”Riksbanken måste överraska”

För åtta månader sedan lämnade Alliansen över regeringsmakten till Socialdemokraterna. Lite senare bytte även Moderaterna ledning och numera är Ulf Kristersson partiets ekonomiske talesperson.

Anders Borg vill inte recensera den svenska dagspolitiken. Men det betyder inte att han undviker att tala om dagsaktuella frågor – eller om den politik han förde under sina åtta år som finansminister. I en artikel publicerad hos en av Borgs nuvarande uppdragsgivare – World Economic Forum – i slutet av april ger han fem handfasta råd för att genomdriva strukturreformer, baserat på slutsatser från hans egen ämbetsperiod. Råden (se ruta på nästa uppslag) är osminkat frispråkiga: ”Om reformerna genomförs direkt efter ett val finns utrymme att spendera i omvalskampanjen” eller ”Om du behöver sänka skatterna för de rika, som vi gjorde med förmögenhetsskatten år 2007, se till att det inte är ett val i antågande, och försök att kombinera med andra åtgärder för att omfördela rikedom.”

Anders Borg rycker på axlarna. Nej, det är inget politiskt testamente, säger han. Det är bara så att han ofta hamnar i diskussioner med finansministrar och centralbankschefer om just frågan: Varför är det så svårt att genomföra strukturreformer som alla är överens om är bra för landet? Borgs svar är att fördelarna med en reform ofta märks först efter mandatperioden, medan den minoritet som förlorar sina privilegier inte sällan är välorganiserad och högljudd.

Problemet är långt ifrån unikt för västerländska demokratier med sina valcykler.

–Andra politiska system än demokratier har minst lika besvärliga diskussioner. I alla politiska system finns en motsättning mellan kort och lång sikt.

Hans råd till finansministrar, är att ”svara på väljarnas viktigaste frågor med så bra åtgärder som möjligt och vara förberedd så att man kan vara framtung i genomförandet”. Men diskussionerna blir svåra.

–Det är en konflikt mellan relativt säkra små förluster mot osäkra och stora framtida potentiella vinster. Bara för att någon säger att vi får lägre arbetslöshet om vi genomför ett jobbskatteavdrag eller arbetslinjen, betyder inte det att man tror på det. Motståndarna säger ju att det är fel, journalister vill inte ta ställning och experterna orkar inte alltid stå för sina uppfattningar.

Han återkommer flera gånger till den svenska arbetsrätten. Den moderatledda regeringen ville få till stånd ett yrkesintroduktionssystem och ett avtal som reglerade omställning kontra flexibilitet. Han hymlar inte med sin besvikelse över att Alliansen misslyckades på området. Förklaringen, enligt Borg, var att det gick för bra för Sverige år 2010, när Alliansen vunnit valet och Sverige hade klarat sig relativt oskadat genom den globala krisen.

–?Arbetsmarknadens parter säger hela tiden att de är beredda att ta ansvar för den svenska modellen. Då blev det logiskt att tänka, ”ja vi försöker med parterna som förstahandsalternativ”. Och vi förhandlade, förhandlade och förhandlade. Vi kom ingenstans med dem. Jag var beredd att göra ett allvarligt försök och det var en stor besvikelse för mig att det inte fungerade.

Samtidigt erkänner han att det är lätt att vara efterklok. 2010 var det inte uppenbart att det behövdes stora systemändringar, enligt Borg. Det året växte Sveriges BNP med 6 procent. Året efter med 4. Arbetslösheten föll och sysselsättningen steg. Anders Borg och Fredrik Reinfeldt drog slutsatsen att deras politik fungerade.

–?et finns politiska strider man ska ta. Att vi inte lyckades reformera arbetsrätten var en mycket viktig orsak till att vi förlorade valet. I dag framstår det som väldigt tydligt att vi borde ha gjort det.

Anders Borg är sig lik. Kvick i huvudet, intensiv, en ekonom som lärt sig bli politiker, snarare än tvärt om. Det enda som saknas är den berömda tofsen, den som han klippte av för två år sedan. I nacken syns dock åter några misstänkt långa hårtestar, fast han förnekar att han sparar till ny hästsvans.

Numera är han sin egen man, med tre huvudsakliga arbetsgivare:

•Stenbecksfären, där han häromveckan valdes in i styrelserna för telekomoperatören Millicom och ägarbolaget Kinnevik.

•World Economic Forum, den schweiziska organisationen bakom det årliga Davosmötet, där Borg leder en arbetsgrupp som ska främja internationellt samarbete kring ett nytt finansiellt ramverk.

•Citigroup, den amerikanska banken, där han agerar som rådgivare inom ”strategi-, globaliserings- och regleringsfrågor”.

Intervjun genomförs i ett mötesrum på Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm som han lånat av just Citigroup. I vänstra handen fipplar Anders Borg med en penna från Goldman Sachs, en av Citigroups största konkurrenter. Han stoppar pennan i fickan och skrattar när han märker att han blivit påkommen, mumlar något om att han träffar många banker i sitt uppdrag för World Economic Forum.

I en intervju med Affärsvärlden (nummer 8/2015) fick den tidigare socialdemokratiske finansministern Pär Nuder frågan om hur han såg på att moderaten Filippa Reinfeldt gick från att vara sjukvårdslandstingsråd i Stockholms län till att jobba för Investors vårdbolag Aleris. Pär Nuder tyckte inte att det var så farligt, talade om ”grader i helvetet” och lyfte i stället fram en annan moderat.

–Jämför hennes övergång med Anders Borg, som sätter sig i två stora företagsstyrelser. För mig är det ljusår i omdöme mellan de två, sa Nuder.

Borg själv rycker åter på axlarna.

–Jag sitter ju inte i styrelsen för ett byggbolag. Om man jobbar med tillståndsprövning i Sverige, där själva kärnverksamheten är att man exempelvis ska ha byggnadslov, eller vad det nu kan röra sig om, då skulle jag tycka att det var rätt besvärligt.

Om det är Pär Nuder han tänker på låter han vara osagt. Nuder sitter bland annat i styrelsen för Pålsson-brödernas fastighetsbolag Fabege.

–Om man, som jag, jobbar för att vi ska ha en välfungerande telekommarknad i Colombia, ja, då är det givetvis bra att jag kan företräda svenska företag. Det har ju gått en tid sedan jag lämnade politiken, så nu kan jag agera som alla andra. Men man ska alltid vara försiktig när man hanterar sådana här frågor.

Att Kinnevik är storägare i exempelvis teleoperatören Tele?2, som är beroende av myndighetstillstånd för att kunna verk på den svenska marknaden, viftar Anders Borg bort.

–?ag jobbar med Millicom, som söker tillstånd i Tanzania, Guatemala och Honduras.

Som styrelseledamot i Kinnevik behöver du ta ansvar även för beslut som exempelvis rör Tele?2.

–Ja, fast min inriktning inom Kinnevikgruppen är mot Millicom och att jobba mot Afrika och Latinamerika.

Han för ett liknande resonemang vad gäller uppdraget för Citigroup. Där sitter han i en rådgivande styrelse för den nordiska delen.

–Om jag hade suttit i en bankstyrelse hade det varit naturligt att jag hade en dialog med reglerarna. Nu har jag inte det uppdraget.

Anders Borg understryker att det är ett val han har gjort. Därmed går det att dra slutsatsen att han har fått erbjudanden om styrelseuppdrag i minst en bank efter att han lämnade politiken i höstas.

–I en bankstyrelse gör man till stor del en bakåtriktad legal kontroll. Jag tycker att det är roligare att vara mer framåtriktad. I Kinnevik, exempelvis, är det en operativ styrelse som fattar investeringsbeslut.

Anders Borg talar med en viss passion om hur snabbt världen förändras och vilken viktig drivkraft det är för honom att få vara med när tidigare fattiga länder tranformeras.

–Det här sker under vår livstid. Nu när jag lämnat politiken vill jag vara med på riktigt. Det är roligare att vara med om emerging markets än att sitta fast i ett Europa med en och en halv procents tillväxt.

Han har flera gånger varnat för att Europa är på väg in i en lång period av stagnation. Effekterna av ett illa fungerande europeiskt banksystem, en snabb digitalisering som ställer om hela sektorer av samhället och samtidigt globaliseringen blir fortsatt mycket låg prispress. Globaliseringen får -extra fart av att framför allt Kina har -svagare tillväxt och då kompenserar genom en -aggressiv exportstrategi. Dessutom minskar den kinesiska överkonsumtionen av råvaror.

–I praktiken, för ett land som Sverige, är inflationen död under överblickbar tid. För en kontinent som Europa är inflationen död.

Han tror att detta är ett mycket större problem för centralbankerna än nollräntepolitikens andra sida: skenande tillgångspriser, inte minst på fastighetsmarknaden. Borg utgår från att priserna i städer som London och Stockholm fortsätter uppåt, då det helt enkelt är brist på mark.

–Det finns en stor chans att centralbankerna har överskattat inflationsrisken. Det är sant för Riksbanken. Det är sant för ECB. Det är sant för Fed.

Samtidigt har centralbankerna underskattat deflationstendenserna i kölvattnet av digitaliseringen. Tanken att informationstekniken inte längre skulle ge några produktivitetsökningar skrattar han åt.

–Det framstår som helt orimligt för mig, som numera arbetar med sådana frågor. När varor blir mer tillgängliga och kostnaderna sänks skapas enorma vinster. Sedan leder det till en jobbig omställning på arbetsmarknaden. Det betyder att lönekraven kommer påverkas. Jag tror inte att vi får se någon löneinflation att tala om i Europa eller USA.

Anders Borg ser en påtaglig risk för att växelkurser i nollräntemiljön tenderar att röra sig irrationellt. Han pekar på att i små stabila länder som Schweiz, Chile och Israel har centralbankerna tappat greppet om valutan.

–Det är ytterst farligt för ett exportberoende land som Sverige.

Den traditionella metoden för centralbanker, att vara så förutsägbara och tråkiga som möjligt, fungerar inte längre. Den tidigare finansministern ser därför en ny roll för Riksbanken.

–I den nuvarande miljön är det en fördel om Riksbanken agerar mindre förutsägbart, relativt kraftfullt, att man överraskar -marknaden, agerar mellan möten och visar att det finns en nedåtrisk i kronan. Att den inte fastnar i en trend uppåt. Man måste agera.

Handfasta råd

Anders Borgs fem råd till finansministrar för att genomföra kortsiktigt impopulära strukturreformer.

1. Frond loading. Börja tidigt under mandatperioden, så blir det lättare att bli omvald.

2. Keep it simple! Enkla och tydliga reformer på områden där regeringen har full kontroll.

3. Remember Keynes. Underskatta inte kortsiktiga samhällsekonomiska effekter.

4. The camel in the room. Kombinera reformer som gynnar rika med fördelningspolitiska åtgärder.

5. May the force be with you. Se till att strukturreformer gynnar entreprenörskap.

Källa: ”5 ways to bring about structural reforms” av Anders Borg, publicerad 24 april 2015 på World Economic Forums hemsida weforum.org.

Kårordförande och ledarskribent

Född: 11 januari 1968 i Skarpnäck. Uppvuxen i Norrköping.

Bor: I centrala Stockholm och i skogarna utanför Katrineholm.

Familj: Tre barn. Tillsammans med Dominika Peczynski, enligt Expressen.

Utbildning: • De Geergymnasiet i Norrköping.• Komvux.• Studier vid universiteten i Uppsala och Stockholm.

Karriär: • Kårordförande Uppsala universitet 1989.• Ledarskribent Svenska Dagbladet 1990.• Sakkunnig statsrådsberedningen 1991.• Makroanalytiker Transferator, Alfred Berg 1995.• Chef ekonomisk analys SEB 1999.• Penningpolitisk rådgivare Riksbanken 2001.• Chefsekonom och kanslichef Moderaterna 2002.• Finansminister 2006–2014.• Styrelseproffs och rådgivare 2015–