”Vi vill inte återskapa historia”

Från Paddington Station i London avgår tåg till sydvästra England och södra Wales. Internationellt sett är stationen antagligen mest känd för den lille sagobjörnen som fick sitt namn efter platsen. När Mark Humphreys såg långfilmen Paddington tillsammans med sin dotter tittade han på stationens golv och tänkte: ”Det där kalkstengolvet gjorde vi bra.”

Som ung arkitekt i London arbetade han med ett stort projekt där Paddington Station genomgick en omfattande renovering. Trots att kalksten är en mjuk stensort är den relativt vanlig i offentliga miljöer och finns exempelvis även på Stockholms centralstation där Mark Humphreys ansvarade för stationens senaste ansiktslyft.

– Flygplatser har varit långt före tågstationer i att förstå vad resenärer behöver. Det gäller att skapa en miljö där man vill vistas i, inte bara passera, säger han.

Mark Humphreys är del­ägare i arkitektfirman Tengbom och just nu ansvarig arkitekt för den omfattande ombyggnad och utveckling som Östermalms saluhall genomgår. Under de två år som saluhallen är stängd har arkitektkontoret ritat en stor tillfällig saluhall på 1 930 kvadratmeter som byggts på Östermalmstorg.

– Innan den gamla saluhallen byggdes stod handlare här på torget, så på sätt och vis har de återvänt nu.

Från början var det tänkt att den temporära saluhallen skulle inrymmas i ett stort vitt tält, ungefär som det kan se ut på stora julmarknader.

– Men Öster­malmshallen är ett fantastiskt varumärke dit människor kommer av två anledningar: det ena är bra varor, det andra är miljön. Att bara flytta varorna och inte ta hand om miljön skulle kunna få en negativ effekt på varumärket.

Och därför argumenterade arkitektkontoret för att den tillfälliga saluhallen skulle ha samma storslagenhet som ordinarie om än på ett ekonomiskt och hållbart sätt.

Att restaurera en gammal saluhall från 1888 är en komplicerad historia. Inte minst märks det på kostnaderna som beräknas landa på minst 635 miljoner kronor. Förutom att tillvarata detaljer som originalsnickerier, ska saluhallens ursprungliga stjärnformade planlösning återskapas, det tillkommer balkonger på övre plan där restaurangdelen ska etableras. Därtill öppnar Hotel Diplomat ett nytt hotell i an­slutning till saluhallen som slår upp portarna igen i april 2018.

När det gäller kulturhistoriska byggnader har de ofta en sak gemensamt – de har förvaltats av offentliga bolag under lång tid.

– Man ser många små ändringar som inträffat för att bevara funktionen och i slut­ändan saknas en stor långsiktig vision. Om man tänker på brukarna finns det ofta en stor potential för att höja upplevelsen, utbudet och förbättra affären.

När Stockholms centralstation stod färdig år 1871 kom 600 passagerare varje dag. Nu rör det sig runt 250 000 resenärer där dagligen. I saluhallens fall fanns det förr över 150 saluplatser, många klarade inte konkurrensen och saluhallen har utvecklats mot färre men större platser.

– Vi vill inte återskapa hist­oria när den ursprungliga funktionen har förändrats. När vi jobbar med kulturhistoriska byggnader vill vi bevara och lyfta de fina kvaliteter som finns i byggnaden. Samtidigt är det viktigt att byggnaden utvecklas.