Skräpet efter centralbankerna

Sedan finanskrisen bröt ut för drygt tio år sedan har centralbankerna tryckt ned statsobligationsräntor till under noll eller några tiondelar över. För att få positiv direktavkastning på svenska statsobligationer behöver investeraren köpa 10-årslån eller mer. På en 30-årig svensk statsobligation är räntan i skrivande stund minus 73 punkter, alltså under 1 procent. Inflationen i Sverige är just nu 1,8 procent. Realavkastningen är alltså minus en dryg 1 procent på de absolut längsta statsobligationerna.

Detta är delvis en effekt av den negativa reporäntan. Men framför allt beror det på en stor brist på svenska statsobligationer. Centralbanker över hela jorden har under det senaste decenniet sugit upp en stor del av sina egna länders statsobligationer. Sverige är extremt i sammanhanget: ungefär hälften av den utestående stocken ägs av Riksbanken plus att den svenska statsskulden är låg med internationella mått mätt, och dessutom sjunkande. Räntan sätts under auktioner, där den investerare som kräver lägst ränta vinner. Är det brist på obligationer, ökar konkurrensen och räntan trycks ned.

Syftet med centralbankernas uppköp är att tvinga pensionsbolag och andra stabila finansaktörer att gå upp ett snäpp i risk för att få avkastning. Till stor del funkar det. Men metoden får också märkliga effekter, längst ned, där risken är störst, där bland annat Göteborgsbaserade finansbolaget Jool frodas. Läs mer på sidan 14.

Bekämpningen av finanskrisens effekter har alltså lett till en höglönsam skräpobligationsmarknad för förhoppningsbolag och färska fastighetsspekulanter. Vad det verkligen det som var tanken?

23 maj

Vilken dag! Om tre veckor, den 23 maj, avslöjas vem som blir Årets Intraprenör (läs mer på sidan 7) och samma dag dessutom vilka bolag som kvalificerar till Ny Tekniks och Affärsvärldens prestigeladdade 33-listan, med Sveriges 33 bästa, unga, snabbväxande teknikbolag.