Helgens val gav, som väntat, inga svallvågor på Stockholmsbörsen.
– Åkessons roll som vågmästare var inräknad i kurserna lika mycket som Dengs död var diskonterad när han avled 92 år gammal 1997, säger en aktiestrateg som varit med ett tag.
Höstsäsongens nya favoritförströelse bland Golvets feta katter är att gissa värdet på Viking Supply Ships, småbolagslistans senaste stora kursrusare. Den hårt pressade rederikoncernens isbrytaraffär med Kanada har skapat en överraskande, men i efterhand fullt logisk, niodubbling av börsvärdet den senaste månaden.
En del menar dock att här finns ännu större värden på väg att plockas fram. En färsk strandfiskad mälargös som grävt sig in i branschen kan konstatera att värdet av de olika delarna i det styckningsmogna svensk-norska rederiet ligger på en helt annan nivå än vad som gällde för rederiet Deep Sea Supply, vars finansiering av fartygen Sea Fox, Sea Vixen och Sea Stout rekonstruerades i september förra året.
– De båtarna såldes för 8 miljoner dollar. Men Vikings båtar gick för 100 miljoner dollar, säger gösen och skakar på huvudet.
– Bara de sålda isbrytarna drar in 170 kronor per aktie, och sannolikheten att den affären kan stoppas av Sjöfartsverket är låg. Till det ska läggas 105–175 kronor aktien för deras fyra kvarvarande tunga eller medeltunga ankarhanterare av hög kvalitet (offshore-fartyg, reds anm). Värdet på resterande sex småfartyg täcker ungefär de cirka två år av förluster som nu väntar tills svarta siffror.
– Med summan-av-delarna på uppemot 275–345 kronor lämnar börsen här betydande värden på bordet, säger en viltälskare som gärna röker och karvar själv.
Andra rederikännare säger att ett av de kvarvarande fartygen, Odin, kommer att säljas redan före nyår. Prislappen? 3 miljoner dollar. Två andra underhållsfartyg, Frigg och Odin, ska inom de kommande tolv månaderna gå under klubban för 6 miljoner dollar.
– När väl Viking är färdig med utförsäljningarna väntas rederiet ha kvar fyra ankarhanterare, Njord, Magne, Loke och Brage, till ett gemensamt värde om 175 miljoner dollar.
Efter år av gaminghausse har senaste tidens kursrekyl börja säkerställa en viss tillnyktring kring de mer osannolika spekulationsprojekten som finansierats när festruset kring världens numera största underhållningsindustri ännu var på topp.
– Så länge haussen skruvade upp värderingarna gick det att spinna vartenda förvärv och samarbete som långsiktigt strategiskt.
Att breda Sverigeförvaltare varit godtrogna, överskattat framtida kassaflöden och underskattat riskerna är bara förnamnet. Kanariefågeln i gruvan blir Starbreeze, som tidigt tog täten och finansierade ihop dagens urspårade studiokostnader och partnerberoende.
Via kollektiv haussepsykos lyckades Bo Andersson-Klint både återskapa sig själv och bygga upp ett börsbolag där kreativiteten drivit finanserna allt närmare ett Grin 2.0. Att Acer nu måste begära återbetalningsplan av konvertibelskuld säger det ingen vill höra: cashen tar slut till sist slut när målsnören flyttas framåt.
– Inget att flina åt, men mer sunda gamingcase kan snart plockas in betydligt billigare när momentumsvansen inser vart det barkar, säger en moules frites med geuze-suröl på Pressklubben.
Vännerna kan inte sluta fascineras över de summor som våra vänner danskarna ser ut att ha tvättat i landets största bank. Danske Bank-härvan växer till att bli den mest omfattande penningtvättshärvan som någon bank varit involverad i.
– Alla avvaktar rapporten som väntas komma på fredag. Det lär inte bli rolig läsning för vare sig ordförande eller vd. Båda huvudena lär rulla, säger en svensk banktopp. Behöver vi tillägga att vederbörande har gått ordentligt kort i Danske.
Börsens höstmörker sluter sig snabbare kring somliga än andra.
