Sälj hajpad ångmaskin

SÄLJ Climeon säger sig här vara ensamma om en teknik som löser lågvärmeenergins heliga graal. Därmed står miljöteknikbolagets maskin Climeon Heat Power redo att utvinna två underexploaterade och gigantiska värmeenergikällor: dels geotermi, den stabila värmekraft som bildas i jordens inre och färdas ut i jordskorpan, och dels industriell spillvärme.

Heat Power är en modifierad så kallad ORC (Organic Rankine Cycle), en ångkraftsteknik för att utvinna el ur värme. Den påstådda nyckeln är vakuumlika lågtrycksförhållanden som kräver mindre stålmaterial och lättare komponenter till lägre kostnad, jämfört med traditionell ORC som jobbar under högt tryck. Climeons viktigaste påstående är att systemet vid en värmekälla med den i sammanhanget låga temperaturen 90° C levererar ”minst 10 procent” i nettoverkningsgrad. Det brädar vanligt förekommande ORC-system i lågtemperatursegmentet, under 120° C.

Climeon hänvisar till sitt prestigeladdade samarbete med KTH, Tekniska högskolan i Stockholm. Climeon har dock aldrig formellt forskat ihop med KTH och juridiska friskrivningar fanns redan i prospektet, som fastslår att Heat Powers huvudkomponenter är ”internt utvecklade och grundar sig enbart på intern kompetens”.

Energiteknikprofessor Per Lundqvist, bolagets huvudkontakt på KTH, uppger att samarbetet bestått av att Climeon hyrt lokal och testlabb på KTH. Lundqvist upplever bolaget som professionella i teknikdiskussioner men uppger att Climeon velat tala om sina framgångar i ”mer kvalitativa termer” än via data. Climeon förtydligar att KTH-tiden rörde prototyputveckling.

Enligt Climeon motiverade testresultaten i KTH:s labb uppskalningen till det 100 kilowatts (kW)-system som bolaget uppförde i Norrköping, utanför KTH. Den maskinen påstås sedan ha nått verkningsgraden som varit avgörande för affärerna med dagens Heat Power-moduler, på 150 kW styck. Professor Lundqvist har inte forskat på eller verifierat data för Climeons maskin. Det har inte heller den KTH-forskare vars forskningsrapport Climeon använder som huvudreferens kring sin överlägsna verkningsgrad mot andra ORC:er.

Prestandan är overifierad utanför en mindre krets partner kring den ursprungliga affären inom spillvärme från fartygsmotorer. Första partnern Viking Line intygade här redan i pilotfas om stora bränslebesparingar och lade skarp order. Skarp order följde sedan från kryssningsbolaget Virgin Voyages varv Fincantieri, och då ska maskinen även ha certifierats för höga branschkrav av Lloyd’s Register. Danska Mærsk var näst på tur med pilotorder.

Hade Climeon hållit sig till sjöaffären så ser Affärsvärlden ett långsiktigt lovande nischcase. Nu är det dock är stora visioner kring den hittills aldrig driftsatta geotermiaffären som börsbolaget investerat i, och har över 90 procent av orderboken inom. Och även om den omogna tekniken visar sig vara optimal för geotermi så bygger affärerna här på ett udda finansieringsupplägg.

Climeons geotermi-affärer på Island, i USA, Tyskland och Japan bygger på att kunder betalar via finansieringsbolaget Baseload. Baseload grundades nyligen av Climeons tre storägare LMK, Gullspång Invest och Blue tillsammans med Climeon. På Island, med majoriteten av orderboken, och i Japan deläger Baseload dessutom de nystartade lokala operatörer som köper in Heat Power. Baseload Capital avböjer Affärsvärldens frågor kring finansieringen av Climeons geotermiaffärer. Climeon hänvisar till Baseload.

Affären är ännu så pass omogen, särskilt inom geotermin, att det är för tidigt att beakta Climeons långtidsmål.  Med ett skuldfritt börsvärde (EV) nu uppumpat till över 3 miljarder kronor är det dags för ett lackmus-test över hur grundarduon, där vd:n Thomas Öström och teknikchefen Joachim Karthäuser sitter på totalt en tredjedel av aktiekapitalet, ser på framtiden. Deras lockup-åtaganden om att inte sälja aktier löper ut nu i oktober.

Invänta ett mer transparent och moget Climeon som går att räkna på. Affärsvärlden råder att sälja aktien på ett års sikt.

Det här är en sammanfattning av analysen Grönt och hajpat – men hög risk