Sveriges blankningspionjär

Det är lite typiskt att tuffa så kallade raiders, när de nu går in i övre medelåldern, ropar efter hårdare lagar och finanspolis, samtidigt som en yngre generation finansaktörer arbetar med metoder som liknar dem som de själva en gång använde.

Finansmännen Jan Stenbeck och Sven Hagströmer efterlyste i förra veckan hårdare regler för blankning av aktier. Det skedde efter att Tele 2-chefen Lars-Johan Jarnheimer uppmanat teleoperatörens största aktieägare att inte låna ut Tele 2-aktier.

Luktar egenintresse

Hela diskussionen om blankningen luktar egenintresse och är en smula ledsam. Hagströmer, som är styrelseledamot i Tele 2, verkar mest vara ute efter att rädda sin investering i Tele 2-aktier. Han flaggade på måndagen upp till sammanlagt 250 000 aktier.

När Stenbecks affärer gick som bäst var ledorden på huvudkontoret “Bullshit walks – money talks” vilket fritt kan översättas med att det är resultatet som räknas. Men med tanke på de senaste veckornas utspel från Stenbecksgänget tycks det som om sfärens paroll har förändrats. Värdet på Stenbecksbolagen eroderar samtidigt som uttalandena har blivit fler och alltmer desperata. För någon månad sedan var medierna enligt Stenbeckssfären ute efter bolagen. Nu hotas bolagen av amerikanska hedgefonder.

Aldrig förbjudet

Blankning av aktier har aldrig varit förbjudet i Sverige. Däremot var blankning av aktier i praktiken omöjligt fram till 1991, eftersom bankerna och fondkommissionärerna inte fick låna ut aktier enligt 1979 års fondkommissionärslag.

Det fanns dock inget hinder för andra bolag att låna ut aktier. Och en av de största aktieutlånarna (det som nu Stenbeck försöker stoppa) var under åren 1986-1989 Invik och senare dotterbolaget Stockholms Värdepappersförmedling, som båda ägdes av Jan Stenbeck.

I augusti 1991 ändrades lagen. Bankerna fick tillstånd att låna ut aktier eftersom utredarna inte kunde se att det var mer spekulativt att tjäna pengar på kursnedgångar än kursuppgångar. Dessutom hade optionshandelns intåg på fondbörsen redan skapat instrument som möjliggjorde vinster på fallande aktiekurser.

Det ligger mycket i resonemanget. I teorin leder nämligen blankning av aktier till att det är lönsamt att analysera aktier ur ett säljperspektiv och det kan knappast vara ett problem när analyshusen fortfarande ger fler köpråd än säljrekommendationer. I praktiken har det däremot varit omöjligt att hitta ett samband mellan antalet blankade aktier i ett bolag och kursutvecklingen, även om mytbildningen kring hedgefonder och blankningar stor.

Veckorapportering

Det dröjde inte länge efter att lagen införts förrän blankningsverksamheten kritiserades, vilket ledde till att fondbörsen införde veckovis rapportering av aktielån. Nu efterlyser Stenbeck större transparens och tittar mot den amerikanska marknaden som förebild.

På den svenska marknaden är inte de amerikanska bankerna en förebild eftersom de, trots att de är medlemmar på Stockholms Fondbörs, enligt uppgift till Affärsvärlden inte rapporterar hur stora aktielån för blankning som de har förmedlat.

Utlänningar förtiger

Under förra veckan fanns det utlånade aktier för 21 miljarder kronor på Stockholmsbörsen. Men det är som sagt de aktielån som har gått via svenska banker.

Affärsvärldens uppfattning är att de utländska fondkommissionärernas andel är en bra bit större än de svenska bankernas. Så i stället för att lägga sig i fondförvaltarnas sätt att arbeta (med den trista utveckling fonderna har haft de senaste åren är en procents intäkt för att låna ut aktier inte så dumt) borde Stenbeck verka för att Stockholmsbörsens rapportering förbättras.