Återköpen fyller på börsen

Aldrig trodde man väl att Lundbergföretagen skulle vara först att haka på en innovation när det gäller kursvård. Men när möjligheten att återköpa aktier infördes den 10 mars i fjol var faktiskt Lundberg första svenska företag över startlinjen.

Ett år senare har över 40 svenska bolag återköpt större eller mindre aktieposter i de egna bolagen. En trend är tydlig. Nästan alla aktieslag har, enligt Affärsvärldens sammanställning, gått bättre än börsen från den dag aktieköpen inleddes. Bara fyra undantag märks: Bilia, Säki och Axfood, har gått något sämre än index, medan jätten Ericsson har rasat på börsen.

Överkapitaliserade

Trenden är alltså tydlig. Men antagligen beror kursuppgångarna inte i första hand på just återköpen, utan i stället på aktiemarknadens flykt från IT-aktier till säkra och stabila bolag, det vill säga till investmentföretag och mogna branscher. Det är dessa som är överkapitaliserade och det är här bolagsledningarna har återköpt aktier.

Många av de farhågor som ventilerades inför lagändringen har inte blivit verklighet. Inte i något fall finns det (kända) exempel på hur bolagen har riggat kurserna, till exempel genom att köpa billigt och sälja dyrt strax därefter.

Det mest anmärkningsvärda som Affärsvärlden blivit varse är dock att en del bolag köpt aktier alltför sent på eftermiddagen, efter klockan 17.00. Sådana köp har varit otillåtna eftersom de antas påverka slutkurserna för de aktuella dagarna. I och med att börsen utökat sina öppettider är sluttiden framflyttad till klockan 19.30, vilket i och för sig förefaller ogenomtänkt eftersom handeln under kvällstimmarna har visat sig vara liten och risken för kursmanipulationer då ökar ytterligare.

Farhågorna för att likviditeten i de uppköpta aktierna ska minska har inte besannats. Tvärtom tycks uppköpsprogrammen garantera ett visst intresse för aktierna. Om det, som förespråkarna hävdar, till och med betyder att bolagen får fler ägare, återstår emellertid fortfarande att bevisa.

Sätter inte sprätt

De flesta bedömare tycks ha accepterat det viktigaste argumentet för omläggningen, nämligen att bolagsledningar som tycker sig ha för mycket pengar till sitt förfogande gott kan köpa egna aktier. En sådan åtgärd ska inte ses som ett svaghetstecken eller en indikation på att företagsledningen saknar visioner. Snarare är det en vink om att kapitalet hamnar där det bäst behövs på riskkapitalmarknaden och inte i händerna på en chef som tror att han eller hon måste sätta sprätt på dem för att visa handlingskraft.

Vid en branschvis jämförelse av företag visar det sig, enligt en sammanställning från Handelsbanken Investment Banking, att de återköpande bolagen gått bättre än eller lika bra som sina konkurrenter på börsen. Det gäller inte bara basindustrier (skog och stål) där återköparna har gått 23 procentenheter bättre än konkurrenterna, utan också en så pass homogen bransch som fastigheter. De fastighetsbolag som har köpt egna aktier har i snitt stigit 36 procent på börsen under det senaste året. Fastighetsbolag som inte har köpt aktier har också stigit, men bara med elva procent.

En summering av det gångna året visar att återköpen varit stora, men att några enskilda storföretag står för majoriteten av affärerna. Under året fram till i fredags har börsbolagen köpt aktier för totalt 49 miljarder kronor (38 miljarder år 2000 och elva miljarder i år), enligt beräkningar från Handelsbanken.

Volvo störst

Störst av alla är Volvo, som nu är inne på sitt andra program. Bolagets återköp är ett särfall eftersom aktierna ska gå till Renault som betalning för köpet av den franska lastbilstillverkningen.

Det kapitaltillskott som kommit börsen till godo måste betecknas som förvånansvärt stort. Nivåerna ligger redan över de utdelningar som börsföretagen ger, 45 miljarder kronor under år 2000. Nettoinflödena av kapital till svenska aktiefonder var, som jämförelse, 28 miljarder kronor under fjolåret.

Det går därmed att konstatera att det svenska premiäråret blev mer expansivt än vad många bedömare kunde ana. Det uppdämda behovet framgår tydligt vid en jämförelse med Förenta Staterna, det land där aktieåterköpen tog fart redan i mitten av 1980-talet. Under 1998 visade det sig där för första gången att aktieåterköpen var större än utdelningarna, en trend som höll i sig under 1999.

Samtidigt har börsföretagen stora återstående program som löper. De bolag som redan dragit igång uppköp har mandat att köpa för 23 miljarder kronor. Därtill finns ytterligare återköp på 24 miljarder kronor på planeringsstadiet, men dessa är ännu inte påbörjade. I den här senare gruppen återfinns båda de största investmentbolagen, Investor och Industrivärden, representerade. De har bolagsstämmobeslut på att återköpa aktier för 10 respektive 1,1 miljarder kronor.

Var och varannan dag

Strategierna för uppköp varierar kraftigt. SSAB, Skanska och Handelsbanken köper aktier var och varannan dag och tycks ha ambitionen att sprida ut köpen över året, delvis för att utjämna kurssvängningar.

Andra, som Holmen och Tornet, tog in sina aviserade tio procent på några dagar. Tornet, liksom Trelleborg och Lundbergs, har efter att ha slagit i tioprocentstaket gått vidare och inlett en andra uppköpsrunda och har i denna andra runda tagit in 0,1 respektive 6,7 och 6,7 procent ytterligare. Volvo har gjort sammalunda. Till vårens bolagsstämmor kommer av allt att döma liknande förslag om »runda två« från en lång rad företag som har slagit i taket.

Till skillnad från hur det går till i USA så går aktieköpen här hemma inte i första hand till att täcka optionsprogram för ledningen, även om bland annat Electrolux har sådana planer. Flera företag har däremot planer på att på sikt föra in aktierna på marknaden igen. I den kategorin återfinns till exempel Handelsbanken, som har aviserat att bolaget kan komma att köpa andra företag och betala med aktier. Men hittills har faktiskt bara aktier i ett av bolagen letat sig tillbaka till marknaden. Det gäller Lindab som nyligen betalade för ett uppköp med egna aktier.