Kärnkraft: Jubel över tyskt stopp

Den franska tidningen Le Monde, känd för sina dräpande politiska karikatyrer, slog huvudet på spiken häromdagen. På en teckning gnuggar en fransk kärnkraftsarbetare händerna av förtjusning över att de dumma tyskarna slår igen sina reaktorer.

Mycket riktigt lär den franska kraftbjässen Electricité de France (EdF) bli den stora vinnaren när Tyskland gör sig av med kärnkraften. EdF som är Europas största kärnkraftsproducent – och som backas upp av en regering som snarare vill bygga ut än dra ner på den billiga kärnkraften – är redan på plats i Tyskland. I början av året tog fransmännen över det stora sydtyska kraftbolaget ENBW.

Önskeläge för EdF

När nu en tredjedel av den tyska elförsörjningen bit för bit försvinner lär det alltså vara en smal sak för EdF att öka försäljningen på andra sidan gränsen. På samma sätt torde Ryssland, Vitryssland och Ukraina hysa förhoppningar om att kunna mata in sin billiga kärnkraft i det tyska elnätet, inte minst som avregleringen av elmarknaderna i Europa innebär att energi snart flyter fritt mellan länderna, oavsett var och hur den produceras. Allena avgörande blir då priset, och där är kärnkraften fortfarande oslagbar.

Den tyska kraftindustrin pekar nu på att det är politiskt vansinnigt att lägga ner några av världens mest säkra kärnkraftverk för i stället öppna dörren för “smutsig” energi från östreaktorer med bristande säkerhetsstandard. Trots detta är de tyska bjässarna Veba, RWE och Viag mer än nöjda med uppgörelsen med regeringen. Den stora fördelen är att beslutet ger planeringssäkerhet. I stället för att oavbrutet behöva kämpa mot kärnkraftsmotståndare i regeringslägret kan industrin utnyttja de 19 reaktorer som i dag är i drift under ytterligare minst två decennier framöver. Enligt uppgörelsen ska reaktorerna läggas ned efter en livstid på 32 år. Rent teoretiskt innebär detta att den första reaktorn skulle stängas om två år och den sista år 2021. I praktiken är det dock inte livstiden som räknas, utan i stället den mängd el som varje reaktor kan producera över hela perioden och det vid ett kapacitetsutnyttjande på 90 procent. Det senare är ett värde som sällan uppnås, vilket innebär att livslängden snarare blir 34 i stället för 32 år.

Mest jublar kraftbolagen dock över att produktionsmängderna inte är knutna till de enskilda reaktorerna. Företagen kan därför stänga gamla och olönsamma reaktorer och skyffla över produktionsvolym till de mest moderna och mest lönsamma verken. I praktiken lär alltså de sista rektorerna i Tyskland slå igen betydligt senare än 2021. I Nederländerna tas däremot det sista kärnkraftverket ur drift redan om 2-3 år. I Italien stoppades kärnkraften redan 1990 efter en folkomröstning 1987. Men där täcks numera en sjättedel av elbehovet av import från Frankrike och Schweiz, varav upppskattningsvis 60-70 procent kommer från kärnkraftverk.

Storbritannien mot strömmen

Även i Spanien är en avveckling på väg. Detta sedan regeringen 1984 beslutade om ett moratorium och för sex år sedan om ett definitivt byggstopp för nya reaktorer. Helstopp är det även i Österrike. I Storbritannien har kärnkraften däremot ökat sin andel av energiförsörjningen från 12 procent 1987 till knappt 24 procent förra året.

I Tyskland kommer avvecklingen att skapa problem först om cirka tio år, då troligen en handfull reaktorer kommer att ha tagits ur drift. Det går visserligen att bygga ut kolkraften, men knappast i större utsträckning om Tyskland ska klara miljökraven från Kyoto.

Dyra alternativ

Gaskraftverk är ett alternativ. Men problemet är att de kända gasreserverna inte räcker mer än 60-70 år samt att det finns alldeles för få leverantörer. Ryssland svarar exempelvis för 35 procent av den tyska gasmarknaden. Det innebär risk för starkt stigande priser, men också för ett ensidigt beroende.

Först i mitten av seklet, förutsäger energiforskare, kommer solenergin att kunna konkurrera med kärnkraften. I dag är den nästan tio gånger så dyr som konventionell elkraft. Det innebär att Tyskland under de kommande decennierna får klara sig med en intelligent mix av kärnkraftsimport, kol- och gaskraft samt miljardsatsningar på sol- och vindkraft.