Abdikera mera

I förra veckan meddelade kung Juan Carlos av Spanien att han abdikerar efter 38 år på tronen till förmån för sin son, prinsen av Asturien.

Juan Carlos blev kung efter den spanske diktatorn Francisco Francos död 20 november 1975. Spanien hade då varit republik sedan 1930-talet. Franco hade tänkt att Juan Carlos skulle bli diktator i hans anda, men Juan Carlos införde konstitutionell monarki av ungefär samma snitt som i Sverige. Monarken blev internationell hjälte då han år 1981 lyckades stoppa en militärkupp genom att i ett tv-tal uppmana till stöd för det demokratiska styret.

På senare år har hans popularitet dock dalat. Det har till en del handlat om korruptionsskandaler som gått ända in i kungahuset och om hans livsstil med bland annat skjutglada björn- och elefantjakter, som retat upp inte bara djurvänner. Så nu får Felipe ta över.

Juan Carlos är inte ensam monark att kasta in handuken. En rad spanska kungar och drottningar har abdikerat genom århundradena. En del för att lämna över till yngre förmågor, andra, som Juan Carlos senaste företrädare Alfons XIII, blev bortkörda från tronen, i den senares fall för den andra spanska republiken, den som slutade med inbördeskriget.

Att självmant lämna över makten, antingen till arvingen eller till ett helt nytt styre. har inte sällan fungerat som en effektiv problemlösning genom historien. I näringslivet går maktskiften ofta förvånansvärt smidigt. Visst finns exempel på smärtsamma arvsstrider, som mellan Jan Stenbeck och Margaretha af Ugglas 1983, men de är snarare undantag än regel. När Jan Stenbeck hastigt avled 2002 var det aldrig någon tvekan om att dottern Cristina skulle axla manteln. Så finns inte heller någon större prestigeförlust i generationsskiftet i familjedynastier.

Peter Wallenberg avgick som ordförande i Investor redan år 1997 och släppte på så vis fram sin son Jacob och dennes kusin Marcus. Antonia Ax:son Johnson har tydligt fört fram dottern Caroline Berg som nästa överhuvud för familjen. Trögare har det varit inom Ikea-sfären, där Ingvar Kamprad till synes motvilligt och först i hög ålder lämnade över någon form av äkta inflytande till sina tre söner.

Någon kan invända att patriarkerna och matriarkerna i näringslivet i regel behåller den yttersta makten, som ordförande för holdingbolag och ägarstiftelser. Exempelvis är Peter Wallenberg fortfarande ordförande för den tyngsta familjestiftelsen, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.

Men systemet fungerar. För till skillnad mot monarkier är inte affärsvärlden ett binärt system, där man antingen sitter på tronen eller inte. Genom att, som i H&M, släppa fram Karl-Johan Persson som vd, underlättar Stefan Persson det oundvikliga generationsskiftet och ger dessutom sonen möjlighet att växa in i rollen på samma sätt som bolagets grundare Erling Persson en gång gjorde med sin son, Stefan.

Numera är kungahusen i Europa maktlösa, så abdikationerna i dag beror på att majestätet har tröttnat på sitt jobb, kanske blivit impopulär eller vill ge monarkin ny legitimitet genom föryngring. Som Juan Carlos, eller när den nederländska drottningen Beatrix abdikerade den 30 april i fjol till förmån för sin son Willem-Alexander.

Spanien och framför allt Nederländerna har dock en historia av abdikerande monarker, till skillnad mot exempelvis det brittiska kungahuset och det svenska. Den senaste svenska regenten som frivilligt lämnade tronen var drottning Kristina, som avgick år 1654 för att kunna konvertera till katolicismen. (Om drottning Ulrika Eleonoras tronfrånträde år 1720 till förmån för sin make Fredrik var frivilligt eller inte kan diskuteras.)

Men vad göra om en tradition saknas? Kanske införa en som påven Benedictus XVI. När han i februari 2013 meddelade att han planerade att avgå som Jesu Kristi ställföreträdare på jorden, var det första gången sedan 1200-talet det skedde frivilligt. Säga vad man vill om Benedictus XVI pontifikat, hur han avslutade det var onekligen ett bidrag till en reformerad syn på den Heliga stolen.

Kanske börjar det bli dags för vår nuvarande svenska monark att strunta i traditionerna och snegla åt Nederländerna, Vatikanen och H&M? För Sverige, i tiden.