I behov av ”tips”

Under 1800-talet sköttes fattigvården i Sverige via omvända auktioner. Socknarna överlät vården av föräldralösa flickor och pojkar till den fosterfamilj som krävde lägst ersättning. Den grymma hanteringen förbjöds i 1918 års fattigvårdslag. Man skulle möjligen kunna säga att systemet finns kvar, fast numera på global nivå i staternas skuldfinansiering. Den som kräver lägst ränta får ta hand om en bit av statsskulden. I bistra tider som dessa kan resultatet bli extremt.

Förra veckan auktionerade det amerikanska finansdepartementet, US Treasury, ut 10 miljarder dollar i så kallade Tips-obligationer. Löptiden är på fem år.

Tips står för “Treasury inflation protected securities”, alltså ett inflationsskyddat värdepapper (i Sverige brukar vi kalla dem realränteobligationer). De som köper en Tips-obligation är i första hand ute efter trygghet, i andra hand avkastning. Tips betraktas som den tryggaste placeringen i USA och därmed hela världen.

Vid förra veckans auktion blev kupongräntan på femåriga Tips negativ. Investerarna var alltså beredda att betala för att få låna ut sina pengar till amerikanska staten. Det hade aldrig hänt förut. Och i praktiken inte den här gången heller, egentligen. Nyckelordet är “inflationsskyddat”.

Köparna av Tips-obligationerna antar att inflationen blir högre än de 0,55 procent i “avgift” de riskerar att betala till det amerikanska finansdepartementet för ynnesten att få finansiera en snabbt växande statsskuld. Den negativa räntan vid förra veckans auktion bygger på antagandet att inflationen i USA under den kommande femårsperioden blir cirka 1,8 procent. Stämmer det landar avkastningen på cirka 1,25 procent.

Optimisterna jublar över resultatet. Auktionen visade handfast att marknaden inte längre oroar sig för deflationshotet över världens viktigaste ekonomi. Ett Japanscenario verkar mindre troligt.

I Sverige hade vi, för övrigt, en liknande situation i våras. Då sålde Riksgälden svenska reala statsobligationer med två års löptid till negativ kupongränta. I april till minus 0,30 procent, i juni till 0,16 procent. Även då förväntade sig placerarna att inflationen skulle göra att det ändå blev några öres vinst per tia. Men pessimisten inser att negativa räntor, trots allt, är symptom på en sjuk värld.

Att USA alls har inflation är konsekvensen av en minst sagt expansiv penningpolitik. Den här veckan har direktionen i den amerikanska centralbanken Fed styrelsemöte. Ordföranden Ben Bernanke väntas i dag, onsdag, tillkännage att Fed ska börja köpa stora mängder amerikanska statspapper.

När man köper obligationer går priset på dem upp, och räntan ned. Syftet är att trycka ned långräntorna och få fart på inflationen. Att sänka styrräntan “Fed Funds Rate” ytterligare är inte möjligt, den pendlar redan på Bank of Japan-nivåer mellan 0 och 0,25 procent. Låg avkastning, brist på alternativa investeringar, hög risk och risk för inflation. Det är den typen av miljö som krävs för att placerare ska köpa obligationer till negativ ränta.

De låga räntorna och den närmast oändliga tillgången på likviditet har byggt ett skuldberg som amerikanerna får betala av under generationer framöver, på ett eller annat vis. För scenariot att USA ställer in betalningarna är det ingen som tror på. Inte ännu i alla fall.

Skuldberget kan minskas via destruktiv inflation eller plågsamma reformer. Det verkar alltså som att den amerikanska centralbanken försöker stimulera bort problemen i ekonomin, den kortsiktigt enkla vägen, som så många gånger förr. Men denna gång verkar de också försöka inflatera bort skuldberget. Det är en farlig väg. Ytterligare en cykel av tillgångsbubblor och krascher hotar. Denna gång kryddad med risken för skenande inflation.