Ursäkta, var är klockan?

Förr i Sverige fick de fina männen i statens tjänst Nordstjärne-, Svärds- och Vasaorden. De anställda i lägre lönegrader begåvades sedan 1803 med en medalj för nit och redlighet, gemenligen kallad Nor.

Proteståret 1968 ändrades reglerna en smula, den trogna tjänaren fick möjlighet att välja en guldklocka i stället för medaljen. Sex år senare avskaffades ordnarna för svenskar. Kvar blev bara Nor, som gavs efter 30 års anställning. Och ges. Fast i dag går det även att välja mellan två olika kristallvaser. Dock ska de, liksom medaljen och uret, ha inskriften “För nit och redlighet i rikets tjänst.” Klockorna och vaserna ska dessutom vara graverade med tre kronor.

När kommunerna växte ville inte de vara sämre. Stockholms stad har belönat sina 30-åringar sedan 1938. I dag står valet mellan guldklocka, guld- och pärlhalsband, manschettknappar och slipsnål.

För tre år sedan tyckte det socialdemokratiska borgarrådet Leif Rönngren att det vore på sin plats att utöka valfriheten, som man gjort i andra städer. “Varför skulle inte Stockholms stad kunna erbjuda upplevelser, resor eller aktiviteter och liknande?”undrade Rönngren. Han fick tummen ner av såväl partikamraterna som den borgerliga oppositionen, de skyllde på skatteregler. Men sa ändå att valfriheten ska öka en aning 2008, då ska trotjänaren också få alternativet konstverk.

Stockholms läns landsting har samma gåvoutbud och tidsgräns som Stockholms stad. Och samma tradition att bjuda Stann-Anders, eller Anna om vi ska se till personalsammansättningen, med respektive på stor baluns i Blå hallen. Notan för landstingskalasen var 4,4 miljoner år 2002.

Gävle kommun hade liknande festligheter fram till 2004. Då ströks respektive från gästlistan, det blev för dyrt.

Där, liksom i de flesta kommuner, krävs inte fullt lika långt troget förhållande som i huvudstaden – 25 år är den vanligaste hederstiden. I Umeå till exempel, där man anser att skattereglerna visst tillåter resecheckar. Och det pappret, med beloppet 6 000 kronor, är det absolut populäraste alternativet. I Mölnlycke väljer man helst halsband och kameror medan konstverk är det vanligaste valet i Finspång. Där ordnar kommunen utställning med regionala konstnärer just för jubilarernas skull.

I Nässjö däremot är det kulturella valet begränsat till “väggtavla med ett hembygdspar (tvetadräkten), utav konstnären Annette Rydström i Nässjö”. Men där finns Kosta Boda och Orrefors kommunskålar, ur och armband samt presentkort på resor.

Beloppen varierar väldeliga, i procent räknat. Filipstad tillhör de sparsamma, 3 000 kronor får klockan kosta. Om man nu tar den. Annars kan man få presentkort utställt av Filipstads köpmannaförening. Hammarö slår till med hela 6 200 kronor.

I Bromölla och Sölvesborg gives inte guldklockor längre. Sista gången de delades ut var 2003. Året efter fanns bara en sak, presentkort på 2 800 kronor. Under utdelningsceremonien i Bromölla protesterade Ulla Bolin:

– Jag har varit dagmamma, barnskötare och assistent i 25 år. Jag hade sett fram emot att få en guldklocka. Men en sådan kostar 6 000 kronor och presentkortet räcker inte till det, berättade Ulla Bolin för Kristianstadsbladet.

Kommunalrådet Åke Hammarstedt förklarade att man inte alls sparar pengar på detta, de hade köpt klockorna för 2 800 kronor genom upphandling förut. Men nu ville man ge sina anställda valfrihet.

Det vill inte grannkommunen Kristianstad. Där drogs checkalternativet in i år och krontalet för “lämplig minnesgåva” sattes till 3 000.

I Kristianstad fordras bara 24 års tjänstgöring för belöningen, liksom i Örebro. I Boxholm är man trotjänare redan efter 20 års anställning (klocka eller armband). För det är anställningen som räknas, inte arbetsåren. Regelverket skiljer sig åt, men barnledigt och sjukledigt räknas alltid som tjänstetid. I Uddevalla kan man dessutom räkna också övriga ledigheter som arbete, upp till sex år.

I Hallstahammar hade man också 20-årsgräns till och med 2001. Då fann man att man inte ville avvika från övriga kommuner i Västmanland och höjde till 25 år. Dock efter gedigen debatt om eventuella övergångsregler, som kanske borde finnas i rättvisans namn. Så de som varit anställda i 20 år och av någon anledning slutar med annat än pension får till och med i år sin gåva.

Ordet rättvisa används ofta i debatterna om minnesgåvor. Guldpriset går ju till exempel upp och ned. De flesta kommuner har kopplat sin generositet till konsumentprisindex, prisbasbeloppet eller det förhöjda prisbasbeloppet. Vissa år räcker det till fler karat, andra till färre. Eller så får tyngden på gåvan variera.

Inte schysst har man kommit fram till i östgötarnas landsting och stadgat att minnesgåvan alltid ska innehålla 15 gram rent guld. Har man särskilda skäl går det välja vitt guld i stället, om man tar Bismarcklänkar.

Den ena stora trenden i det offentliga Gåvosverige är valfrihet. Om än begränsad. Men alla är inte trendiga. Hultsfred må ha musikfestival men när det gäller hedersbelöningar är kommunen ohipp:

“Eftersom det är en gåva, får den anställde själv inte göra inköpet – ej heller tillåts presentkort. Vad gåvan i övrigt består av bestämmer verksamhetschefen” föreskriver reglementet.

På samma sätt resonerar socialdemokraterna i Degerfors.

“Vår uppfattning är att det är givaren av en gåva, i detta fall arbetsgivaren, som skall avgöra gåvans art”, skrev socialdemokraterna i sin reservation när de i augusti i år blivit överkörda av fullmäktige i Degerfors, där det var vänsterpartisten Peter Pedersen som drivit frågan om större valfrihet för mottagaren.

Den andra stora trenden är att folk väljer bort guldklockan. Av Härrydas trettionio 25-åringar valde bara en enda uret. Den andra klassikern, kristallskålen, hade också bara en väljare. Sjutton valde smycken och fjorton kameror.

Återstår att se om några vågar följa Åtvidabergs radikala väg. Där har majoriteten, socialdemokraterna och moderaterna som regerar ihop, bestämt sig för att avskaffa trohetsbelöningen helt.

– Vi lever i en föränderlig värld. Det är inte längre en så stor merit att ha så många anställningsår, förklarar kommunalrådet (s) Lennart Haraldsson.

I stället för guldklockan blir det en årlig trivselpeng om 200 kronor per anställd.

– Det är en modernare personalpolitik, säger kommunalrådet (m) Sverre Moum.

MALIN SIWE

—

Företagen tickar på
I våra svenska stora exportföretag är guldklockorna regel. Och firandet rejält. Tre rätter, avec, respektive, dans och allt som oftast artister som Peter Jöback. Anställda i landet kan flygas till Stockholm, om huvudkontoret ligger där, bo på hotell och guidas runt före den fina middagen.

De som gick in i företaget efter skolan och ämnar gå ut med folkpension får ofta fler belöningar av företaget. På gamla Margarinbolaget, numera Unilever, får 25-åringarna en månadslön i gratifikation, de som arbetat i 40 år får två månadslöner och de som pallat 50 år i koncernen får tre månadslöner. Det är bekant eftersom företaget gick en fajt med Skatteverket i rättsväsendet för att få göra avdrag för belöningen. Unilever vann i Kammarrätten.

Annars hör vi sällan om trotjänarbelöningarna i privat sektor. Ibland syns bilder av jubilargrupper i lokaltidningarna. Men var säker på att diskussionen är livlig även där, om lokalval, menyval och artistval. Om man inte gör som Arla och har exakt samma program sedan mer än 50 år:

Lunch på Solliden, sightseeing per buss med stopp för rundvandring i Stockholms stadshus, middag på Grand och utdelning av klocka, armband eller halsband. I guld.