Jättar och dvärgar

Låt Kina sova, för när jätten vaknar kommer världen att darra.

Talesättet brukar tillskrivas Napoleon, som i så fall var rätt framsynt. Den kinesiska jätten visar inga tecken på att somna om. Frågan är ifall våra politiker och direktörer förstår vad det innebär.

Jag diskuterar saken med internetgurun Li Gong, vd för Mozilla Online Beijing, på tillfälligt besök i Stockholm för att delta i ett seminarium i regi av Forum for Innovation Management.

Li Gong ger en tudelad men dramatisk bild av vad som väntar. Kina har knappt några varumärken med global räckvidd. Förädlingsvärdet i industrin är fortfarande lågt, och den högteknologiska exportsektorn huvudsakligen utlandsägd.

Trots dessa svagheter ställer kinesiska företag redan till problem för sina västerländska medtävlare, som Ericsson märkte när Huawei tog hem kontraktet på 4G-nätet i Norge nyligen.

-?Huawei är bara början. Det kommer hundratals bolag av den typen. Kina är så stort att bara en handfull behöver lyckas för att det på sikt ska slå ut de västerländska konkurrenterna, säger Li Gong.

Under 2009 tog piratkopierade kinesiska mobiltelefoner 13 procent av världsmarknaden, med 145 miljoner enheter. Med en sådan volym spelar det underordnad roll om kineserna brister i innovation – för företag som Nokia och Ericsson är det ändå ett hot.

-?Det kinesiska näringslivet är hungrigt, hängivet, snabbt. Här finns en jättelik hemmamarknad. Den mördande konkurrensen gör att bara de allra bästa tar sig ut i världen, säger Li Gong.

Kinesiska företag är vana att operera i nästan laglöst land. Kommersiella strider slutar ofta med att ena parten går under, den som inte lyckas köpa sig fram genom domstolarna.

Förtroendet företagen emellan är noll, vilket gör att ytterst få kinesiska bolag går in i varaktiga samarbeten med varandra. För att överleva måste man vara vertikalt integrerad, genom politiska kontakter eller en stark företagsstruktur. På det horisontella planet är det en skoningslös strid på liv och död.

Systemet har uppenbara svagheter, men det genererar en typ av konkurrens som västerländska företag inte är vana vid. För Ericsson har Huawei kommit som en chock. När man äntligen hade kämpat ner Alcatel och Motorola står man plötsligt mot den kinesiska staten, en motpart som gör vad som helst för att ta hem kontrakten, inklusive dumpar priset. I Ericssons styrelse har filosofin varit att “låta kineserna komma in och göra bort sig”, men det håller inte i längden.

-?Vi uppfinner där vi kan och kopierar där vi inte kan. Iphone blir Miphone. Men i nästa generation kommer en helt annan nivå på de kinesiska innovationerna. Uppfinnare och entreprenörer finns i massor, liksom djupa fickor, säger Li Gong.

Arbetskraft med doktorsgrad finns också i överflöd, vilket håller nere lönekostnaderna. En stor generation utlandskineser är på väg tillbaka, när föräldrarna blir gamla och arbetsmarknaden kärvar i USA.

Små grupper av sådana idégivare kan ha en dramatisk effekt på näringslivet, i och med att hävstången är så kraftfull. Li Gong nämner exemplet River Pearl, en tillverkare av pianon av låg kvalitet. Plötsligt hyr man in några västerländska experter, och tar femton procent av den amerikanska marknaden.

Storleken spelar roll. Hur ska Sverige förhålla sig till denna typ av konkurrens? Ska vi leva på lokalt producerade välfärdstjänster, och på sin höjd göra som SCA – tillverka blöjor med så mycket luft att det inte lönar sig att skeppa in dem från Ostasien?

Alliansregeringen begravde denna ödesfråga i Globaliseringsrådet, vars slutsatser inte har gjort mycket väsen av sig. Damma gärna av dem till valet 2010.