Börsfeber – men hur länge?

Börsfebern är tillbaka. Kvällstidningarna är fyllda med aktietips, månadssparandet i fonder ökar explosionsartat, internetmäklarna gör rekordvinster, den övervärderade Ericssonaktien fortsätter att stiga – trots alla så kallade experters varningar – och positiva nyheter från perifera bolag leder till kursdubblingar.

Har marknaden tappat fotfästet? Eller är vi på väg in i ny aktieboom, bara några år efter den förra?

2003 var ett år i återhämtningens tecken. Tre års nedgång hade fått ner aktiekurserna på exceptionellt låga nivåer och när Irak-kriget inte utvecklades till en internationell jättekonflikt andades placerarna ut. Börsen vände våldsamt upp och slutade helåret på en uppgång på drygt 30 procent. Sedan bottennivåerna i mars var uppgången ännu större.

Inför det nya året var optimismen försiktig och den vanliga frasen “börsen stiger med 10 procent” ventilerades av flera bedömare, inklusive Affärsvärlden. Men plötsligt gick Nokia ut och berättade att vinsten under fjärde kvartalet skulle bli betydligt högre än väntat och det fick fart på hela telekomsektorn och med den de mindre it-bolagen.

Och bara tre veckor in på det nya året står Stockholmsbörsen på plus 6 procent. Ericsson och Nokia har båda stigit med över 20 procent.
Börsen har genomgått en klassisk sektorrotation, där de defensiva aktierna, exempelvis bankerna, Hennes & Mauritz och SCA, får allt svårare att hävda sig i takt med att placerarna köper risk.

Aktier som rör sig kraftigt är modet för dagen och då spelar det ingen roll om Ericsson enligt alla traditionella mått mätt är värd maximalt 10 kronor.

Aktien stiger, backad av det internationella kapitalet som rör sig blixtsnabbt. Ericsson, som så många andra företag, köps inte på nyckeltal utan på det faktum att bolaget går igenom en turn-around och går från förlust till vinst. Därför är det inte omöjligt att aktien kan stiga till 20 kronor också.

Aktier handlar precis som alla andra tillgångsslag om utbud och efterfrågan och just nu är efterfrågan på Ericssonaktier högre i kombination med att bolaget levererar ett positivt nyhetsflöde.

I dag gäller verkstad och telekom, men i morgon kan det vara helt andra sektorer. Den som litar på proffsen byter redan nu till de defensiva aktierna. Där är värderingen hyfsat attraktiv, utdelningarna höga och risken relativt låg.

För börsen som helhet är knappast billig längre, även om aktierna inte kan anklagas för att vara övervärderade. Enligt konsensusprognoserna är p/e-talet 17 på årets vinster. Ställt mot den 10-åriga räntan, den så kallade Fed-modellen, är det fingervisningen att börsen har 14 procent kvar innan den blir övervärderad.

Köpläge? Kanske. Börsen är sällan rätt värderad vid varje enskilt tillfälle, bara över tiden. Precis som att den var undervärderad i flera år kan det vara övervärderad lika länge, minns 1998-1999, och i dag kan vi alla fall argumentera för att det definitiv finns en uppsida kvar – men med små marginaler.

Skulle exempelvis långräntan stiga 1 procentenhet blir börsen övervärderad. Likaså om vinsterna blir 10-15 procent lägre än vad analytikerna tror i år. Och, nota bena, detta gäller den svenska börsen. Vänder vi blickarna mot USA går det snabbt att konstatera att samtliga börser och Nasdaq i synnerhet är ansträngt värderade. Som bekant står inte lilla Stockholmsbörsen emot när USA faller.

En krasch i USA är också det som är det stora samtalsämnet på marknaden. Såväl kända svenska pessimister som finansmannen Robert Weil och hedgefondförvaltaren Patrik Brummer som hundratals olika strateger talar om den stora katastrofen. I det scenariot slutar amerikanarna att konsumera och börjar spara i stället med konsekvensen att räntan stiger, huspriserna faller och börserna kraschar. I det läget kan dollarn rasa snabbt och den svenska börsen, som till stora delar består av exportbolag som säljer i dollar, drabbas dubbelt.

Helt klart är att den amerikanska ekonomin har stora obalanser, men risken för en större krasch måste ändå anses som ganska liten, förutsatt att det inte är yttre okända faktorer som dyker upp (exempelvis nya terrordåd). Risken är att dessa finansmän blivit fångade av sin egen bild, eftersom de tidigare hade rätt. Däremot pekar mycket på att den amerikanska räntan kommer att höjas ändå under 2004. Det kan skapa en nedgång på aktiemarknaden, eftersom börsen då, allt annat lika, blir ännu dyrare.

Det är lite samma visa här hemma. För väljer man att titta på prognoserna för 2005 framstår Stockholmsbörsen som väldigt billig med ett p/e-tal kring 15. Skulle de prognoserna bli sanna innebär det att vinsterna ska öka kraftigt och när vinsterna ökar kraftigt blir högkonjunkturen ett faktum och med den följer en stigande ränta. Nu finns det tillfällen i historien då räntan stiger samtidigt som aktiemarknaden, eftersom vinsterna går upp så kraftigt. Det är inte omöjligt att marknaden underskattat den kommande vändningen, precis som kraften i nedgången underskattades. I så fall kan börsen mycket väl stiga med upp till 20-30 procent i år. Men det är ingenting som Affärsvärlden tror på, i alla fall inte än.

Vi vågar dock tro att rapporterna fortsätter att överraska positivt. De senaste årens kraftiga nedskärningar i industrin börjar nämligen synas nu och det räcker med att volymerna ökar lite grann för att genomslaget ska bli stort. De få bolag som redan rapporterat har vittnat om just detta. Det får börsen att fortsätta upp, i alla fall en bit in i rapportperioden. Men sedan lär det bli vinsthemtagningar och en svagare börs under ett par månader.

Anledningen till den nedgången är strikt psykologisk och bottnar i att alla experter över hela världen tror på en stark vår och en nedgång i höst till följd av det amerikanska presidentvalet. När alla tror på en sådan utveckling brukar det bli precis tvärtom.  

Slutsats? Affärsvärlden trodde att börsåret skulle sluta på 10 procent upp – ingenting har förändrat den bilden.