Ny vd för Europasstörsta massafabrik

ETT NAMN ATT LÄGGA PÅ MINNET? Eva Färnstrand.

Södra Cell Mönsterås är ett av världens största massabruk med en årlig produktion på 750 000 ton.

Bruket sysselsätter 500 anställda och ingår i Södra-ägda Södra Cell som årligen åstadkommer 2 miljoner ton pappersmassa.

Eva Färnstrand, 51 år, som den första juni i år tar över jobbet som platschef, kommer närmast från drygt fem år som vd för Tidningstryckarna, och arbetade dessförinnan med försäljning av tidningspapper.

Men något lappkast i karriären tycker hon inte att hon gör.

– Nej, det här är snarare tillbaka till något jag jobbat mycket med. Jag är kemiingenjör från KTH i botten och valde att specialisera mig på massa och papper. Jag kan branschen väldigt väl och har bland annat jobbat som chef för SCA:s massafabrik, säger Eva Färnstrand till Affärsvärlden.

– Dessutom är det en väldigt fin fabrik, jag skulle nog säga att det är Europas både största och finaste massafabrik. Det är ett bra företag och jag känner det väl eftersom jag har suttit i styrelsen i tre år, säger hon.

TITTA VA FINT: Enligt Eva Färnstrand är Mönsterås den allra finaste fabriken.

Eva Färnstrand sitter även i styrelserna för Indutrade, ägt av Industrivärden, i regionstyrelsen för Handelsbanken Stockholm City, STFI (Skogsindustrins Tekniska Forskningsinstitut) och internationella branschorganisationen IFRA.

– Jag lämnar naturligtvis styrelseuppdraget i Södra Cell men det är min förhoppning att jag ska kunna ha de externa uppdragen kvar.

Andelen kvinnor i de svenska företagsstyrelserna är en av vårens hetaste frågor och de senaste veckorna har allt fler börjat förorda kvotering, men till den flocken sällar hon sig inte.

– Det är olyckligt att den här debatten så snabbt landar i diskussioner om kvotering. Det finns tillräckligt med kompetenta kvinnor som av egen kraft platsar i styrelserna. Man måste driva den här utvecklingen “underifrån” i bolagen; se till att ett större antal kvinnor kommer på ledande poster och successivt skaffar sig erfarenheter som gör dem kvalificerade för styrelseuppdrag.

I skogsföretagen är det generellt ont om kvinnor på ledande poster, finns de där också fast de inte syns?
– Nja, inte på ledande positioner. En anledning kan vara att det finns en tröghet i skogsindustrin för att företagen är så stora. I andra branscher finns det mindre företag där kvinnor kan få mindre uppdrag och på det sättet “träna” sig inför större uppgifter.

Du genomgick Ruter Dam-programmet, den mesta utbildningen som finns för kvinnliga påläggskalvar, redan 1992 – vad var det viktigaste du lärde dig där?
– Det var en upplevelse att umgås med så många kvinnor som befann sig i snarlika situationer och positioner men var så pass olika. Det var väldigt nyttigt för mig, som dittills varit ganska ensam som kvinna i min bransch, att se att det inte fanns en enda mall som man var tvungen att passa in i.