Missriktade emissioner

Alla gillar att ibland äta onyttigt men om hjärnans sug är abnormt leder det till fetma. Dansk forskning om just detta har lockat tusentals hängivna aktieägare att ge bioteknikbolaget Saniona en miljardvärdering på Stockholmsbörsen.

För att finansiera forskningen har Saniona under årets lopp gjort en lång rad nyemissioner där den senaste som offentliggjordes den 10 augusti är den i särklass största. Det handlar om en riktad nyemission på 567 Mkr där antalet aktier i Saniona dubblas (!). Börskursen hade veckorna innan beskedet pendlat mellan 35-40 kr men teckningskursen i den riktade emissionen var 18,50 kr. Lite förenklat kan man säga att befintliga ägare tvingades överlåta halva Sanionakakan till nya ägare men fick bara betalt för en kvarts kaka.

Det här sätter fingret på de generella problemen med riktade nyemissioner. Givet att styrelsen har fått bolagsstämmans bemyndigande (läs blankcheck) så är det fritt fram för styrelsen att ge utvalda investerare en gräddfil. Till skillnad mot företrädesemissioner där alla aktieägare behandlas lika. Ändå är riktade emissioner alltmer poppis. Och det är av delvis goda skäl.

• Det går snabbt. Vi pratar dagar eller veckor från start till mål istället för ett eller två kvartal.
• Det kan vara ”billigt”. Marknadsföringen kan göras mer kirurgiskt och snävt och kostnader för juridik och formalia blir också lägre.
• Det upplevs nog som ”säkrare” av många styrelser eftersom det är en mer kontrollerad och koncis process. Detta jämfört med en segdragen företrädesemission som kanske inte blir fulltecknad och med teckningsrätter som kan hamna var som helst.
• Det går att handplocka sina nya ägare. Riktade emissioner kan ju som namnet säger riktas och då även till investerare som kanske inte betalar högsta pris men som tillför något ytterligare ”strategiskt” värde.

“Det som är snabbt, billigt och tryggt för styrelsen kan vara chockartat, dyrt och otäckt för befintliga aktieägare.”

Men det som är snabbt, billigt och tryggt för styrelsen kan vara chockartat, dyrt och otäckt för befintliga aktieägare. Det är ju de som via utspädning och rabatterad kurs betalar för den komfort som styrelsen får. En typisk rabatt är 5-10% men skräckexempel som Saniona existerar också.

Befintliga ägare subventionerar nya ägares inträde i bolaget, kan man säga. Bekvämt för styrelsen. Smidigt och lönsamt för rådgivarna. Och så klart läckert för de utvalda investerare som får VIP-rabatt.

”Det är lätt att tjäna pengar på riktade emissioner”, som en miljardär nyligen berättade för Affärsvärlden.

Och allt betalas av befintliga ägare. Saniona-haveriet har fler aspekter. Motivet till den stora rabatten var att styrelsen ville ha in riktigt bra och långsiktiga investerare med en trio amerikanska toppfonder inom Life Science i spetsen. Dessa heter RA Capital, Pontifax och New Leaf Ventures. Därtill hade rådgivaren ABG Sundal Collier fått in inte mindre än tre svenska AP-fonder.

”Alla är långsiktiga. Det här är långsiktiga investerare. AP2, AP3 och AP4 är normalt inne i tio år. Jag skulle säga att detsamma gäller investerarna vi har i USA”, sa Sanionas VD Rami Levin i en presentation när emissionen var klar.

”Jag kan tillägga att det var en grundförutsättning för den här emissionen. Vi ville inte ha någon investerare som har en kortsiktig syn på Saniona”, bedyrade VD.

Tjusigt sagt. Mindre tjusigt var det av AP2 och AP3 som de senaste veckorna har vräkt ut aktier över börsen. Sanionas börskurs har fallit från som mest 44,50 kr till nu ca 25 kr. AP2 har bekräftat försäljningen och givit patetiska bortförklaringar om att man hade ”behövde minska andelen svenska aktier”. Så därför kändes sig AP2 tvungna att vräka ut sina aktier i Saniona, som står för kanske 0,01% av portföljvärdet 380 miljarder kronor. De borde skämmas.

Effekten är nämligen att aktien nu handlas farligt nära lösenkursen 25 kr i det teckningsoptionsprogram som löper fram till 21 september. Dessa optioner kan ge 37 Mkr till Saniona men AP2 och AP3 har genom att trycka ner kursen minskat bolagets chanser att få in det kapitalet.

Men Sanionas styrelse kanske inte bryr sig? Förutom förre forskningschefen Jörgen Drejer så äger ledning och styrelse i princip inga aktier alls i Saniona. Och med hjälp av ABG och andra bankirer verkar det ju gå att finansiera verksamheten oavsett hur man behandlar de lojala aktieägarna.

Det går inte att döma ut hela fenomenet riktade nyemissioner. Fördelarna är alltför många och stora. Men Saniona är en lärdom för oss alla. Tänk efter i vilka bolag det är motiverat att ge styrelsen full frihet att plocka pengar ur gamla ägares plånböcker för att ge till nya ägare som man gillar bättre.