma rapport – som bygger på drygt femtontusen intervjuer av unga i Sverige, mellan 15 och 24 år.
På flervalsfrågan ”Vilka av följande samhällsfrågor känns viktigast för dig?” svarade 55 av 100 miljö- och klimatfrågor i 2019 års undersökning. Nu är det 34. Det är en minskning med nästan 40%. Siffran är intressant men svår att bedöma. Det är bara en datapunkt.
Ett minskat engagemang kan betyda att unga inte bryr sig lika mycket om miljö- och klimatfrågor, men kan också berätta att det, av unga ses som självklarheter. Frågorna upplevs mindre viktiga, för att man utgår från att vi som är över 24 år, har en plan. Vidare: 2019 var det 25% av de unga som sa att de identifierar sig som miljövänner. Nu är siffran 14%.
HITTAD MUMIFIERAD I SOFFAN
Jag tror personligen att de rätt och slätt inte orkar bry sig. Och jag klandrar dem inte. Det fanns ett fönster under några år, då det var rimligt att bry sig om andra än sig själv och de närmaste. Med en försämrad skola, ökad social kontroll, havererad integration, extremt gängvåld och dåliga ekonomiska framtidsutsikter (allt dessutom i skuggan av vad AI gör eller inte gör i ekvationen) är det nästan oförskämt att begära att unga ska bry sig om miljön. Det är lite som att tända eld på någons kläder och sedan fråga om personen motionerar regelbundet eller använder tandtråd.
56% av unga instämmer helt eller delvis i påståendet ”Politikerna kan inte lösa problemen som finns i Sverige”. Samtidigt är det 44% som instämmer helt i att demokrati är i alla lägen det bästa systemet för att styra ett samhälle. Jag känner, ska erkännas, ett omedelbart släktskap med gruppen som tvivlar på detta.
Och kanske är det inte i första hand en förändrad attityd bland unga. Det kanske bara handlar om att fem år har passerat, och gjort oss alla ännu mer desillusionerade.
Tillbaka till det här med politikens eventuella död. Om det stämmer, vilket vi inte kommer veta än på många år, så dör den långsamt och ovärdigt. Politikens död är inte braskande och dramatisk, det är mer som någon sådan där sorglig tidningsnotis om hur en person har hittats avliden i en lägenhet och varit död i flera år. När man skulle stamrenovera och ingen öppnade, anlitades till slut en låssmed och så hittade man politiken död, sittande i soffan, lite på sned, mumifierad. Saknad av ingen.
Låter det deppigt? Det är det inte nödvändigtvis.
POLITIK SOM BLACKBERRY
Jag blir snarare hoppfull än rädd, när 56% av unga inte tror att politikerna kan lösa problemen som finns i Sverige. Eller när ”bara” 44% instämmer helt i att demokrati i alla lägen är det bästa systemet för att styra ett samhälle. Detta betyder nämligen inte att de vill införa vare sig anarki eller diktatur.
När vi pratar om politik eller demokrati, gör vi oss en otjänst om vi definierar de begreppen, som om vi satt på en samhällskunskapslektion i högstadiet. Vi borde snarare se på de begreppen som varumärken, för att det ska bli begripligt. Den grandiosa varumärkeshistoriken som båda bär på, står då i kontrast till hur de upplevs i samtiden. Vilka är associationerna nu? Vilka rationella och emotionella attribut har de idag?
Och: Vad kommer att ersätta dem, om det inte lever kvar i sin nuvarande form.
Blackberry försvann inte för att människor hatade att kommunicera med varandra i telefonen. De försvann för att iPhone (och Android, för den delen) gjorde dem obsoleta, genom att göra samma sak mycket bättre. Att Facit i Åtvidaberg tackade för kaffet, berodde inte på att människor slutade räkna. Men på att räknenissarna tydligen föredrog japanska, små, billiga miniräknare framför stora, dyra, mekaniska räknemaskiner.
NÅGOT BÄTTRE KOMMER
Driften i människor att vilja organisera oss i samhällen, och att tillsammans göra saker som förbättrar dessa samhällen, är inte heller i farozonen. Behoven som idag fylls av politiken och demokratin kommer finnas kvar. Så hur kan ett samhälle med annorlunda politiska strukturer och system se ut?
Thunholm: Socialdemokraterna kan behöva palliativ vård om utvecklingen fortsätter
Det är väl inte en vild chansning att den digitala transformationen, som påverkar alla andra områden i samhället, kommer att påverka även demokrati och politik. Kanske finns det alternativ till att gå till en plats var fjärde år och lägga papperslappar i kuvert? Kanske kommer vi upptäcka att alternativen är bättre. Både vad gäller periodiciteten och sättet de genomförs på. Vad jag menar är, att vi kanske borde fråga oss vad politik är, i ett samhälle som har kvantdatorer och artificiell generell intelligens?
Tänk om ett nytt sätt att arrangera och distribuera politik på, som vi inte kan se idag, gör att engagemanget för politiska frågor (och därigenom demokratin) ökar. Och tänk om det är just de 56 procenten som »inte instämmer helt i att demokrati [i sin nuvarande form] i alla lägen är det bästa systemet för att styra ett samhälle« som kommer på en bättre modell.
Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor
