”Högerpopulisterna ogillar EU”

Han är oerhört lång och bär en välskräddad kritstrecksrandig kostym. Och för att vara en person som påstår sig normalt inte äta frukost är han sällsynt energisk.

Och ja, han är svensk, namnet till trots. Nästan i alla fall. Pappan är en belgare med holländsk härkomst som gifte sig med en svenska. Pierre Schellekens pratar göteborgska, men hans döttrar talar hellre franska, då hustrun, som han träffade när hon satt på stolen bredvid på operan, är från Franche-Comté-regionen i östra Frankrike.

– Jag försöker vara ute i landet varje vecka. Jag har varit överallt, från Boden till Ystad, och måste säga att den svenska EU-debatten är förvånansvärt mogen.

Den starka polariseringen kring EU som han såg under tiden kring folkomröstningen för 20 år sedan upplever han som borta.

– Då kunde EU-frågan dela köksbordet, barn mot föräldrar, hustru mot make, det var väldigt laddat. Så är det inte nu, jag möter väldigt få rabiata åsikter.

Själv vill han – givetvis – inte berätta vilka partisympatier han har, men EU-kommissionens man i Sverige har redan röstat, så mycket kan han avslöja. Och han framhärdar med passion att parlamentet visst har makt. I fyra år jobbade han för kommissionen i parlamentet.

– Enskilda ledamöter kan ha en väldigt stor roll i att påverka beslut och det är hög kvalitet på debatten.

Att det skulle blåsa en högerpopulistisk vind över hela kontinenten tycker han är en för enkel bild. Det finns länder som Grekland, Ungern – och ja – Sverige, där det är alldeles sant. I andra, exempelvis krisländer som Portugal och Irland, är så inte alls fallet. Med det sagt, visst existerar högerpopulismen som ett paneuropeiskt fenomen.

– De har alla en sak gemensamt, de tycker väldigt illa om EU. Och det är befogat. Vi står för något väsensskilt annorlunda: fred, demokrati, tolerans och öppna gränser.

Över huvud taget tycks Pierre Schellekens hysa en äkta kärlek till kommissionen, till EU och till Europa som politisk idé. Inte på ett fundamentalistiskt vis, utan som ett sant fan, som ser sitt lags styrkor och svagheter och kan förklara dem alla. Enda gången under den timslånga frukosten han blir svarslös är på frågan om han tror att EU-parlamentet någon gång ska sluta pendla mellan franska Strasbourg och belgiska Bryssel. Pierre Schellekens skruvar sig i stolen.

– Alltså, inget är för evigt utom din kärlek till dina barn. Jag har ingen åsikt.

Den första juni lämnar Pierre Schellekens Stockholm efter fem år på posten som chef för representationen. Förordnandet är slut och i stället ska han ansvara för kommunikationen kring EU:s jordbrukspolitik hemma i Bryssel. Skulle han själv kunna tänka sig att kandidera till parlamentet?

– Inte än, får se i framtiden. Just nu är jag stolt över att få jobba för kommissionen.