KRÖNIKA. De två stora gemensamma vallöften för Trump och republikanerna var att avskaffa och ersätta Obamas sjukvårdsreform och att genomföra en skattereform med skattesänkningar som ett dominerande inslag.
På sjukvårdsområdet har man tillsvidare misslyckats. Den republikanska majoriteten i kongressen har inte kunnat enas kring ett nytt system för sjukvårdsförsäkring. Ej heller har man kunnat enas om ett blankt avskaffande av Obamacare. En viktig förklaring till det är den stora spännvidden i det republikanska partiet. Den har gjort att man före valet aldrig på allvar konkretiserade hur en republikansk sjukvårdsreform skulle se ut. För Trumps del var löftet, ”I will come up with something terrific” (jag kommer att komma på något fantastiskt), det närmaste han kom en konkretisering utöver att han lovade att han skulle avskaffa Obamacare på sin första dag som ny president.
Tillsvidare lägger republikanerna den tilltänkta sjukvårdsreformen bakom sig och går vidare mot sitt andra stora löfte, skattereformen. Att klara det torde vara minst lika svårt som att åstadkomma något på sjukvårdssidan.
Den senaste stora skattereformen i USA genomfördes 1987 med Ronald Reagan som president. Reformen var en stor framgång och hade mycket stora återverkningar på skattepolitiken i andra industriländer. Sveriges senaste stora skattereform i början av 1990-talet byggde exempelvis på Reagan-reformens principer. Kan Trump och republikanerna lyckas göra om Reagans bedrift?
En utgångspunkt för att svara på denna fråga kan vara att granska de förutsättningar Reagan hade. Här finner vi tre viktiga P:n som var mycket gynnsamma på 1980-talet.
Proceduren – I sin återvalskampanj 1984 utlovade Reagan en omfattande skattereform, med lägre skattesatser och färre avdragsmöjligheter. Tidigt därefter utarbetade finansdepartementet ett detaljerat reformförslag med dessa utgångspunkter och principen att inkomst från olika inkomstkällor skulle behandlas lika. Kring idéerna fanns en relativt bred uppslutning. Efter en omfattande debatt och flera omröstningar i kongressen blev reformen lag kring årsskiftet 1986/87.
Partipolitiken – Det fanns en stor uppslutning också hos demokraterna kring en skattereform enligt de angivna principerna. Reagan understödde detta genom omfattande kontakter med demokraterna i kongressen.
Presidenten – När reformen röstades igenom stod Reagan på höjden av sin popularitet. Hela 70 procent av väljarkåren tyckte att Reagan gjorde ett bra jobb.
På alla dessa punkter är utgångspunkten dramatiskt sämre i dag. Republikanerna räknar med att ha en ny reform i hamn i slutet av detta år eller början av nästa. I motsats till Reagans procedur, men i likhet med sjukvårdsprocessen, finns inget konkret förslag om hur skattereformen ska se ut. Det verkar heller inte finnas några förutsättningar för partiöverskridande samarbete. Presidenten är impopulär och har fullt upp med att rädda sitt eget skinn i diverse skandaler.
Att bara sänka några skattesatser inklusive bolagsskatten, finansierade genom ökad upplåning, borde inte vara så svårt. Haken här, är att republikanerna endast har 52 senatorer. Om en sådan reform ska gå igenom med bara deras stöd får den inte ha en negativ effekt på budgetunderskottet om tio år. Det kan lösas med att man låter skattesänkningarna löpa ut om tio år.
Mycket talar för att det blir en sådan tidsmässigt begränsad skattsänkning som Trump får skriva under. Inget hindrar honom dock från att deklarera att han då signerar the greatest tax reform in the history of mankind.
Om bara inte...
Resonemanget i krönikan förutsätter att inget av följande sker under hösten:
Amerikanska staten tvingas ställa in betalningarna. Detta kommer att ske om inte Trump och republikanerna lyckas driva igenom en höjning av budgetens utgiftstak i kongressen. Detta ter sig nu inte helt osannolikt. (Se min förra krönika)
Trump och Kim Jong Un lyckas med gemensamma krafter sätta igång ett kärnvapenkrig. Insatserna höjs nu från båda sidor och sannolikheten för att det skall ske är mycket svårbedömd. Den som lever får se.
