”Anmärkningsvärt låga vinstmål”

När Ericsson lade fram sin rapport för det första kvartalet var det en tydligt nöjd och säker Börje Ekholm som kommunicerade med analytiker och investerare. Och det är knappast konstigt.

Den svenska telekomjätten levererade ett resultat som slog alla förväntningar både ifråga om tillväxt och lönsamhetslyft. Aktien reagerade förstås positivt och är nu en av de storbolagsaktier som gått absolut starkast på Stockholmsbörsen det senaste året.

En tung anledning till de rosiga siffrorna var den viktiga USA-marknaden, där Ericsson tillsammans med Nokia i stort sett har fritt spelrum. Delvis av tradition och att man byggt mycket av de existerande näten, och delvis för att kinesiska Huawei, världens överlägset största leverantör av telekomutrustning, i praktiken har portats från den amerikanska infrastrukturmarknaden.

Den sedan länge efterlängtade utrullningen av den nya generationens mobilteknologi, 5g, har äntligen på kommit i gång på riktigt och börjat göra avtryck i siffrorna, till en början i USA.

För Ericssons del lyfte försäljningen i USA 28 procent det första kvartalet. Men i övrigt gick alla regioner tillbaka, med undantag för nordöstra Asien, i praktiken Korea, som visade tillväxt på 7 procent. Rörelsemarginalen steg dessutom till 10,4 procent. USA har typiskt sett högre bruttomarginaler – de kan vara över 50 procent – än marknader som Kina, där de ligger kring 20 procent. Bra fart i Nordamerika ger alltså en hävstång för  vinsten.

– Mängden data i mobilnäten dubblas var 18:e månad och nu bygger Nordamerika ut sin 4g-kapacitet på ett sätt som också ger möjlighet till 5g. Det här skiftet håller nu på att hända i USA, Korea och Japan, sa Börje Ekholm om rapporten.

5g är den nya generationens mobilteknologi som ska ge mer datakapacitet i näten, snabbare svarstid (så kallad latency) och göra det möjligt för mobiler och andra enheter att vara ständigt uppkopplade. Ännu finns dock knappast några mobiler för 5g, och bara några länder har än så länge allokerat de nya frekvensband som behövs för 5g. Sverige har inte gjort det.

Få anser också att utvecklingen i Nordamerika under det första kvartalet ska tas som något slags riktmärke, då marknaden för mobil infrastruktur, så kallad RAN (Radio Access Network) kan vara ryckig.

Marknaden har ljusnat en del genom att 5g till slut har börjat levereras, men det är långt ifrån någon stark tillväxt som väntar. Ständig prispress och en mogen marknad där i stort sett hela världen i dag har en mobil håller emot.

Marknaden för RAN är värd omkring 30 miljarder dollar per år och väntas växa med några procent framöver efter att ha minskat i storlek under flera år. För åtta år sedan låg den kring 35 miljarder dollar, 17 procent större än i dagsläget alltså.

Analysfirman Dell’Oro, baserad i Kalifornien, är branschens ledande prognosmakare – prognoser som också Ericsson stöder sig på. Dell’Oro tror att RAN-marknaden växer omkring 3 procent i år och att den genomsnittliga tillväxten blir 2 procent per år från 2018 till 2023. Inte mycket, men ändå en klar upprevidering från tidigare då man snarast sett en fortsatt krympande marknad.

– Förutom behov av mer kapacitet från operatörerna kommer en del av ökningen som vi ser på RAN-marknaden från den begynnande 5g-utbyggnaden. Framöver kommer också en växande iot-affär (Internet of things) och skiftet till aktiva antenner att ge draghjälp. Det finns flera skäl att vara optimistisk om RAN-marknaden de närmaste åren, säger Stefan Pongratz som ansvarar för analysen av mobil infrastruktur på Dell’Oro.

Aktiva antenner innebär att de i dag i allt högre grad är inbyggda i basstationerna till skillnad från tidigare, då de var externa. Det är den trenden som fick Ericsson att tidigare i år köpa den tyska antenntillverkaren Kathrein, där man redan var storkund. Kathrein omsätter, utöver försäljning till Ericsson, strax under 3 miljarder kronor.

Så trots att 5g nu börjar byggas ut så blir det ingen egentlig realtillväxt, den ligger snarare lägre än den globala tillväxten i BNP. Orsaken är att köp av ny utrustning innebär färre köp av den äldre generationen i kombination med en ständigt pågående prispress.

Men den tämligen dystra bilden delas inte av alla. En som har en betydligt ljusare bild är Ericssons störste ägare kapitalmässigt, Christer Gardells aktivistfond Cevian.

– Ett par procents tillväxt låter alldeles för lågt. Det är bara att kolla kvartal ett för Ericsson, där försäljningen växte 10 procent för Networks. De aktörer som tar fram marknadsestimat är alltid konservativa och sena i att se trendbrott i branscher. Dell’Oro har flera gånger reviderat upp sina tillväxt­estimat nu när 5g tar fart på riktigt, säger Christer Gardell.

Ericssons och konkurrenternas tillväxt bestäms förstås i slutändan av deras kunder. Ska det investeras behövs intäkter hos teleoperatörerna, och även där är prispressen tuff. Kunderna väntar sig hela tiden mer data till lägre pris, vilket inte minst märks i de svenska operatörerna Tele 2:s och Telias siffror. De har mycket svårt att skapa någon försäljningstillväxt och har därför inte heller något utrymme att öka investeringar som inte genererar mer intäkter.

Enligt GSMA, teleoperatörernas egen organisation, väntas de globala operatörsintäkterna växa med mellan 2 och 2,5 procent per år fram till 2025, och då står Kina, Indien och i viss mån USA för den absoluta merparten av tillväxten.

Intåget av 5g har tidvis utmålats i frälsartermer och det som ska sätta fart på branschen igen. Men trots att 5g innebär nya möjligheter som företagsnät och så kallade företagsvertikaler, där robotar, automation och annat i ett företag knyts ihop, är det ingen given tillväxtmotor.

– Intäkterna lär inte öka särskilt mycket även om det kommer nya affärsområden och möjligheter. Jag har svårt att se totalintäkterna för operatörerna växa nämnvärt. Men en konsolidering i Europa med lite lägre konkurrenstryck kan ändra på det, vilket skulle ge operatörerna mer utrymme att investera. Det är vad som pågår just nu i Kina och USA, säger Bengt Nordström, grundare av konsultföretaget Northstream som analyserat telekombranschen i över 20 år.

Just situationen i Europa med omkring 200 operatörer, att jämföra med tre fyra i USA och vardera tre i Kina och Indien, är något som bekymrar även Börje Ekholm. I en bloggpost från 20 maj klagar Ericssons vd på att Europas länder satsar på att sälja sina spektrum så dyrt som möjligt och att man inte prioriterar framväxten av 5g på samma sätt som USA, Kina och Korea.

Europa ligger redan efter inom 4g, konstaterar Ekholm och uppmanar Europas ledare att ta tillbaka ledartröjan.

– Europa har lekt komma-ikapp tillräckligt länge, skriver han.

På längre sikt är marknaden svårbedömd men på kortare eller medellång sikt verkar 5g inte få några stora ekonomiska konsekvenser. Nordström uppskattar att det i dag finns omkring en miljard iot-enheter och att de kan stå för kanske 2–3 procent av operatörernas intäkter 2023.

Handelsbanken Ericssonanalytiker Daniel Djurberg är inne på samma linje men har reviderat upp sin prognos för iot:s andel av intäkterna till 4–5 procent 2026 från tidigare 3 procent 2025, givet den senaste utvecklingen i bland annat USA.

Det som så småningom kan ge en skjuts åt infrastrukturleverantörerna är när så kallade 5g NR (Ny radio) börjar rullas ut. I dagsläget handlar det nästan uteslutande om uppgradering och påbyggnad av existerande nät. 5g NR betyder nya radiofrekvenser, nya nät och nya basstationer, bland annat.

I dagsläget kan det allra mesta av Ciot (Consumer internet of things) hanteras av nuvarande 4g-teknologi. De riktigt avancerade och krävande applikationer som otvivelaktigt kommer, lär inte få operatörerna att springa benen av sig efter teknik som 5g NR, då det blir svårt att få ihop kalkylen, spår Handelsbanken. De nya stand-alone-nätverken kan dock öppna för mindre och helt nya spelare inom infrastruktur, bland annat Samsung satsar här.

– När det mobila bredbandet byggs ut är det de tre stora (Ericsson, Nokia, Huawei) som får den tillväxten. Med nya frekvensband och användningsområden kan dynamiken ändras, speciellt när det gäller privata nätverk. Då kan mindre eller nya 5g-spelare ha det lättare att ta sig in, säger Stefan Pongratz.

Även om tillväxtutsikterna för den totala marknaden kan te sig bleka, så öppnar president Donald Trumps frontalattack mot Huawei för att både Ericsson och Nokia har möjlighet att leverera överraskningar framöver ändå.

Huawei har på tre decennier blivit världens absolut största leverantör av telekomutrustning med en försäljning omkring 3,5 gånger Ericssons. Inom RAN är man också ledande, även om ledningen är mindre.

Enligt Dell’Oros senaste siffror så har Huawei 31 procent av RAN-marknaden, följt av Ericsson på 29 procent och Nokia på 23 procent, det är tolvmånaderssiffror för kvartal två 2018 till kvartal ett 2019.

Sedan Trump-administrationen i praktiken svartlistat Huawei för amerikanska leverantörer med hjälp av två nya lagar som kongressen antog förra året, har spekulationerna om huruvida det kinesiska jätteföretaget har någon framtid tagit fart. Mycket av chip och annan avancerad teknologi i både mobiler och basstationer kommer på något sätt från USA.

– Om den amerikanska regeringen vill förstöra Huawei så kan de definitivt göra det, och det finns många i Washington som skulle vilja att det blir så. Det mest sannolika resultatet tror jag dock är någon sorts avtal där Huawei går med på restriktioner och inte får leverera nätverk till USA:s allierade som Västeuropa, Japan och Korea, säger Arthur Kroeber, grundare av analysfirman Dragonomics som senare blev Gavekal Dragonomics och där han i dag är analyschef.

Han vill understryka att handelskriget med tariffer och teknologibråket är två olika saker och egentligen inte hänger ihop.

– Oavsett om det blir ett handelsavtal eller inte så kommer teknologikonflikten att finnas kvar. Den baseras på en oro för säkerheten och den försvinner inte med ett handelsavtal, säger han.

Ett sargat Huawei skulle förstås spela Ericsson och Nokia rakt i händerna och sannolikt erbjuda en rad affärer på silverfat. Christer Gardell kallar det en gamechanger och spår ökade marknadsandelar för Ericsson som en konsekvens, något som andra håller med om.

– Man skulle kunna tänka sig att Ericsson kan öka sin andel med så mycket som 5 procentenheter inom radiobasstationer om Huawei kläms åt rejält, men mer sannolikt är att det inte blir så stor förändring då halva marknaden volymmässigt finns i Kina, säger Daniel Djurberg på Handelsbanken.

Bakom alltihopa ligger amerikanska anklagelser om att kinesiska staten kan använda nätverken för underrättelsearbete. Hittills har inga egentliga bevis lagts fram för att Huawei på något sätt skulle ha misskött sig i just den frågan, men enligt Kroeber menar makthavare i Washington som han har kontakt med att de har ordentligt på fötterna.

– Det är något med Huawei som inte luktar så bra, det finns ett riktigt problem där. Jag vet bara inte hur stort det är, säger Kroeber som följt Huawei de senaste 20 åren.

En egenhet med Huawei och som ofta anförs som ett starkt tecken på statlig inblandning är ägandet. Huawei sägs vara personalägt men det ifrågasätts starkt från många håll.

– Alla andra riktigt stora internationella kinesiska företag har noterat sig i New York. Huawei är det enda undantaget och man måste fråga sig varför, säger han.

Hur det landar återstår att se, men att Huawei kommer skadas på något sätt verkar sannolikt, vilket öppnar möjligheter för de nordiska rivalerna. Men det är en möjlighet som förstås också måste vårdas med försiktighet.

– Långsiktigt skulle det vara dåligt, framför allt för konsumenterna, om Huawei försvinner eller hämmas. De har även tvingat både Ericsson och Nokia att springa snabbare, att bli bättre. Operatörerna vill gärna ha Huawei på banan. De har mest R&D-resurser och ligger tekniskt sett steget före. De är mycket populära bland operatörer och numera även bland telefonkonsumenter, säger Daniel Djurberg.

En hel del av populariteten hänger förstås ihop med att Huawei är relativt sett billiga, något som inte minst ekonomiskt pressade operatörer uppskattar.

– Ett kringskuret Huawei skulle förstås inte vara så kul för operatörerna. Nokia och Ericsson kan använda sin pricing power och kostnader skulle kunna åka upp så mycket som 50 procent eller till och med 100 procent, spår Arthur Kroeber.