Mats Edman: Returbiljett till gamla ekonomin

En sak ska du bara ha jävligt klart för dig: vi har satsat hårt på dig och detta är ditt sätt att tacka på. Starta eget och konkurrera direkt mot oss? När du kliver ut genom dörren där borta finns det ingen returbiljett för dig.

Räkna inte med att komma krypande tillbaka till oss när ert storslagna projekt kraschar. Du underskattar vikten av att ha en stor kundbas och ett starkt varumärke bakom ryggen. Och högmod går före fall, som du vet. För övrigt har jag instruerat vaktmästaren. Han packar ned prylarna på ditt kontor och du kan hämta dina kartonger utanför entrén.

“Ja, lycka till då.”

Bankdirektören var rasande. Hans mest namnkunniga fondförvaltare hade utan förvarning sagt upp sig. Efter fem år skulle han gå samman med några kompisar från förr. De ville starta kapitalförvaltning i egen regi och köra lite aktivare och tuffare än de vanliga indexnissarna på banken. Plötsligt stod förvaltaren ute på gatan.

Han hade inte ens fått gå tillbaka till kontoret och hämta sina ytterkläder. Som om han vore kriminell. Fy fan, tänkte han under promenaden till T-Centralen. Det var kallt ute och kläderna hängde kvar på kontoret. Han hade kört till jobbet, men bankdirektören hade i sin nit lagt beslag också på nycklarna till tjänstebilen. Därefter väntade sex månader i ”karantän” och arbetsförbud.

Den här historien inträffade i den gamla ekonomin; det vill säga för fem år sedan. I näringslivet predikades då (liksom nu) entreprenörskapets lov. Men det sågs långt ifrån alltid som en given merit att bryta sig loss för att starta eget. Nya företagare har inte bara motarbetats av stat och skattemyndigheter; även företagen har upplevt den fribrytande entreprenören som ett hot.

De senaste åren har storföretagen sett många nyckelpersoner gå ut genom dörrarna för att starta eget inom internet, telekom, mobila tjänster mm. Det har varit några fantastiska år när riskkapitalet svämmat över alla breddar och gjort vilda satsningar möjliga. På kuppen har idésprutor och entreprenörer fått en nödvändig renässans.

Men klimatet har hårdnat dramatiskt. Många ligger pyrt till. Potentiella entreprenörer – dvs sådana som kan skapa nya jobb i Sverige – tänker efter både två och tre gånger innan de överger anställningstryggheten. Det de bland annat frågar sig är om det finns något arbetsmarknadsvärde i den som misslyckats.

I USA har 15 000 dotcom-anställda mist jobbet sedan i december. Trist, men arbetsgivarna står faktiskt på kö för att anställa dem. Dessa människor behövs nämligen till projekten som syftar till att lotsa de gamla företagen in i nätekonomin. Därför borde också traditionalister som H&M, Securitas och Atlas Copco sätta sina headhunters på att jaga det intellektuella kapital som frigörs i spåren på alla konkurserna. De som misslyckats har ju bra erfarenheter i bagaget.

Men fondvaltaren då? Han blev rik som ett troll och skrattar hela vägen till de andra bankerna.