”En chock för Norge”

I energisammanhang utgör Norge en märklig paradox. Elen är 100% förnybar tack vare vattenkraft och snart är varje ny bil som säljs en elbil av någon sort. Samtidigt är man en av världens största exportörer av olja och gas. Bland någorlunda utvecklade länder är det endast Ryssland som är mer oljeberoende. Det svarta guldet från Nordsjön har levererat välstånd i flera decennier och för 25 år sedan gjordes de första inbetalningarna till den idag gigantiska oljefonden.

Att oljan i Norge ligger under havsbotten i Nordsjön har dock gjort att Norge också är ett ledande kluster i världen vad gäller teknologi för oljeplattformar, servicefartyg, undervattensledningar och liknande saker.

Analysföretaget Menon uppskattar att omkring 200 000 personer är direkt eller indirekt sysselsatta inom norsk olje- och gasindustri och exporten av teknologi och inom offshore är betydande. Det innebär mellan 7 och 8% av Norges totala antal sysselsatta.

Oljans slutdatum närmar sig

Både norska staten och oljebolagen inser att oljeäventyret har ett slutdatum och att det kan komma snabbare än man trott, inte minst på grund av politiska hänsyn.

Norge går till Stortingsval nästa vecka och klimatet kopplat till fossilindustrin har rusat upp som den hetaste frågan. I centrum står krav på stopp för prospektering och nya exploatering.

Det norska miljöpartiet kräver det och kommer inte att stödja en regering utan det på agendan. Andra partier är betydligt mer luddiga. Men att nästa mandatperiod kommer att innebära någon form av början till en åtstramning av norsk oljesektor med början i prospekteringssektorn verkar ligga i korten.

”Jag har dock svårt att se att Norge tar det steget de närmsta åren. Det är helt enkelt så mycket pengar som flödar in via oljeindustrin,” säger Thina Saltvedt, chefsanalytiker på Nordea Sustainable Finance.

Ett första steg togs dock förra veckan när regeringen överraskande lade fram förslag till en omgjord oljeskatt som sannolikt gör det mindre förmånligt att leta efter nya fyndigheter.

Den rapport som det internationella energiorganet IEA släppte i våras tror Saltvedt ruskade om både branschen och politiker. Rapporten hävdar bland annat att om temperaturökningen ska kunna begränsas till 1,5 grader måste all ny prospektering och exploatering av nya oljefyndigheter genast upphöra.

”Rapporten blev nog lite av en chock för både norska myndigheter och företag. Den pekar på en snabbare avveckling än vad vi tidigare utgått från, och det under ett valår. Men vi ser också förflyttningar mot förnybart i bolag som till exempel Aker och Equinor,” säger Thina Saltvedt.

De två största norska oljebolagen, statskontrollerade Equinor och Kjell Inge Rökkes Akergrupp där oljebolaget Aker BP fortfarande väger tyngst, är i full gång med att förekomma utvecklingen genom ambitiösa satsningar på förnybar energi. Equinor ska de kommande tio åren investera 400 miljarder i förnybar energi globalt. Liksom Aker har Equinor också siktet inställt på havsbaserad vindkraft och Equinor har redan världens första flytande vindkraftsparker i drift.

”Antingen kan man dra ner på produktionen i takt med att efterfrågan sjunker och så småningom avveckla eller ta aktiv del i den omställning som går allt snabbare, men egentligen har oljebolagen inget val,” säger Thina Saltvedt.

Både Aker och Equinor är med och ansöker om koncession för havsbaserad vindkraft i två områden utanför Norges kust. Totalt ska 4,6 GW installeras, jämförbart med fyra svenska kärnkraftsreaktorer.

Det ena området, Utsira, är lämpat för flytande kraftverk medan det andra för bottenfästa turbiner.

Även norska staten har förhoppningar om att havsbaserad vindkraft kan sysselsätta i alla fall delar av den stora serviceindustri som utvecklats kring off-shore.

”Flytande vindkraft är det område där vi tror vi har den största möjligheten att utveckla en ny bransch, skapa nya jobb och ta en stor del av en expanderande global marknad,” sade Norges olje- och energiminister Tine Bru, på konferensen Floating Wind 2021 i juni.

Inspiration kan hämtas från danska Örsted som tidigare exploaterade danska gas- och oljefyndigheter. Idag är man i stället den största utvecklare av vindkraft, inte bara i Danmark utan globalt med ett börsvärde på 550 miljarder kronor.

”Örsted är bland de som kommit längst och har ett 10-årigt försprång. Det finns inget annat energi- eller oljebolag som har deras erfarenhet eller data,” säger Ingo Becker, chef för Kepler Cheuvreuxs analys inom förnybar energi och energibolag.

Han tror att utvecklingen inom havsbaserad vindkraft går mot ett mindre antal globala aktörer med rötter inom energi- och fossilindustrin.

”Jag förväntar mig att ett oligopol inom havsbaserad vindkraft växer fram, inte minst på grund av det till stor del handlar om enorma projekt som kräver stora och starka balansräkningar,” säger han.