Ett kliv kvar till högsta toppen

När Affärsvärlden förra hösten lät kartlägga svenska börs-vd:ars liv och karriärvägar stod det snabbt klart att den genomsnittlige topp-vd:n var en man, 52 år gammal, gift, med 2,4 barn – och döpt till Lars. Han var internt rekryterad efter att i snitt ha jobbat i bolaget i 14,5 år och innan dess hade han oftast bara varit på ett annat jobb sedan han tog sin civilingenjörsexamen på KTH.

Sedan dess har vd-karusellen på börsen snurrat i rekordtakt och nytt blod, i form av nya toppchefer, har flutit in i näringslivet. Ett hundratal svenskar har fått sitt första, i ett fåtal fall möjligtvis andra, vd-jobb de senaste arton månaderna och en del av de nya chefsstjärnorna – som Carl-Henric Svanberg – var redan före sin första arbetsdag på nya jobbet noggrant kartlagda i medierna. Men de flesta är fortfarande helt okända.

Affärsvärlden har gjort en djupdykning bland de över hundra nya personer som rekryterats till vd-posterna i börsbolag och större onoterade bolag de senaste 18 månaderna, och valt ut tio som har goda förutsättningar för att bli framtidens “sextontaggare” i svenskt näringsliv.

Urvalet har skett i samråd med headhunters, ledarskapskonsulter och styrelseproffs och arbetet har lett fram till en rad vd:ar som är yngre än den genomsnittlige börs-vd:n, mer geografiskt utspridda och mindre likartade när det gäller utbildning och bakgrund. Trots sina relativt unga år har de redan fått tunga uppdrag att genomföra i bolag som storleksmässigt spelar i divisionen strax under börsens verkliga storbolag. Flera av dem har dessutom redan externa styrelseuppdrag och allt talar för att de under de kommande åren lär dra Styrelse-Sveriges blickar till sig än mer.

Företagen de är satta att sköta skiljer sig visserligen åt vad gäller utvecklingsfaser, branscher och ägarsfärer men när det gäller vd:arnas egna drivkrafter, tankar och värderingar har de mycket gemensamt. Förutom sig själva representerar de därför, längs de kommande sidorna, en helt ny generation vd:ar – några födda på 1950-talet men de flesta på 1960-talet.

Managementtrender är ingen strikt vetenskap och fortfarande är det för tidigt att med vetenskapliga metoder utvärdera hur den nya vd-generationens värderingar och arbetssätt satt sin prägel på bolagen. Inte heller sker generationsskiftet samtidigt i alla bolag i alla branscher, än så länge stämmer frasen “unga företag – unga chefer” hyfsat väl och det är ingen vild gissning att förändringarna i de traditionella industrierna kommer att låta vänta på sig. Men det finns redan nu trender och tecken att ta fasta på.

– De generationsskiften näringslivet står inför är bland det mest spännande på länge, både globalt och i det svenska näringslivet, säger Kai Hammerich, partner i den internationella executive search-firman Russell Reynolds, och stationerad i Köpenhamn.

– Den stora förändringen kommer när 1970-talisterna börjar ta toppjobben, deras värderingar skiljer sig rejält från alla tidigare generationer. Men även sena 50-talister och 60-talister präglas av en del nya värderingar. Det kanske låter banalt men det faktum att de till exempel är den första generation som har datorn som ett fullkomligt naturligt arbetsverktyg gör att de har en helt annan mentalitet än tidigare generationer – det går igen i både ledarskap och praktiska arbetssätt.

Denna nya generation är dock en klämd sådan, eftersom de fortfarande är hänvisade till det ganska stereotypa system som de svenska börsbolagen utgör. Tydligast är det när man kommer till den privata delen av livet, där den egna familjen ska jämkas samman med karriären. De vd:ar som
Affärsvärlden plockat ut utgör tillsammans ett brett spektrum av olika familjeliv. En del har inga barn alls, en del har tre, en del bildade familj tidigt och har redan barn som klarar sig själva, en del är fortfarande småbarnsföräldrar – men gemensamt för dem är att de är mindre beredda att kompromissa med familjen och livet utanför jobbet än tidigare generationer.

– De måste prioritera familjen mycket hårdare än sina föregångare om de ska kunna överleva i yrket. Eftersom de konstant är uppkopplade och tillgängliga måste de skapa tid då de inte är nåbara, annars går de förr eller senare in i den numera så omskrivna väggen, säger Anders Gudmarsson, partner i searchföretaget Ray & Berndtson.

– Att de är tillgängliga jämt och låter sig vara det innebär att de måste vara mer noga med att sätta gränser. De måste t ex ta sig ensam tid under arbetsdagen. Det måste finnas hål i almanackan som skyddas av sekreteraren så att de får sitta ner och läsa sina papper och fundera. Särskilt eftersom de ofta sitter i kontorslandskap och därför inte alltid har den där givna privata sfären som tidigare generationers direktörer hade.

När det gäller familjen har de även en ny syn på själva begreppet. De är t ex den första generation som vuxit upp med en yrkesarbetande mamma, och den första generationen som får klara sig utan den markservice som toppdirektörerna före dem traditionellt sett haft. Bland dem som tydligt sett förändringen finns Anders Scharp, veteran i Wallenbergsfären, styrelseproffs och den som legat bakom flera av de senaste vd-bytena i sfärens bolag.

– På den tiden jag var börs-vd hade det varit en omöjlighet att göra två karriärer samtidigt i samma familj men det är inte ovanligt i dag, säger Anders Scharp.

– Jag tycker att man ser att de yngre cheferna både prioriterar familjen lite annorlunda och att det finns en förståelse för det. Det finns en mycket större acceptans hos styrelserna i dag för att cheferna vill och ska kunna ha ett fungerande familjeliv.

Anders Scharp instämmer också i den bild som de senaste åren tecknats av en
allt hårdare vd-tillvaro i ljuset av “kvartalskapitalismen”.

– Jag tror nog att man måste säga att jobbet har blivit hårdare. Dagens vd:ar lever med sina kvartalsrapporter, det är ett mycket större fokus på det kortsiktiga resultatet numera och tålamodet är nog en aning sämre hos ägare och styrelser också.

Starkare personfokus på vd:n, hårdare press från marknad och medier och en alltmer högljudd konflikt mellan karriär och familj – det är de skillnader som de nya vd:arna själva anger som de största skillnaderna jämfört med tidigare generationer när de på de kommande sidorna talar om sina yrkesroller. De personer ni möter har olika lång erfarenhet som vd:ar, helt olika problem att jobba med och olika bakgrund.

Här finns finansdrottningen, forskningschefen, en och annan långvägare, några som redan har bytt jobb fler gånger än deras föregångare hann under hela sin karriär och här finns Johan Ekesiöö på IBM, som även representerar att ett generationsskifte är på gång i de onoterade bolagen. Här finns vd:ar som varit tvungna att redan de första månaderna genomföra räddningsaktioner, dra i gång stora nedskärningsprogram eller renodla bolagen, men också de vars främsta uppgift är att förvalta en framgångssaga. De närmaste åren kommer deras handlingar och beslut att låta tala om sig. Den som är intresserad av framtiden rekommenderas att hålla ett öga på dem.FÄRSKA PÅ JOBBET

Börsbolagen som bytt vd sedan april 2002

ABB: Jürgen Dormann
A-Com: Fredrik Sandelin
Active Capital: Christian Lindgren
Adera: Lars Save
Anoto: Örjan Johansson
Artimplant: Tord Lendau
Aspiro: Håkan Persson
Assa Abloy: Bo Dankis
Axis: Ray Mauritsson
B&N: Håkan Larsson
Bedminster: PerOlof Rengstedt
Bilia: Jan Pettersson
Biolight: Claes Holmberg
Borås Wäfverier: Mats Skogman
Bure: Lennart Svantesson
Carnegie: Karin Forseke
Cashguard: Anders Eklund
Cherryföretagen: Pontus Lindwall
Connova: Jonas Birgersson
Daydream: Peter Zetterberg
Dimension: Örjan Frid
Drott: Anders Böös
Duroc (nuvarande): Lennart Bergqvist
Duroc (2002): Torsten Rosell
EBP Group: Jockum Beck Friis
Ecta Resurs (nuv): Gunnar Malmström
Ecta Resurs (2002): Johan Wallin
Effnet: Hans Runesten
Elanders: Patrick Holm
Epsilon: Mats Boström
Ericsson: Carl-Henric Svanberg
Esselte: Ulrik Svensson
Expanda: Marcus Larsson
Feelgood: Morten Werner
Frango: Tom Löfstedt
Freetel: Tommy Jensen
Frontec: Lars Wollung
Frontyard: Stefan Hallin
Gandalf: Jan Olofsson
Hoist: Mikael Wirén
IBS: Magnus Wastenson
IFS: Michael Hallén
Intellecta: Per Granath
Intrum Justitia: Jan Roxendal
Invik: Anders Fällman
Itab: Sune Lantz
JC: Thommy Nilsson
Jeeves: Nicolas Ehrling
JM: Johan Skoglund
Johnson Pump: Anders Larsson
Kaupthing: Hreidar Sigurdsson
Klövern: Gustaf Hermelin
KMT: Lars Bergström
Know IT: Anders Nilsson
Konftel: Orvar Parling
Latour: Jan Svensson
Lightlab: Pär Ola Mannefred
Ljungberggruppen: Anders Nylander
Lundin Petroleum: Ashley Heppenstall
Luvit: Björn Christoffersson
Mandamus: Anders Silfverbåge
Medivir: Lars Adlersson
Modul 1: Christer Bergquist
MTV: Patrick Svensk
Multi Q: Jonas Wästberg
Netwise (nuvarande): Anders Wahlström
Netwise (2002): Thomas Gluck
Nolato: Georg Brunstam
Nordea: Lars G Nordström
Novestra (nuvarande): Peter Ekelund
Novestra (2002): Nils Bengtsson
Obducat: Patrik Lundström
OM: Magnus Böcker
Parisab: Johan Wersäll
Perbio Science: Leland G Foster
Poolia: Erik Strand
Prevas: Anders Englund
Printcom: Mats Löfberg
Probi: Peter Zakrisson
Protect Data: Thomas Bill
Pyrosequencing: Hans Johansson
Realia: Thomas Hopkins
RKS: Jan Anderson
RnB: Mikael Solberg
Robux IT: Sverker Lundqvist
Saab: Åke Svensson
Sandvik: Lars Pettersson
Scanmining: Michael Nilsson
Scribona: Tom Ekevall Larsen
Sign On: Jan Werne
Sintercast: Steve Dawson
Skandia: Leif Victorin, tf
Skanska: Stuart Graham
SKF: Tom Johnstone
Skistar: Mats Årjes
Smarteq (nuvarande): Sven-Erik Nilsson
Smarteq (2002): Cyril Malm
Song Networks: Tomas Franzén
Telia: Anders Igel
Teligent: Ulf Lindsten
Thalamus: Jan Norman
The Empire: Ian Wachtmeister
Ticket (nuvarande): Lennart Käll
Ticket (2002): Mats Frid
Transcom: Keith Russell
Tricorona: Björn Grufman
Tripep: Johan Ihre
Utfors: Björn Johan Flakstad
Wedins: Roland Nilsson
Viking Telecom: Rickard von Horn, tf
Wilh Sonesson: Bo Håkansson
Vitrolife: Magnus Nilsson
Vostok Oil: Frank Hayes
Ångpanneföreningen: Jonas Wiströmv