Jag säger nej till Nato
Hösten 1994 röstade svenskarna ja till EU. Några år tidigare hade det varit otänkbart, framför allt för Socialdemokraterna. Men nu hade Sverige genomgått en ekonomisk kris, självkänslan var stukad, Europa återförenades efter Berlinmurens fall och framtiden låg i internationellt samarbete.
I och med EU-medlemskapet blev alliansfriheten poänglös. Sverige kunde inte vara neutralt om unionen blev angripen, och förresten fanns inga maktblock kvar att vara neutral emellan. Snart skulle Baltstaterna gå med i västalliansen och bädda in oss i en ny säkerhetsgemenskap. Det rådde avspänning, ingen hade höjt på ögonbrynen om Stockholm slagit sina påsar ihop med Tallinn, Berlin, London och Washington.
Prenumerera
Har du redan ett konto? Logga in för att läsa vidare.

Premium
- Dagsfärska analyser och artiklar via nyhetsbrev
- Magasinet digitalt eller hem i brevlådan
- Över 500 aktieanalyser per år
- Unika investeringsverktyg och portföljer
- Färre annonser och en bättre läsarupplevelse
- Och mycket mer
Vill du se fler alternativ? Läs mer här