Det krävs en revolution i Wedins

Det är något tragikomiskt över den fåmälde finansmannen Peter Lindgrens investering i skokedjan Wedins. Han dök upp från ingenstans, satsade till allas förvåning en förmögenhet i en ökänd förlustmaskin, bara för att ett halvår senare späs ut till oigenkännlighet när banken något brådstörtat bestämt sig för att det är slut med krediter.

I veckans utgåva av Affärsvärlden talar Peter Lindgren ut för första gången och låter inte så nedslagen som man kan tro. Tvärtom, han tänker ställa upp i nyemissionen och siktar på att klamra sig fast som storägare. Exakt hur berättar han inte och man anar konturerna av ett maktspel mellan Lindgren, Föreningssparbanken och de institutionella ägarna.

En viss sympati måste man ändå känna för den medieovane investeraren. Lindgren verkar inte bry sig ett smack om moderna styrelsekoder, men om det stämmer att han har besökt ett hundratal av kedjans butiker och satsat lika många miljoner kronor i företaget så kvalar han i alla fall in bland Sverige mest engagerade styrelseledamöter.

Huruvida Lindgrens plan funkar ska vara osagt. Detaljrikedomen är slående. Lindgren tycker till exempel att butiksbiträdena ska sälja mer skokräm och damstrumpor framme vid kassan för att dra in en extra hundring av var femte kund. Investerare brukar normalt hålla sig på excelnivå när de fattar sina beslut.

Men Wedins är heller inget vanligt företag. Nära 800 miljoner i förluster på fem år är nästan overkliga siffror för 200 butiker som man faktiskt kan titta och ta på. Eftersom Affärsvärlden tidigare skrivit kritiskt om Wedins har jag själv tvingats göra studiebesök. Även en detaljhandelsnovis känner igen en öde lokal av stillösa dojor när den ligger framför ögonen.

Ska man vara krass verkar ingenting fungera i Wedins. Att vända ett sådant företag kräver mer än sex månader. Siffrorna tyder på att allt är fel i bolaget – butikslägen, sortiment, kultur, varumärke, inköpskanaler, personalkostnader. Då krävs en riktig revolution om ägarna inte i stället ska börja fundera på att sälja ut förlustavdrag, a-lägen och börsplats.

Eftersom institutionerna garanterar överlevnadsemissionen får man anta att de fortfarande ser ett värde i Wedins affärsidé. Men samtidigt är det svårt att förstå hur ett bolag som förlorar så mycket pengar som Wedins ska klara sig utan en nitisk huvud­ägare med intresse för bolagsspecifika enskildheter.

Och för Peter Lindgren vore det hål i huvudet att inte försvara sin investering med tanke på hur färsk den är och att han fortfarande säger sig tro på företaget och sin plan. Så räkna med att spelet om Wedins inte är över.

***

Tar Tele2:s vd Lars-Johan Jarnheimer vd-jobbet på Ikea? Han lär ha fått en förfrågan enligt källorna på Börsgolvet (sidan 66). Kamprad är trots allt mer Stenbeck är Gyllenhammar.

***

Veckans svåraste uppdrag fick jag från redaktören på Grönköpings Veckoblad. De ska ha en konferens om humor på jobbet och letar efter namn på företagsledare med “humoristisk läggning och som öppet vågar visa det för en stor och krävande publik”. Är det någon som känner sig träffad där ute?

***

Nästa vecka gör vi en hel tidning om 2006.



OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.
    Annonstorget Premium i samarbete med King Street Media Annonsera här