Direktörerna som räddar dig i sjönöd

Det är onekligen en brokig skara som samlas då den ideella organisationen Sjöräddningssällskapet kallar till styrelsemöte tre till fyra gånger om året, företrädesvis på någon av de nästan 50 räddningsstationer som finns runt landets kuster. Och som alla välgörenhetsändamål skulle deras engagemang lätt kunna utklassas som en ”lekstuga” där engagemanget innebär att man får leka med båtar i 38-knopsklassen – om det inte vore så att Sjöräddningssällskapet är precis så långt från en lekstuga som man kan komma.

Sällskapet har till uppdrag att rädda liv och har sedan grundandet för nästan 100 år undsatt mer än 17 000 fartyg och räddat nästan 5 000 människor i sjönöd. Bara under förra året stod man för över 60 procent av de nödlarm som inkom till Sjöfartsverket – detta utan en enda krona i statligt bidrag för besväret.

-Vi har räknat på det där någon gång och kommit fram till att skulle alla de frivilliga som arbetar för oss få betalt, skulle det innebära ungefär en halv miljard kronor per år i lönekostnader. Det här är ju lite billigare för staten, om man säger så, säger sällskapets VD Rolf Westerström.

Frivilligverksamheten, som handlar om 700 personer runt om i landet, utgör stommen i hela sällskapet och är, som Rolf Westerström säger, ”den riktigt stora gåvan”. Vad gäller andra typer av gåvor är det just sådana som utgör den ekonomiska basen i verksamheten. Sällskapets totala omsättning ligger på 40-50 Mkr per år, varav donationer och gåvor i form av till exempel räddningsbåtar står för 15-25 Mkr.

En sådan sjösätts nu i helgen i Simrishamn, döpt efter Tetra Pak-grundaren Gad Rausing och skänt på initiativ av familjen Birgit Rausing. En likadan väntar man på på Räfsnäs räddningsstation, strax utanför Kapellskär i Norrtälje skärgård. Om knappt ett år är sjösättningen planerad för en ”20 meter lång snabbgående räddningskryssare värd drygt 12 Mkr, skänkt av finansmannen Olof Stenhammar.

”Den är minst sagt välkommen”, säger Göran Hagberg som ansvarar för räddningsstationen och är en av de få, endast 14 personer, som står på Sällskapets lönelista.

”Om ungefär en månad drar räddningssäsongen igång och under juli är det som mest. De allra allvarligaste olyckorna brukar ske när det har varit fint väder en lång tid, och det blir ett plötsligt väderomslag – då har vi 4-5 larm per dag.”

Larmen spänner över allt från att slita loss semesterseglare som gått på grund till att, som man gjorde på Räfsnäs en vinter för några år sedan, rädda elva personer ur ett 110 m långt fartyg med 50 graders slagsida eller att ge sig ut i beckmörker för att leta rätt på folk som hoppat från en av Finlandsfärjorna ute i Furusundsleden.

”Kravet är att en första båt ska vara ute vid olycksplatsen senast 15 minuter efter larmet, nästa båt inom 60 minuter. De tiderna klarar vi alltid, men de kommer att kunna kortas ner ytterligare i och med den nya båten”, säger Göran Hagberg.

Tre av de 44 frivilliga som är knutna till stationen är på plats denna helt odramatiska, soliga och helt strålande vårdag.

”Varför man håller på? För att man ser att det behövs härute”, säger Agneta Jansson, tvåbarnsmamma och till vardags vårdbiträde i Norrtälje.

”Min pappa var frivillig i många år och det känns rätt naturligt att hjälpa till i den mån man kan. Vi som bor här ute lever med havet, vi vet vad det kan ställa till med – och vi vet att vi behövs.”