”Vi behöver fler kapitalister”

– Det är inget fel på fondförvaltare. Men de har inte blivit förvaltare för att de är duktiga ägare utan för att de är duktiga på finansmarknaden.

Utvecklingen med fonder som största företagsägare är ett tilltagande systemfel, anser ekonomijournalisten och författaren Torun Nilsson. Hon har intresserat sig för ägarfrågor sedan tidigt 1980-tal.

– Fast då talade man inte om ägande i Sverige, man använde ordet makt.

När Torun Nilsson arbetade som analytiker och reporter på Affärsvärlden i två decennier följde hon hur kapitalmarknaden avreglerades under 1990-talet och fondernas inflytande i näringslivet ökade. Hon är numera övertygad om att den ensidiga ägarstrukturen som vuxit fram utgör ett hot mot en hållbar samhällsutveckling.

I boken Ägandet efter finanskrisen återger hon öppna och slutna diskussioner hos Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS. I boken kan man ordagrant följa hur enskilda aktörer resonerar kring ägande och ­ledarskap (till exempel varför riskkapitalisten Harald Mix tycker att det så roligt att vara vd på Altor ) samt övergripande analyser av bland andra Stanford-professorn Ronald Gilson. Den sistnämnde pekar till exempel på att fonder som storägare är ett globalt växande fenomen, eftersom allt fler människor har råd att spara till sin ålderdom.

Visst var det bra, anser Torun Nilsson, att Sverige fick ett gäng nya kapitalister under 1980-talet, Carl Bennet till exempel.

– Men Sverige behöver fler kapitalister, och fler stiftelser, fler varianter av kooperativt ägande, det behövs ett mer diversifierat ägande.

I samband med it-bubblan skrev Torun Nilsson en bok om krisen i Ericsson och därefter boken När Sverige sålde nobelprisindustrin – om varför Sverige förlorade läkemedelsindustri till utlandet.

– Industrin såldes ut bland annat eftersom fondmarknaden vill ha snabba kursuppgångar och det får man inte inom läkemedelsindustrin, eftersom det är så långa cykler.

Torun Nilsson är kritisk till den inbyggda kortsiktighet som hon menar kommer ­automatiskt när fonder blir största ägare. Både externt och internt jämförs fonder med varandra och det blir svårt för enskilda aktörer att gå emot strömmen, resonerar hon.

– Rädslan för att göra fel leder till en likriktning i näringslivet, även om fondbranschen har mognat och upptäckt att ägandet lett till att man tappat bolag som Scania och Astra.

Statligt ägande ger hon inte mycket för. Politiker är också kortsiktiga ägare med nästa val i sikte, de kan inte hålla fingrarna i styr. Det hon saknar är en levande debatt kring ägarfrågor, inte minst eftersom ägarstrukturer är nära förknippade med att säkra jobbtillfällen på sikt.

– Ägarfrågan må låta finansmarknads­tråkigt, men det är en lika viktig fråga som skolan.

nullnull