Jonas Birgersson blir teaterpjäs i helgen

”Jonas Birgersson är inte med i pjäsen, men han svävar omkring som en ande. Hans namn dyker upp hela tiden och då får alla på scen något rosenrött i blicken”, säger regissören Simon Norrthon.

Varför Birgersson? ”Han är den perfekta ikonen. Han blev så oerhört stor på så kort tid och blev nästan metafysisk. Det är något intressant med hela hans uppenbarelse, hur slipsarna blir rädda när han dyker upp i fleecetröja. När hypen var som värst kände man att Sverige var på väg att bli en stormakt igen, Birgersson gav känslor som vi inte haft sedan Gustaf II Adolfs dagar. Samtidigt är han en socialdemkratisk dröm, en visionär som pratar om välfärdsamhället och samtidigt befinner sig i frontlinjen av IT-utvecklingen.”

Hur påverkar det pjäsen att han nu har avgått? ”Det gör den ännu mer aktuell. På ett sätt kan man säga att Jonas Birgersson är ännu mer i sin rätta roll där han är nu, som ledare för Framfab Labs.”

Simon Nortthon beskriver pjäsen som ett ”komiskt drama i IT-miljö.”

Så här presenteras pjäsen:

“Rickard en 19-åring från Hjoggböle har kommit på ett säkert sätt att flytta pengar över nätet. Snart sitter Rickard på flyget till Stockholm för första gången i sitt liv. Kukis framgångsrik delägare i adventure.com ser Rickards hjärna som ytterst användbar. Kukis har nyligen köpt 300 kvadrat på Strandvägen som han ämnar fylla med en tjej av sorten “hårt ädelträ” – när han hittat henne. Kukis har inte längre särskilt mycket gemensamt med sin gamle lumparkompis Brutus arbetslös skådespelare som fördriver dagarna med att läsa Ordfront och intressera sig för ny pakistansk film.”

En socialdemokratisk riksdagskvinna, en uteliggare och en redaktör på SVT är andra karaktärer i pjäsen.

Det verkar vara rätt bisarra figurer. Har ni lånat fler personer från verkligheten?

“Från början hade vi med Jonas Riddestråle, Christer Sturmark och en del andra. Men vi har skurit bort dem, det blev för mycket namedropping. Annie Wegelius på K-World är kvar.”

Hur kom ni på idén att göra en film om IT-hypen? ”Det har gått fort att förändra Sverige och som kulturarbetare har man känt att man stått lite utanför. Plötsligt snackar alla om stålar medan vi slåss för att spela Tjechov. Har vi missat ett tåg här? Sverige befinner sig i en brytningstid mellan det gamla och det nya och det har vi velat skildra.”

Vilka vänder ni er till och vilken känsla hoppas du publiken ska ha när de går ut från föreställningen? ”Målgruppen är unga vuxna, men vi har haft en del pensionärer här på provföreställningarna och det är kul. Det är svårt att styra vilken känsla publiken får, men om någon går ut och känner ‘Vow, jag vill också äga aktier, jag vill vara med i det här’, så vore det kul.”