S-E-Banken börjar sälja externa fonder

S-E-Bankens beslut att börja marknadsföra och sälja utländska förvaltares fonder möts av skepsis från övriga storbanker, som inte har motsvarande planer. Inte i dagsläget i alla fall.Anders Lannebo VD för Föreningssparbankens fondförvaltare Robur säger »vi ska vara heltäckande, efterfrågar kunderna en ny fond ska vi bygga upp kompetensen själva«.

Och Tomas Ericsson Produktchef på Nordbanken Kapitalförvaltning säger att »vi vill ha ett inflytande över produkterna som säljs eftersom vi har ett ansvar inför våra kunder«.

Nordbanken som tar hjälp av utländska förvaltare med förvaltningen av sina icke-europeiska fonder tycker att ett sådant samarbetsavtal ger tillräckligt inflytande. Skillnaden mot att sälja fonden under sitt eller förvaltarens namn kan tyckas liten, men rimligen är intäkterna för Nordbanken bättre i det första fallet.

Affärsvärldens intryck är, efter en rundringning, att de andra storbankerna tycker att S-E-Banken genom att utöka sortimentet med externa fonder signalerar till kunderna att de själva inte har tillräcklig kompetens på dessa marknader.

På S-E-Banken kontrar Lars Lundquist, chef för S-E-Banken Asset Management, med »ingen kan säga att de är bäst på varje marknad, men genom att konkurrensutsätta våra egna fonder ökar vår kompetens samtidigt som ett sådant erkännande ökar bankens trovärdighet inför kunderna«.

50 externa fonder

Sex fonder från Fidelity och en från vardera Mercury och Fleming i kategorierna länder- och specialfonder ska till att börja med komplettera S-E-Bankens eget fondutbud om drygt 100 fonder. Med tiden ska utbudet breddas ytterligare, såväl nya fonder som förvaltare kommer att bli aktuella.

»Om några år kommer vi säkert att kunna erbjuda kunderna 200 till 300 fonder«, säger Lars Lundquist, och fortsätter »men till milleniumskiftet är det realistiskt med 150till 200 fonder, varav ett femtiotal förvaltas externt«.

Även fonder som har exakt samma inriktning som S-E-Bankens egna fonder kommer att säljas av S-E-Banken framöver. Därmed tar S-E-Banken steget från att bara vara producent till att även vara distributionskanal, likt marknadsplatsen Investeringstorget som Skandiabanken snart drar igång (läs mer i nummer 33/1998 på sidan 79). En skillnad är dock att S-E-Banken inte har tänkt släppa in andra svenska fondbolag.

»Storlek och många produkter är a och o i framtiden när fondmarknaden omstruktureras«, säger Lars Lundquist. »Ingen kommer att bemöda sig att ta en titt på den femte bästa marknadsplatsen«.

»Målet är att vi ska ha den vassaste internetsajten för finansiella tjänster i Norden«, tillägger Jan Bruneheim som är chef för S-E-Banken Fondmarknad.

S-E-Banken går inte lottlösa, även om man inte vill berätta hur stor del av avgiftskakan man får. Insättningsavgiften tillfaller banken, som en form av rådgivningsavgift, dessutom får S-E-Banken en del av förvaltningsavgiften (så kallad kick-back).

Avgiftsupplägget är ett mellanting mellan det svenska och amerikanska systemet, där man i större utsträckning delar upp avgiften i en förvaltnings- och en rådgivningsdel. Något högre förvaltningsavgifter i Sverige, jämfört med i USA, är delvis en följd av att svenska fondsparare inte är beredda att betala för rådgivningstid och bankerna liksom fondbolagen därför kompenserar sig på produktnivå.

Inte de bästa

Tyvärr är det stor risk att det inte blir de bästa fonderna som kunden kommer att kunna handla på S-E-Bankens marknadsplats, utan de som betalar S-E-Banken högst kick-back för att använda distributionskanalen.

Men förändringen är ändå ett steg i rätt riktning. Kunderna får tillgång till fler alternativ och de som vill kan nu flytta delar av sitt fondsparande till utländska förvaltare och ändå få alla sina innehav samlade på ett kontoutdrag.