Ett kinesiskt experiment

Det lär bli en vanlig syn framöver. En kinesisk företagsledare som äntrar scenen efter att ha köpt ett stort västerländskt företag. I söndags låg Volvo Personvagnar på bordet. I framtiden kanske Ericsson, Scania eller ännu större företag hamnar i kinesiska händer.

Hur snabbt den utvecklingen går hänger i mångt och mycket på Volvo. Detta “svenska” varumärke blir en sorts testbänk för Kina. Kineserna har stor erfarenhet av att bygga fabriker och dra i gång tillverkning. Men de vet betydligt mindre om vad som krävs för att förvalta och utveckla ett starkt varumärke på en global marknad. Det är också anledningen till att man hittills har misslyckats med att introducera egna bilar i Europa och USA.

Om Kina ska ta steget från att vara den rika världens smutsiga verkstad till att bli en ekonomisk världsmakt, måste man lära sig alla delar av det komplexa system som ett internationellt företag utgör: företagskultur, personalpolitik, utvecklingsstrategier, marknadsföring, kvalitetsarbete och hur man laddar ett varumärke med säljande värden.

Därför riktar nu många kineser blickarna mot Volvo och därför kan Volvo räkna med att få stark uppbackning av Geely och indirekt av den kinesiska staten. Särskilt som tidigare försök att ta över och driva västerländska bilföretag har misslyckats.

Frågan som många ställer sig är om Geelys övertagande urholkar Volvos varumärke. Den rädslan finns bland Volvos anställda, som sett de kvalitets- och säkerhetsmässigt usla bilar som kinesiska bilföretag har utvecklat. På presskonferensen i söndags lovade Geelys huvudägare Li Shufu att vårda Volvos kärnvärden och bevara företagets svenska rötter. Däremot vill Geely öppna dörrarna till nya marknader. Li Shufu jämförde Volvo med en tiger på ett zoo. Men en tiger hör hemma i skogen, förklarade Li.

De nya jaktmarker som hägrar för den svenska tigern ligger inte bara i Kina, där Volvo förra året sålde 30 000 bilar. I Indonesien har Geely byggt en bilfabrik för såväl den inhemska efterfrågan som för export till övriga Sydostasien och Australien. I den regionen bor över en halv miljard människor.

Dessutom är kinesiska företag – uppbackade av staten och kommunistpartiet – aktiva i folkrika länder i såväl Asien som Afrika. Här köper den växande medelklassen initialt billigare bilar, men efterfrågan på lyxbilar växer alltid snabbare – precis som den har gjort i västvärlden under hela efterkrigstiden.

Om Geely sköter korten rätt kan Volvo bli en stor tillverkare. Årets förväntade försäljning om 390 000 bilar kan mycket väl fördubblas inom ett decennium. Merparten kommer att tillverkas utanför Sveriges gränser. Men de bidrar till att säkra både utveckling och produktion i Europa, även om tyngdpunkten förskjuts mot de nya marknaderna.

De stora farorna med Geelys övertagande ligger i finansiering och tillgången till ny teknik.

På presskonferensen i söndags förklarade Li Shufu att marknaden ska förse Volvo med kapital för utveckling och expansion. Men Geely har inga pengar. Däremot har man uppenbarligen bra kontakter med investerare och kinesiska banker. Strategin kan nog lyckas om kapitalmarknaden fungerar (vilket den inte har gjort under en tid) och om Volvo presterar goda resultat (vilket bolaget inte har gjort under en tid). På presskonferensen bekräftade Fords finanschef Lewis Booth att just kapitalförsörjningen var en central fråga, där Ford krävde garantier innan avtalet skrevs under.

Det andra hotet gäller tillgången till ny teknik inom drivsystem, säkerhet och komfort. Här måste Volvo ligga i framkant om man ska försvara sin position som premiumbil. Ingen biltillverkare kan ensam stå för all utveckling, utan söker samarbete med andra. Men här gäller att ju större ett företag är, desto bättre avtal kan det sluta med de stora underleverantörer som utvecklar och tillverkar komplexa och kostnadskrävande komponenter. Likaså är det bara riktigt stora bilindustrier som kan kosta på sig avancerad forskning vid sidan av det normala utvecklingsarbetet. Genom sin litenhet har Volvo en svag förhandlingsposition när man söker långsiktiga utvecklingsavtal med underleverantörer eller andra biltillverkare.

Visserligen har Ford lovat att förse Volvo med teknik de närmaste åren. Men på längre sikt måste Volvo hitta nya strategiska samarbetspartner. Det finns inom Volvo en förhoppning att man kan gå ut på världsmarknaden och shoppa det bästa och billigaste, nu när man inte tvingas välja Ford i alla lägen. Men det kan bli svårt att få ta del av den senaste tekniken, särskilt om man ägs av ett kinesiskt företag som tidigare gjort sig känt för att kopiera västerländsk teknik.